Kållekärr i Bohuslän, februari 2011. En äldre man skickar ett rop på hjälp till Socialstyrelsens regionala tillsynsenhet. I sitt brev skriver han att tolv personer på äldreboendet är inlåsta på avdelningen och att de nästan aldrig får komma ut.
Personalen hinner dessutom inte ge honom den medicin som läkaren har rekommenderat. Enligt ordinationen ska han få fyra tabletter var fjärde till sjätte timme, men i verkligheten kan det dröja nästan ett dygn. Det gör att han nu slår larm till Socialstyrelsen, den myndighet som har ansvar för tillsynen av svensk äldreomsorg.
Mannen får genast ett ärendenummer och en handläggare, men bara två veckor senare är ärendet nedlagt. Vi ska strax återkomma till Socialstyrelsens svar.
Varannan dag slår någon person i Sverige larm till Socialstyrelsen om missförhållanden inom äldreomsorgen. Som DN skrev i onsdags handlar en stor del av anmälningarna om bristande bemanning, men även om undernärda åldringar och problem med trygghetslarm.
Men Socialstyrelsens granskning av anmälningarna sköts nästan enbart ifrån skrivbordet och sällan genom besök på äldreboendena. Nedskrivna planer och dokument får oftast större betydelse än problemen i sig.
DN har gått igenom samtliga anmälningar från privatpersoner under nästan två års tid, mellan den 1 januari 2010 och den 3 november 2011. Endast i sex procent (22 stycken) av de färdiga utredningarna har myndigheten åkt ut på antingen en föranmäld eller en oanmäld inspektion.
I fallet med den äldre mannen i Bohuslän gjorde Socialstyrelsen ingen utredning alls. Efter två veckor avslutades ärendet och myndigheten svarade mannen att han kunde kontakta antingen chefen på äldreboendet eller en sjuksköterska på kommunen.
Liknande svar har Socialstyrelsen skrivit vid 26 tillfällen sedan januari 2010. I några fall har myndigheten skickat anmälan direkt till kommunen, den instans som Socialstyrelsen ska granska.
De flesta anmälningar utreds, men dessa sker nästan uteslutande genom skrivbordsjobb. Kommunen eller omsorgsbolaget får yttra sig skriftligt och Socialstyrelsen gör oftast sedan en sammantagen bedömning utifrån yttrandet, anmälan och eventuella dokument. Ibland ger de kritik.
Förra året fick Socialstyrelsen tips om att en person på ett äldreboende på Kungsholmen i Stockholm inte fick nödvändig hjälp med toalettbesök. Dessutom saknades sociala aktiviteter. Socialstyrelsen begärde in ett yttrande och konstaterade sedan att det fanns en ”genomförandeplan” där sociala aktiviteter beskrivs. Även ”toalettassistans” med särskilda tider fanns nedskrivna i en plan.
Vad som däremot inte framgår från Socialstyrelsens utredning är om toalettbesöken och de sociala aktiviteterna enbart finns på papperet. Fokus har alltså legat på dokument.
– Normalt är det en skrivbordsutredning som vi gör. Sedan har vi en ambition att samla på oss kunskap om vad klagomålen ger oss och gör inspektioner på en mer aggregerad nivå. Tyvärr gör vi inspektioner lite för sällan, säger Erik Höglund, enhetschef på Region Öst på Socialstyrelsen.
Varför händer det att ni lämnar över anmälningar till kommunerna?
– Kommunerna ska ha ett eget kontrollsystem och kunna ta hand om avvikelser som de får kännedom om. Vi kan inte vara på alla ställen – överallt jämt.
Det ska sägas att Socialstyrelsen även utför inspektioner på äldreboenden som en del av olika projekt, exempelvis när de granskat bemanningen på nätterna. Vi har endast granskat ärenden som privatpersoner initierar med en anmälan.
DN har varit i kontakt med flera handläggare på Socialstyrelsen som tycker att myndigheten inte utreder klagomål i den mån man borde. Anmälningar läggs ofta på hög och handläggningstiderna är långa. DN:s granskning visar att det i genomsnitt tar fem månader från anmälan till att ärendet har utretts. I vissa fall dröjer det mer än ett år.
Det uppmärksammade fallet med 90-åriga Anneli Möller som svalt ihjäl på ett Caremaboende i Vänersborg anmäldes och utreddes av Socialstyrelsen tidigare i år.
Två tjänstemän genomförde en oanmäld inspektion, men utan att ens ta upp det aktuella fallet. I stället fokuserade de på dokumentation och bemanning – och kom fram till att allt var bra.
Ändå backade Carema nyligen och medgav brister i hur de tagit hand om Anneli Möller. Några veckor efter Socialstyrelsens beslut kritiserade dessutom Vänersborgs kommun Carema för att de hade för lite personal på boendet. På den punkten hade Socialstyrelsen inga anmärkningar alls.
– De väljer att göra en tillsyn med inriktning på dokumentationen – det är ju skrämmande, säger Anneli Möllers svärdotter Anett Galfvensjö.