M skriver: Visst. Jag är långt ifrån ensam om att ha kommunikationssvårigheter.
Men jag trodde nog att det skulle räcka med 1,5 timme för att ta sig från Bagarmossen till Centralen där förhoppningsvis tåget till Göteborg skulle gå klockan 09.07.
Det gjorde det inte. 09.30 hade jag nått fram till Gullmarsplan, efter att ha varit på väg i närmare två timmar. Jag gav upp och vände tillbaka hem.
Men en sak slår mig – nästan alla ersättningsbussar är skyltade ”Ersätter grön linje”. Vilken grön linje? Och vart? Det är ju faktiskt tre skilda grenar.
Särskilt viktigt är det ju från Gullmarsplan och söderut. En (1) buss var skyltad ”Ersätter 17 till Skarpnäck. EJ via Bagarmossen.”
Heder åt den bussförare som knappat in den informationen på displayen.
I övrigt verkar det vara lite hipp som happ (eller flexibelt, om man vill uttrycka det positivt). Jag frågade föraren på första bästa buss söderut om han skulle åka till Bagarmossen?
”Tja, ska du dit så, blev svaret”. Trevligt i och för sig.
Tur att bussens andra passagerare också skulle dit. Annars kanske bussen hade åkt någon annanstans?
Mats-Ove skriver: Där står man på perrongen i Älvsjö och fryser. Ett pendeltåg mot Bålsta 08:31 står annonserat, ingen försening angiven. Det går fem minuter extra, sedan dyker det upp i fjärran. Långsamt rullar det in mot perrongen.
Men vänta nu, det är nedsläckt. "Tagen ur trafik" står det på skylten. Tåget rullar sakta genom stationen och ut på andra sidan, riktning centralen. Strax efteråt kommer en klämkäck stämma i högtalaren och talar om att idag går pendeltågen med 30-minuters trafik. Pyttsan!
Anna skriver: Skulle med nattåget till Enafors i går kväll. Gav oss av från Uppsala klockan 19.00 för att i god tid kunna gå på tåget klockan 21.00 (mamma Anna, pappa Johan, Ville 7 och Viggo 4) på Stockholms Central. När vi kom till Stockholm fanns ingen info om nattåg 86 till Storlien, Åre, Duved. Men vi väntade. Och väntade. Beräknad avgång 23.50, men vi hade som sagt blivit lovade att gå på tåget klockan 21.00.
Framåt 22.00-tiden somnade Viggo på en av bänkarna i ankomsthallen. Ville höll ut! Till slut kom ett nytt meddelande upp på tavlan: ny avgångstid 00.50 - och så en anmärkning: "Personalbrist". Strax efter halv ett fick vi gå på. Vi stuvade in oss i kupén tillsammans med ett ungt par från Kalmar.
Klockan 04.00 befinner vi oss någonstans mellan Tierp och Gävle. Vi väcks av att dörren öppnas och av en ficklampa som lyser oss i ögonen. Det är kallt i kupén. En konduktör sticker in huvudet och säger:
”Godmorgon, eller godnatt eller vad man nu ska säga. Vi har tråkiga nyheter. Loket har gått sönder och all elektricitet har slagits ut. Vi måste vända tillbaka till Stockholm med ett nytt tåg. Klä er varmt, det här tåget kommer snabbt att bli utkylt! Det kommer ett anslutningståg som tar er tillbaka till Stockholm - nu måste vi hjälpas åt!”.
På med kläder, väcka barnen, ut i kylarn, klättra upp på nytt tåg, hitta sittplatser och så rulla tillbaka söderut. Ville gråter av trötthet, Viggo ser lätt chockad ut. men vi plockar fram frukostmatsäcken och härdar ut de sista milen mot Uppsala. Tar en taxi från stationen och ramlar i säng 06.00.
Anders skriver: Med anledning av dagens kaos i Stockholmstrafiken tänkte jag komma med ett tips som kanske kan sprida lite glädje bland irriterade resenärer.
På morgonen, när alla skulle till jobbet, gick som vi alla bittert fått erfara inte tunnelbanan från bland annat Farsta - och till råga på allt var de flesta av bussarna redan fulla när de väl kom till Tallkrogen (där jag befann mig).
