Om eleverna kommit av rent intresse eller för att de blivit hitkommenderade är inte gott att veta. Mötet med folkpartiledaren Lars Leijonborg i aulan på Berzeliusskolan i Linköping börjar lite trevande. Undan för undan blir det dock fler händer i luften, och Leijonborg släpper loss alltmer, skojar och munhuggs med gymnasisterna.
Han är emot alla arbetsmiljöproblem, inklusive slavarbete vid uranbrytning i Afrika. Det där gymnasieförslaget har sossarna hittat på, så det tycker vi är dåligt, säger han och medger sedan att han inte har en aning om vad det går ut på. Och inte tänker han höja studiebidraget.
- Det är bara att erkänna att vi inte är bra i bidragssvängen, det är inte vår huvudgren, säger folkpartiledaren.
Huvudgren är i stället skolan. Leijonborg har varit i Asien och sett globaliseringen, och fenomenet är fantastiskt men kräver de rätta slutsatserna om bland annat utbildningspolitiken. När Leijonborg reser i Sverige ser han alltid till att det blir något skolbesök, kunskapsfrågorna är hans passion.
Att en hel del av eleverna är förstagångsväljare skadar dessutom inte.
- Alltför många skolor har alltför stora problem, säger Lars Leijonborg. Tidigare betyg, möjlighet till sanktioner mot elever som mobbar, nationella prov tidigare - allt det här är instrument som ger personalen nya möjligheter. Uppgiften häromdagen att det inte råder lärarbrist var ju skandalös, den stämmer bara om man struntar i att vi har tiotusentals obehöriga lärare.
Leijonborg berättar om sin läsa-skriva-räkna-garanti, om hur svenska är verktyget till andra ämnen och om hur sorgsen han är över den låga kvaliteten på de yrkesinriktade gymnasieprogrammen.
- Man ska ju inte säga vad var det jag sa, men jag vill säga vad var det jag sa. Den kritik vi framförde när dåvarande skolministern Göran Persson lade fram sin gymnasieproposition i början på 90-talet har visat sig berättigad på nästan varje punkt.
Ordningsbetyg, drogtester och kvarsittning är också folkpartistisk skolpolitik. Att ställa krav är att bry sig, menar han, och värjer sig mot tal om piskor. Framför allt föräldrarna behöver veta hur eleverna sköter sig, så ordningsomdömet ska inte vara med på slutbetyget. Inte heller skolk, enligt Leijonborg, trots att partiets skolpolitiske talesman Jan Björklund införde just detta när han var skolborgarråd i Stockholm förra mandatperioden.
Björklunds motsvarighet på integrationsområdet, Mauricio Rojas, talade i vintras om utlandsfödda brottslingars kulturella arv, och det tycker Leijonborg också var mindre lyckat. Formuleringen var svår att förstå och en del tolkade den som "de har det i blodet".
Valrörelsen 2002 blev det ett himla liv när folkpartiet lanserade sitt svenskaprov för alla som ville bli medborgare. Kritikerna sa att Leijonborg flirtade med främlingsfientliga väljare, och att han sneglat på det danska broderpartiet Venstres spel med invandrarkortet. Folkpartiet gick som en raket i valrörelsen och hade till slut tredubblat sin storlek. Liberala ledarskribenter var missnöjda, men dem kallar Leijonborg en "mycket isolerad krets av politiska tyckare som vantolkar vårt engagemang".
- Det är viktigt att något parti vågar diskutera också de problem som är förknippade med den misslyckade integrationspolitiken, säger Lars Leijonborg. Göran Persson sa att vi blinkade med högerögat, samme Persson som kastar ut apatiska flyktingbarn och som har myntat begreppet social turism. Det är helt absurt.
Inget tyder på att partiets integrationspolitik lockade främlingsfientliga, enligt Leijonborg. Däremot kom så många nya röster att partiets väljarkår blev mer genomsnittlig. Är det inte åtminstone ett problem att han får frågor om populism i stället för sakpolitik?
- Det känns ju orättvist ibland, säger han. Men folk är klokare än vad journalisterna tror.
Ägaren till Leijonborgs favoritfik i Stockholm är själv jugoslav från början, gammal kommunist dessutom. Han tycker att folkpartiet har helt rätt i att det måste ställas krav även på invandrare. Enligt folkpartiet är många av de medlemmar som tillkommit på senare tid invandrare. Och Leijonborg är säker på att både hans skolpolitik och hans integrationspolitik är populära bland socialdemokratiska väljare, och därmed nycklar till en borgerlig valseger i höst.
- Det finns skolor man besöker där man blir jättedeprimerad, och andra där man blir hur lycklig som helst. Likadant är det med integrationen. Det kommer att gå bra om vi jobbar med språket, och ser till att det första en invandrare möter på Arlanda inte är en tjänsteman från Migrationsverket utan en arbetsförmedlare.
Åtskilliga moderater deserterade till folkpartiet förra valet, vilket ibland ses som bevis på fp:s högervridning. Inom den borgerliga alliansen har konkurrensen mellan partierna gång på gång gjort sig påmind. Moderatledaren Fredrik Reinfeldt har misstrott Leijonborgs samarbetsvilja.
- Jag såg framför mig att mitten stärktes och fick färre partier, säger Lars Leijonborg. I stället lade Reinfeldt om moderaternas kurs så att de blev mer mittenorienterade, och det sänker tröskeln för s-väljare att rösta borgerligt. När inget annat fungerar tycker jag att alliansen är en lysande idé.
- I vår har det inte varit så bra som det borde, men vi har rätat upp det där. Ett utspel blir ju värdelöst om rubrikerna handlar om alliansgräl.
När det gäller sjukförsäkringen råder bara vapenvila. Moderaterna tror att en avtrappad ersättningsnivå får sjukskrivna att börja jobba tidigare, folkpartiet håller benhårt fast vid 80 procent. I frågan om jobben och skatterna är den borgerliga fronten däremot tämligen obruten. Regeringen använder statistik som inte beskriver det verkliga problemet, säger Leijonborg, och den egentliga arbetslöshetssiffran är inte 5 utan 17 procent.
Om man generellt sett får fler jobb med en lägre skattekvot vet han inte, vad det handlar om är att sänka strategiska skatter.
Arbetsgivaravgifterna, till exempel, särskilt för små tjänsteföretag. Skolresan till Linköping föregås av ett besök hos Sockerbagarna i Norrköping, ett bageri med ett och ett halvt år på nacken som har växt från de två 27-åriga entreprenörerna till 17 anställda. Nischen är "lyxkonsumtion", inte maskintillverkade limpor för 9:90 utan bröd som bakas med händerna och därför blir godare.
I socialdemokraternas Sverige går det alltså att lyckas som småföretagare, men de båda bagarna har fått slå sig fram mot krångliga myndigheter och njugga banker. Deras önskelista låter misstänkt lik ett folkpartiprogram - färre regler, lärlingssystem, bort med sjuklönen - men den ene antyder att han var sosse ända tills han blev småföretagare.
- Det är kul att träffa företagare, man får alltid något man kan använda på nästa möte. Och det är intressant att se hur rätt man har, myser Lars Leijonborg.
Med 10.000 svenskar av norrköpingsk bagartyp skulle arbetslösheten snart vara ett minne blott, tror Leijonborg. Fast är det inte lite otur att konjunkturen har vänt uppåt och kan ta udden av alliansens jobbargument? Nej, det tycker inte folkpartiledaren:
- Både 1976 och 1991 blev vi inkallade när ekonomin befann sig i fritt fall. Det vore bra om vi kunde få regera i ett läge med normal konjunktur.