Anders Lettström har skickat ett brev till Tidningarnas Telegrambyrå, i vilket han önskar, som han skriver, ”med detta uttalande be min familj, alla mina vänner och inte minst Kungen om ursäkt för att de har skadats av mitt alldeles egna initiativ”. Brevet i sin helhet:
Förlåt, jag var naiv. Skyll inte på andra.
Jag är djupt olycklig över att jag inledde kontakter med mindre seriösa och kriminellt belastade personer med anledning av boken ”Den motvillige monarken”. Jag inser i efterhand hur omdömeslöst detta var och förstår alla, som upprörs över vad jag gjort även om ingen kan vara lika arg på mig för detta som jag är själv.
Jag vill med detta uttalande be min familj, alla mina vänner och inte minst Kungen om ursäkt för att de har skadats av mitt alldeles egna initiativ. I den här historien finns det ingen annan att skylla på än mig. Det jag gjort har jag gjort själv och inga vänner har varit förhandsinformerade eller delaktiga. Det jag eftersträvat är att förstå hur så många lögner om mig och andra kunnat spridas i en bok. Andra har sedan velat få mig att köpa bilder som jag inte känt till, inte sett och inte önskat köpa och att få mig att betala för dementier av lögnaktiga uttalanden som jag aldrig drömt om att köpa. Jag gav mig in i något som blev mig övermäktigt i en jakt på sanningen och med ambitionen att ställa allt till rätta.
Vad drev mig till detta? Jag var personligen mycket illa berörd av osanningar bl a om en svartklubb som jag inte besökt och en resa till Bratislava som jag inte gjort. Jag ville undersöka hur dessa kommit till, hur en grovt kriminellt belastad person, som jag aldrig träffat kunde ha sådan trovärdighet och vad denne egentligen var ute efter. Jag var hårt pressad av den felaktiga exponeringen och agerade därför inte rationellt. På omvägar fick jag kontakt med Daniel Webb. Han erbjöd sig att skaffa information om nattklubbsägaren ”Mille”, som ljugit om mig. Innan det första mötet med Webb gjorde jag inga närmare efterforskningar om hans person. Så snart jag tagit reda på hans bakgrund och förstått vem han var och vilka kontakter han hade, ville jag avsluta kontakterna. Detta visade sig vara svårare än jag kunnat ana. Tidigt, men ändå för sent, insåg jag att jag hamnat i en situation som jag inte kunde kontrollera och att jag blev en bricka i andras spel. Givetvis är det en felaktig spekulation att jag skulle åkt till Zagreb för att förhandla om detta.
Detta handlar alltså enbart om min naivitet och dumdristighet och att jag tror alla om gott. Det borde inte skada någon annan än mig själv. Det kommer kanske att ta tid att återskapa det förtroende jag har förlorat hos många - men det är ändå det som kommer att vara min viktigaste uppgift. Intill dess tar jag time out från mina förtroendeuppdrag men kommer att göra allt jag kan för att lindra de eventuella skador jag och mediestormen kring mig kan ha orsakat.
Anders Lettström