Om en månad slutar jag på DN och som läsarombudsman. Som sådan har jag under mer än fem år tagit emot 50.000 mejl, nästan lika många telefonsamtal, och otaliga handskrivna brev från engagerade, upprörda, arga och kloka läsare. Det har ibland varit tungt att hantera alla klagomål, men denna vecka tänker jag ta upp litet beröm som för ovanlighetens skull nått även mig.
Så här skrev Olof Hansson i går:
"I morse läste jag Ingrid Hedströms artikel om Paris -68, DN Special Europa. Och jag kan konstatera att jag har stött på en absolut höjdpunkt vad gäller kunnigt beskrivande, spännande och reflekterande reportage. Det är den spännande beskrivningen av vad som skedde, det är varför det skedde, det är hur det kändes, det är den lite paradoxala vänsterkopplingen, det är ekona som finns kvar. Det är de citerade personerna som hur galant som helst infinner sig i flytande text. Allt detta ihopfogat till en initierad och helt lysande bra berättelse med underbart flyt!"
Det här är ingenting annat än dagstidning i världsklass!
En annan av DN:s mer engagerade läsare, Lars H Eriksson, skriver: "Lördagen den 26/4 stod på sidan 10 en utomordentlig artikel av Ole Rothenborg om några Rödebybors reaktioner över det som hänt. Det var en finstämd på gränsen till rörande framställning av olika personers ställningstagande i den svåra frågan om skuld och oskuld. Och utan att skriva läsaren på näsan vad reportern själv tycker." Framför allt det senare saknar han ibland i DN:s reportage.
Han syftar på reportaget i samband med att mopedgänget i Rödeby dömdes för att ha begått hemfridsbrott. Ole Rothenborg hade intervjuat några invånare i Rödeby om vem de tyckte i förs-ta hand bar ansvar för tragedin. Ingen av de tillfrågade svarade att det var "50-åringen", mannen som sköt inkräktarna så att en av dem dog. De tycker att myndigheterna borde ha agerat tidigare, att man inte får glömma föräldrarnas ansvar, att ungdomarna inte skulle ha åkt upp till gården.
Jag håller med om berömmet. En liten randanmärkning dock. Det är svårt att hålla reda på alla inblandade som i brottssammanhang brukar benämnas med sin ålder. Även om Rödebyfallet är väl känt ska man inte räkna med att alla läsare kommer ihåg vem som gjorde vad. Den dödade pojkens styvpappa tyckte i artikeln att det var 25-åringens fel att tragedin inträffade. "Det hela började ju med att han spöade upp 17-åringen på kvällen innan grabbarna åkte till gården." Vi måste gå tillbaka till tidigare artiklar för att få veta att 25-åringen var förlovad med en dotter i den familj som trakasserats och beskrivits som den ende som ingrep för att försöka stoppa gänget. Han dömdes den 10 april till skyddstillsyn för misshandel.
Nästa beröm gäller en intervju som Carin Ståhlberg gjorde med Paula Liljeberg. "Det var nära att jag sa upp min prenumeration på DN efter personporträttet på Martina Bonnier i söndagsbilagan, men efter den här artikeln behåller DN mig ett tag till som prenumerant", skriver en 34-årig stockholmare. Paula Liljeberg är psykiater, psykoterapeut och chef för akutenheten på Maria ungdom i Stockholm. Läsarna får genom Carin Ståhlbergs frågor möta en människa med livserfarenhet som gett henne en särskild förmåga förstå ungdomars problem.
Thomas Lerner har fått mycket beröm för sin artikelserie på Insidan, "När det värsta har hänt", där han intervjuat föräldrar som drabbats av att deras barn mördats. Så här kan berömmet låta:
"Serien har varit mycket ömsint och empatisk, vilket jag härmed vill tacka dig för. Jag upplever ofta att dagens journalister inte tänker efter före, det vill säga inte sätter sig in i hur det är att vara den utsatta människan nyheten handlar om, vilket gör att frågorna blir utan empati, känsla och hänsyn."
Beröm således för några av DN:s starka sidor. En del hävdar att man lär sig mer av det som är positivt än av kritik. Men att bara ta upp det som är positivt och inte gör ont räcker inte om man strävar efter en högre intellektuell nivå. Att hantera konstruktiv kritik är viktigt, inte minst för en tidning som ofta själv levererar kritik. Klagomål på förstasidan, felaktigheter, uteblivna rättelser, urval av nyheter och experter, förstasidan som jag också fått denna vecka, ska jag försöka hinna med i de få krönikor jag har kvar.