Anthony Leggett väcktes klockan 4.40 på morgonen när Nobelkommittén i Stockholm ringde och meddelade att han var utsedd till pristagare.
- Jag blev överraskad, och känner mig mycket hedrad. Ibland har jag väl undrat om det fanns någon möjlighet att jag skulle få priset men jag trodde chansen var högst tio procent, säger Leggett.
Han är sedan ett antal år verksam vid University of Illinois i Urbana i USA. De banbrytande insatserna gjorde han dock på 1970-talet i hans ursprungliga hemland, Storbritannien. Hans talar fortfarande med en mycket engelsk accent.
- Jag har fortfarande inte haft tid att fundera på vad jag ska göra med prispengarna. En stor del av dem går för övrigt bort i skatt till amerikanska staten, säger han och skrattar.
Telefonsamtalen avlöste varandra i snabb följd på tisdagsmorgonen. Journalister ville ha intervjuer och kolleger från hela världen ringde och gratulerade. Han är glad att Abrikosov och Ginzburg också är med och delar priset.
- Herregud, de var ju aktiva när Stalin fortfarande var vid makten. Det tog lång tid innan man i väst förstod deras insatser.