Exempelvis en låtskrivare, vars sång fildelats och spridits utan tillstånd, ska därmed kunna ansöka hos en domstol för att få reda på vem som ligger bakom fildelningen. Det är innebörden av det förslag som justitiedepartementet i dag skickat ut på remiss.
- Syftet är att skydda upphovsmännen. Förhoppningsvis kommer vi att kunna skydda skapande bättre än i dag. Om någon sätter i system att sprida skyddat material kan upphovsmannen ta kontakt och reda ut det civilrättsligt, säger justitieminister Beatrice Ask till TT.
Förslaget gör det lättare att komma åt fildelare. Hittills har fildelare polisanmälts och några har fällts för fildelning och fått bötesstraff. Det nya förslaget ska dock ge större möjligheter för upphovsmän att själva civilrättsligt stämma fildelare i domstol för att stoppa fildelningen och få skadestånd.
Fram till nu har bara polisen kunnat begära ut identiteten på den misstänkte fildelaren. Nu ska upphovsmännen kunna vända sig till en domstol och ansöka om att få veta vem som ligger bakom en ip-adress.
- Nu ska rättighetsinnehavarna kunna få ut den informationen. Då kan man själv antingen kontakta den som har abonemanget eller väcka civilrättslig talan, säger Stefan Johansson, rättssakkunig på justitiedepartementet, som arbetat med förslaget.
Han betonar dock att domstolen kommer att göra en bedömning i varje fall om det finns tillräckligt med bevis för att fildelning ägt rum.
- De som ansöker måste bevisa att det är frågan om intrång i varje fall, säger Stefan Johansson.
Varför ska upphovsmännen själva jaga fildelare och inte polisen?
- Det är samma som med piratkopierade kläder eller väskor till exempel. Då är det normala att rättighetsinnehavaren själv tar ställning om denne vill ingripa själv eller gå till polisen, säger Stefan Johansson.
Han tror dock att fildelare fortfarande kan bli fall för polisen.
- Men jag inbillar mig att det normala blir att man väljer andra vägar, säger han.
Justitieminister Beatrice Ask ser det som en fördel att inte blanda in polisen, menar hon.
- Polisen har annat att göra och nu blir det mer upp till upphovsrättsinnehavaren att bestämma hur besvärad man är, och det gör kanske att de blir mer intresserade av att utveckla lagliga former som faktiskt fungerar, säger hon.
Bakgrunden till förslaget är ett EG-direktiv från 2004. Redan den förra regeringen påbörjade arbetet med att anpassa den svenska lagen. Nu har arbetet intensifierats.
- Det har införts i andra länder. Exempelvis Danmark har haft det sedan lång tid tillbaka, säger Stefan Johansson.
Förslaget går nu ut till berörda myndigheter som kan komma med synpunkter.
- Ambitionen är att ett lagförslag är klart i vår och att lagen träder i kraft den 1 juli 2008, säger han.
Jan Rosén är professor i civilrätt vid Stockholms universitet och expert på upphovsrätt. Han gillar lagförslaget men beklagar att det inte har kommit tidigare.
- Anonymiteten är för stor på internet, brottslingar kan gömma sig och slippa ansvar för sina handlingar. Det finns ett behov av att öka öppenheten för att se vem som agerar på nätet. Förslaget innebär ändå inte att öppenheten blir total eftersom det kommer att krävas ett domstolsbeslut för att få reda på vem som finns bakom ett IP-nummer.
Hur kommer lagen att fungera i praktiken?
- Jag tror inte att det blir något problem att spåra misstänkta brottslingar. Även om dagens Bittorrent-teknik bygger på att exempelvis en film delas upp i flera små bitar och limmas ihop av mottagaren så kan man alltid hitta den person som gör filbytandet möjligt. Ur ett rättsligt perspektiv är det den personen som är intressant, säger Jan Rosén.
Hans kollega, doktoranden Christian Nilsson som undervisar i immaterialrätt, ser däremot flera problem med förslaget.
- Det är olyckligt när man inom ramen för en civilprocess kan använda så pass kraftiga rättsmedel för att få den här typen av känsliga uppgifter utlämnade.
- Vi har traditionellt i Sverige ett avvägande, en proportionalitetsprincip, mellan när det ska kunna ske ingrepp och den personliga integriteten. Historiskt sett har det krävts en misstanke om brott av en viss karaktär. Det är olyckligt att låta privatpersoner eller företag få information på det här sättet, säger han.