Tre gånger har Mohamed utan framgång varit ett nådeärende på regeringens bord. Nu prövas hans ärende i stället av tingsrätten i Örebro, den instans som kan omvandla hans straff.
- Den nya lagen är ett ljus i tunneln. Nu väntar jag på att dörrarna ska öppnas för mig så jag kan komma ut i det verkliga livet.
När den nya lagen infördes den 1 november i fjol hade det så kallade nådeinstitutet länge kritiserats. Den som fick avslag av regeringen fick aldrig någon motivering.
Svea hovrätt dömde Mohamed Marchoud för mord för drygt tolv år sedan. Han hade knivstuckit en man till döds i en lägenhet i Stockholm. Han dömdes dessutom till utvisning på livstid. När han avtjänat sitt straff sätts han alltså omedelbart på ett plan och förpassas till sitt hemland Marocko.
- Livstids straff och livstids utvisning, det går inte ihop, säger han. Det är ett dubbelt straff.
När Mohamed Marchoud står inför tingsrätten i Örebro tar rätten bland annat hänsyn till om han skött sig i fängelset och själv medverkat till att förbereda ett fritt liv. Den berättelse tingsrätten får, bland annat genom en rad intyg från kriminalvården, handlar om Mohamed som en från början besvärlig fånge, om hans obalanserade humör och "ett inte ringa antal misskötsamheter".
- Jag hade ett hett temperament och ville inte acceptera det brott och straff jag åsamkat mig, säger han.
Men det var en trend som definitivt bröts för sju år sedan. Mohamed Marchoud har i dag framgångsrikt gått igenom flera olika program och kriminalvården anser honom vara en intagen med "låg avvikanderisk trots livstidsstraffet och utvisningen", och skriver om hur han "målmedvetet arbetat med sig själv" och "kommit långt i sin väg mot frihet".
Mohamed Marchoud lever sedan ett par år frivilligt isolerad på kriminalvårdsanstalten i Norrtälje. I stillheten och tystnaden läser och skriver han och för inre samtal med sig själv. Träffar bara sina medfångar under promenaden en timme om dagen. Han säger att han inte någonsin kommer att anpassa sig till fångkollektivet.
Han har läst 80 poäng i teologi under sin anstaltstid och är medförfattare till boken "När tystnaden bröts" som handlar om honom själv och där han publicerar en del av sin poesi.
Hur ser du på livstidsstraffet?
- Att inte veta när man kastas ut är mycket nedbrytande. Också kriminalvården behöver en ram för straffet så ett fungerande program kan sättas in, säger Mohamed. Ett tidsobestämt fängelsestraff är ovärdigt ett kulturland som Sverige med humanistisk tradition.
Men att mörda är väl verkligen en ovärdig handling?
- Ja, men oavsett vilket brott det är så har den som begått det rätt att få veta hur långt straffet är. Sedan får de som stiftar lagarna bestämma hur långt det ska vara.
Mohamed Marchoud säger vidare:
- Samhället har upptäckt att också livstidsdömda fångar kommer ut så småningom och det skulle gå lättare för dem att redan på anstalten jobba mot ett liv utan brottslighet och droger om straffet vore tidsbestämt. Det är en vinst både för samhället och för de dömda.
Vad vill du göra av ett liv i frihet?
- I Marocko vill jag vill starta ett boende för barn som utsatts för sexuella övergrepp. Ett ställe där de får professionell hjälp att berätta vad de varit med om.
Är du själv ett sådant barn?
- Ja.
Vad kommer du att säga till tingsrätten i Örebro?
- Jag vill be de inblandade, hela samhället, om förlåtelse. Jag har insett vad jag har gjort och om jag kunde skulle det vara ogjort. Jag har mognat och är inte samma människa nu. Jag ångrar mitt brott oerhört. Nu vill jag bara få en möjlighet till ett bättre liv och få ett mål för min framtid.