"Din jävla fitta." Det kunde vara det första Sara hörde när hon kom till jobbet en vanlig dag.
Sen följde långa intensiva timmar när hennes högstadieklasser i Stockholmsförorten gjorde allt för att förstöra.
- Det var så jobbigt att jag stod och grinade i arbetsrummet ibland, säger hon.
- Och jag vet att jag inte var den enda som gjorde det.
Lärarna i arbetslaget stod maktlösa, men försökte hjälpa varandra så gott de kunde.
Sara har ett annat yrke i grunden, men drömmen om att arbeta som lärare växte så stark att hon satte sig i skolbänken igen. För två år sedan tog hon examen från lärarhögskolan och fick jobb på en gång. Men verkligheten blev inte alls som hon trott.
- Man är polis, socialarbetare, kurator, kompis, mamma, vaktmästare och sjuksköterska. Det är bara en mycket liten del av tiden som består av undervisning.
I vintras blev det plötsligt för mycket. Sara fick alla klassiska symtom på stress.
- Det var minnesförluster, sömnproblem, hudutslag, yrsel och hjärtklappning. Läkaren sa att det inte kunde finnas någon annan förklaring än min jobbsituation och ville sjukskriva mig ända till sommaren, men det ville inte jag.
Sara säger att hon skuldbelade sig själv för att hon inte klarade av att hantera jobbet, men att hennes kolleger intygade att det inte var hennes fel och menade att det helt enkelt är jobbigt att vara lärare.
Hon är mycket kritisk till lärarutbildningen som hon menar inte är anpassad till verkligheten.
- Läraryrket är kanske 20 procent undervisning, resten annat. Men utbildningen har knappast den fördelningen. Ämneskunskaperna är alldeles för höga, det spelar ju ingen roll om jag kan svenska språkets alla grammatiska system historiskt sett om eleverna inte vet vad ett substantiv är, säger hon.
- Jag har haft elever som inte kan räkna upp årets månader.
Sara efterlyser konkret konflikthantering på schemat.
Men felet ligger egentligen varken hos utbildningen eller eleverna, anser Sara. Trots att hon har arbetat i olika typer av områden har hon stött på samma problem:
- Det är själva systemet med så få lärare i skolan som inte fungerar, säger hon.
I våras tog Sara kontakt med en terapeut för att prata om sin situation. Redan efter ett par samtal blev det uppenbart att hon inte kunde jobba kvar i skolans värld.
I april sa hon upp sig. En vecka efter att hon slutat försvann alla stressymtom. Nu är hon tillbaka i sitt gamla yrke, men tankarna på klasserna och kollegerna från skolan finns där.
- Nu när terminen just har börjat har jag tänkt mycket på dem. Det känns som att jag har svikit dem. Men det är en lättnad att slippa vara där, säger Sara.