Hit kommer människor som lever på skattepengar. Som motprestation ska de anstränga sig för att snabbt skaffa arbete och bli självförsörjande. På Jobbtorget finns datorer för jobbsökning och handledare som kan slussa vidare till praktik och kurser. I den bästa av världar ska detta snabbt bära frukt.

Det har inte fungerat för Fatima. Och att leva på socialbidrag tär. Många skulle säga att det gör en fattig. Med råge uppfyller hon definitionen för att vara långvarigt beroende av socialbidrag. I statistiken hamnar man där om man haft försörjningsstöd mer än tio månader under det senaste året. Fatima och hennes två barn, Selma och Yasir, har haft det i flera år.

Men nyligen fick hennes son en Iphone.

– Jag vill göra allt för att min son ska ha det bra.

År 2002 kom Fatima, som i dag är 46 år, från Eritrea till Sverige. Hon skulle gifta sig med en landsman som var svensk medborgare. Men äktenskapet höll bara i två år. Fatima blev i praktiken ensam med sin son och sin dotter.

Hennes liv i Afrika bestod till stor del av flykt från krig. Mellan sju och tjugo års ålder bodde hon huvudsakligen i Sudan. Hon berättar att hon ändå hunnit gå nio år i skolan och att hon under fyra år undervisade barn i arabiska.

Fatima har gått kurser i svenska för invandrare och hon har haft praktik som hotellstäderska och inom hemtjänsten. Men ett riktigt fotfäste på arbetsmarknaden ligger långt borta.

Nu går hon en jobbsökarkurs på förmiddagarna och är en av ”aspiranterna” på Jobbtorget på eftermiddagarna. Hon loggar in i en dator och söker på hemtjänst, vård­arbete, städning och restaurangjobb. Överallt betonas vikten av erfarenhet eller utbildning.

Vi följer med Fatima hem. Lägenheten är något av det bästa i hennes liv. I flera år bodde familjen i en etta på 47 kvadratmeter.

– Socialassistenten började skratta när min son sa att i Afrika hade han haft en egen säng men här sov han på en madrass på golvet.

Sedan några månader bor familjen i en trea och den femtonårige sonen Yasir har ett eget rum. Dottern Selma är också nöjd. Hon har fått många lekkamrater i det nya huset. Av de 32 namnen på skylten i portuppgången är tre svenskklingande. I Selmas klass finns en etnisk svensk, i hennes storebror Yasirs ingen. Soffan är sliten, möblerna få. Platteven står på med en eritreansk kanal som fångats in av parabolen på loftgången. Selma har nästan inga leksaker, men en cykel står i garderoben.

Känner ni er fattiga?

– Nej, säger Yasir, jag tänker att jag får det jag vill ha men jag får vänta längre än andra. Jämfört med i många andra länder är vi lyckligt lottade. Vi kan snåla, har man mind­re i kylskåpet så går det åt mind­re. SL-kort har jag aldrig haft.

– Jag gillar inte socialen, jag växte upp med människorna där och jag tyckte inte om inte deras stränga ansikten. Men det finns socialsekreterare som talar arabiska. Det är bra, säger Yasir.

– Nej, vi är inte fattiga, säger Fatima dröjande. Livet är tryggt i Sverige. Men det skulle vara bätte med ett jobb. Kraven på erfarenhet är stora. Men hur ska man få erfarenhet om man aldrig får jobb.

Socialbidraget till Fatima betalas ut enligt en så kallad riksnorm. För en vuxen kvinna är den nu 3 720 kronor per månad. För 15-åringen Yasir är den 3 000 kronor och för åttaåringen Selma är den 2 390 kronor. Familjen har också rätt att få hyran betald eftersom hyresnivån och storleken på bostaden anses rimlig av socialkontoret. Hyran är 6 000 kronor. Tillsammans blir dessa belopp 15 110 kronor.

Detta skulle familjen kunna få från socialbyrån. Men inkomsterna i familjen dras av från summan. Det är barnbidraget på 2 250 kronor, underhållsbidraget på 2 546 kronor och det statliga bostadsbidraget på 3 000 kronor. Efter avdrag för inkomsterna utbetalas från socialförvaltningen 8 384 kronor. När inkomsterna summeras och hyran är betald har familjen 10 180 kronor att leva på.

Extra pengar kan Fatima få efter ansökan till socialkontoret. Till exempel utgifter för läkar- och tandläkarbesök och mediciner.

– Jag fick låna pengar för att gå till tandläkaren. I efterhand fick jag tillbaks dem av socialen. Ibland är livet ganska svårt i Sverige.

Varför får du inget jobb?

– Jag har en liten flicka och bor utan man. Det fanns något städjobb då jag skulle börja sex på morgonen och behövde gå upp mellan fyra och fem. Det fungerade inte. Min flicka är fortfarande liten och behöver stöd av en vuxen när hon ska gå till skolan.

– Jag vill verkligen inte leva på socialbidrag. Jobb och lön skulle ge frihet. Nu måste jag gå minst en timme varje dag och söka jobb på Jobbtorget i Kista. Jag kan inte resa bort.

En gång reste Fatima i väg med sina barn trots att hon förlorade sin ersättning.

– Jag lånade pengar av en kusin och var borta i två månader. Min dotter hade aldrig träffat sin mormor i Eritrea. Och min son var så glad, han bodde i flera år med sin mormor när han var liten.

Somrarna blir enahanda. Familjen åker aldrig bort. Mamma Fatima ska till Jobbtorget.

Det finns ljuspunkter. Det går bra för sonen i skolan och Fatima hoppas han ska få ett kvalificerat jobb. Yasir ber fem gånger om dagen. Hans mamma ser religionen som ett skydd mot droger och kriminalitet.

– En gång fick min son 500 kronor till ett Playstation av en kvinna på hans skola. Det glömmer jag aldrig. Och i morgon kommer barnbidraget. Då ska jag köpa en present till Selma som fyllde åtta år för en vecka sedan. Vi firade henne med godis och tårta men hon ska få en present också, även om det blir i efterskott.

Fotnot: Av hänsyn till Fatima och hennes familj använder DN inte deras fullständiga namn.