Men till min stora förtjusning, efter att jag väntat över 40 minuter, började bilar stanna och plocka upp frusna resenärer. Jag skulle bli väldigt glad om jag kunde få läsa något snällt om dessa bilister som stannar och plockar upp främmande människor när de ändå ska ner på stan - och kanske kan vi i och med att det blir känt få fler att följa detta fina exempel.
Jenny skriver: Jag skulle åka från Henriksdal till mitt arbete vid Islandstorget imorse, det var inga som helst problem till Thorlidsplan - men där var det totalt stopp!
Efter cirka en och en halv timma då jag och ett hundrafemtiotal personer väntat kommer det en utlovad ersättningsbuss som knappt hälften får plats i. Utan någon ny buss i sikte ger jag upp och tar mig hemåt.
Karin skriver: Det är ingen nyhet att alla tåg mellan Göteborg och Stockholm är
inställda. Men vad som kanske är en nyhet är att vi som åkte 05.07-tåget från Göteborg mot Stockholm imorse blev stående i Skövde tills vi fick veta att tåget skulle vända tillbaka och vi fick välja om vi ville gå av eller åka tillbaka till Göteborg.
Ingen information fanns vare sig man valde det ena eller andra alternativet. Väl framme i Göteborg fem timmar efter vi lämnat staden fanns ingen som mötte oss, och ingen som kunde ta emot våra frågor.
Jag har sällan känt mig så utelämnad och obetydlig som resenär. Nu har jag lyckats boka en flygbiljett och hoppas på bättre lycka där.
Attila skriver: Resan med SL:s ersättningsbuss från Hässelby började klockan 08.35 och vi var framme vid Fridhemsplan vid klockan 11.05.
Två timmar och 30 minuter istället för 25 minuter som resan skulle ta.
Gunnar skriver: Siktade på pendeltåget 7:07 men det var inställt. Det kom ett tåg ca 7:25 och det var som att gå in och ställa sig i ett duntäcke. I stort sett inga personer lyckades komma på vid Huddinge, Stuvsta eller Älvsjö.
Därefter gick det mycket mycket långsamt och resan tog 50 minuter till Årstaberg istället för 15 minuter. Det lär ju inte berott på att det var tåg ivägen i alla fall.
I högtalarna informerades vi om att det berodde på enkelspår förbi Huddinge, signalfel och ”den rådande snöstormen över Stockholm”. Undrar vad det kommer kallas när det dyker upp moln på den klarblå himlen.
På grund av trängseln var det en person som svimmade där hon stod. Det är i alla fall kul att se hur mycket folk hjälper till när något sådant händer. Hon fick sitta och bjöds på smörgås och dricka av andra passagerare när hon piggnade till.
Kerstin skriver: Nu när tunnelbanetrafiken inte fungerar som vanligt är det många som tar bilen. Jag hämtade hem min son igår kväll eftersom tunnelbanan inte kom på den gröna linjen. Det var halt, särskilt i korsningarna där det låg packad vit snö.
Jag blev påkörd vid ett rödljus i en mycket vältrafikerad korsning häromdagen där det inte fanns tillstymmelse till sand. Vilka olyckor kommer att ske idag i Stockholm? Varför sandas inte vägarna? Vem tar ansvar? Varför inte ställa ansvarig politiker till svars?
Lisa skriver: Jag har inte haft några problem alls idag. Åkte mitt vanliga pendeltåg
06.19 från Märsta och var på jobbet bara 10 min senare än vanligt vilket är
helt acceptabelt...
Söderkis Hornstull skriver: Alla taxiväxlar har tutar upptaget, det vill säga Taxi Sthlm, Taxi Kurir, Top Cab... Var tvungen att gå mitt i körbanan med mina kryckor från Skanstull till Hornstull. Gatorna var plogade men inte gångbanorna på Ringvägen, Rosenlundsgatan, Hornsgatan och Långholmsgatan!
Varför skall fotgängare behöva utsättas för livsfara! Byt ut ansvariga borgarråd!
Torsten skriver: Jag har väntat i innerstan på taxi i 60 minuter. Det går inte att få tag på någon.
