Med risk för sitt eget liv räddade Hans Sörqvist två kvinnor som gått igenom isen i havet utanför Havstenssund i Boshuslän. Själv menar han att han gjorde en genomtänkt riskbedömning före hjälteinsatsen.
– Jag visste vad jag gjorde, säger han.
Ett lagtvång på att bistå nödställda hade inte haft någon betydelse när Hans Sörqvist bestämde sig för att försöka rädda två kvinnor som gått igenom isen utanför Trossö i Bohuslän i slutet av januari i år.
– Hade jag inte känt mig säker i vad jag gjorde kanske jag agerat annorlunda. Till exempel en brandsituation eller någon annan sak som jag inte behärskar. Det hade ingen lagstiftning kunnat påverka, säger han.
Kvinnorna låg i isvaken och ropade på hjälp när Hans Sörqvist och hans fru Ingela kom hem från jobbet.
– Min fru ringde larmcentralen medan jag tog på mig våtdräkt och flytväst. Sedan gick jag ut på isen med min surfingbräda och paddlade 30 meter fram till dem, säger han.
Under den tiden var han mest orolig för att någon redan skulle vara död.
– Jag visste inte hur länge de legat i vattnet och jag tänkte också att det kanske fanns barn med.
Brädan höll kvinnorna flytande i väntan på sjöräddningsbåten.
Hans Sörqvist tror att en bättre lösning än en tvingande lag vore att erbjuda kurser i säkerhet och livräddning.
– Jag tror inte att man med lag kan tvinga någon att handla och handla rätt vid en olycka.