Gus skriver: Jaha, stod och frös i väntan på ersättningsbuss imorse men när man såg att trafiken gick i snigelfart så var det bara att vända hem igen. Helt värdelöst!
Mikael skriver: Jag studerar i Örebro och i fredags var jag på väg hem till Katrineholm. Men tåget som ska går klockan 15.40 är försenat och ny preliminär tid är 16:50. Inget ovanligt, men tröttheten sköljer över mig varje gång det händer.
Tåget kommer äntligen in till stationen, klockan är då 17:10. Jag hittar en plats på tåget och slumrar till några minuter.
Via högtalarna meddelas att loket har gått sönder. Klockan är nu 17:30 och vi befinner oss mitt ute i skogen, någonstans mellan Hallsberg och Vingåker. Allt man kan se är träd och snö.
En passagerare kommer senare att beskriva plasten som helvetet på jorden, fast kallare. Samma person kommer också att liva upp stämningen lite när vi alla hör honom fråga en kompis vad SJ AB blir baklänges?
En ur tågpersonalen kommer förbi för att informera om att tåget drabbats av ett elfel.
Han förklarar vad det betyder; blir vi stående tillräckligt länge så kommer lamporna att slockna och det kommer att bli helt mörkt. Värmen kommer sakta att försvinna och högtalare och toaletter sluta fungera. Det blir det sista vi ser av konduktören eller kupépersonalen den här långa kvällen.
Tiden går och som utlovat börjar lamporna att sakta förlora sin kraft. Snart är det mörkt. Det enda som lyser upp vagnen är några enstaka mobiltelefoner.
Snart börjar även kylan att göra sig påmind. Människor börjar att ta på sig jacka, mössa och vantar. Några öppnar upp sina fredagsöl för att få lite värme och hopp.
Den enda som syns till nu är lokföraren som gör ett heroiskt arbete med att bemöta våra
svallande känslor av vanmakt och irritation.
Han är en ljuskälla i mörkret, dels med sin ficklampa men framför allt genom att han behandlar oss som människor – ger information och talar klarspråk; att vi verkligen sitter i skiten. Han berättar att han tagit kontakt med ledningscentralen vid 18:00.
De ska sända ett nytt lok från Hallsberg. Men det måste först gå till Katrineholm för att växla in på vårt spår, och först därefter komma och hämta oss.
Detta ska komma att ta över fyra timmar. Då ska man hålla i minnet att det endast tar 30 minuter mellan Hallsberg och Katrineholm. Såhär i efterhand kan man bara konstatera att vi inte var prioriterade.
Människor vandrar genom gångarna på jakt efter toaletter, toaletter som är överfulla då det inte går att spola utan elektricitet. Men oftast möts man av en låst toalett. Man är tvungen att be lokföraren öppna med nyckel varje gång.
När elektriciteten försvinner så kan man tydligen inte handla i bistron med kontokort. Det får jag själv erfara när jag i mörkret försöker få köpa en dricka att släcka törsten med.
Vi har nu suttit i en mörk och kall vagn i över tre timmar. Jag ber bistron ta mina kontouppgifter, mitt personnummer, vad som helst så jag kan få drickan av dem, och betala i efterhand. Men jag får förbli törstig. Även kvinnan bakom mig i min vagn gör ett försök men får komma tillbaka tomhänt. Vi hör flera personer uttrycka samma bemötande.
Klockan 22:15 kommer äntligen tåget fram till Katrineholm. Jag började min resa från Örebro klockan 14:30. Jag är hemma cirka åtta timmar senare. Mellan Örebro och Katrineholm är det cirka åtta mil. Det är både tragiskt och komiskt! När jag klev av hade jag ännu inte fått någon ursäkt ens.
Jag försöker se på allt detta med humor i sinnet. Men sanningen är att jag känner mig maktlös, för att jag inte kan påverka situationen.
Jag känner mig livegen, för att jag inte kan få någon vettig ersättning. Jag känner mig ledsen, för att allt detta påverkar mina studier negativt. Arg för att inget händer, och mordlysten för att ingen inom SJ verkar bry sig.