Dödsskjutningen i Rödeby

På den näst bakersta bänken sitter tre rågblonda flickor i 15-årsåldern. De verkar inte så intresserade av kyrkoherdens predikan utan är helt upptagna med att läsa eller skriva sms på sina mobiltelefoner. Men plötsligt är det som om några ord från altaret når fram till en av flickorna. Tårarna börjar rinna nerför hennes kinder.

Flickorna går ut i vapenrummet där kondoleansboken ligger. Den är fylld med innerliga kärlekshälsningar. Det vore underbart om 15-åringen bara fått uppleva hälften av all den kärleken innan en rasande man sköt honom till döds i fredags natt.

De första två sidorna i kondoleansboken är hopklibbade. Kan man gråta så mycket att de torkade tårarna fäster sidorna i varandra?

Inne i kyrkan läser diakonen Britt Johansson en förbön.

- Vi ber för de tre familjer vars liv har slagits i spillror. En familj har mist en 15-årig pojke, en annan har en 16-årig svårt skadad på sjukhus och en tredje har sin familjefader gripen för mord.

Hon avslutar sin förbön med en vädjan.

- Gud, låt inte hatet få makt över oss.

De flesta känner varandra i den lilla byn som ligger lite vid sidan av landsvägen strax norr om Karlskrona.

- Jag känner båda familjerna väl, säger Nils-Erik Nilsson efter gudstjänsten. De är alla trevliga människor. Det är en ofattbar tragedi som drabbat oss.

- Pojken som dog var klasskamrat med tösen min, säger han nickar mot sin dotter. Och det var inte han som brukade busa.

Över kyrkkaffet i församlingshemmet talar man mycket om skottdramat, men också om mopedplågan som drabbat byn. Problemet är inte små försynta EU-moppar, utan högknattrande crosscyklar.

- Det är förfärligt det som hänt, säger en äldre herre. Ändå vill jag inte döma den trakasserade mannen som stod där med bössan. Någon borde ingripit innan det gick så långt.

Alla runt bordet är överens om detta. Men ingen har något svar på vem borde ingripit eller hur.

- Men 15-åringar ska inte vara ute klockan två på natten, säger en av damerna.

I Rödeby finns nu å ena sidan två familjer som fått sina söner skjutna och å andra sidan en familj där den skjutande mannen är anhållen för mord. I byn finns klara sympatier för båda sidor.

Kommer detta att splittra byn?

- Vi måste jobba för att det inte blir två lag som står mot varandra, säger kyrkoherde Pamela Garpefors. Jag tror på försoning. Godheten har makt över ondskan.

- Om det är någon som känner att sorgen börjar övergå i vrede hoppas jag att de kommer till mig.

Den döda pojken gick på Rödebyskolan och den skadade har gått där. På skolgården har flaggan halats på halv stång. Några elever tittar håglöst på de brinnande marschallerna. En lärarinna håller om en gråtande pojke och leder in honom i skolan.

Rektor Göran Eliasson finns på plats denna söndag. Han tänker i samma banor som kyrkoherden.

- Det finns mycket starka känslor bland eleverna. Ännu så länge bara sorg. Vi måste vara vaksamma på om sorgen övergår i vrede och man börjar tala om hämnd. Det gagnar ingen.

- Rödeby är en bygd i chocktillstånd. När jag var lite läste man om att sådant här kunde hända i USA. Jag hoppas att andra kan ta lärdom av detta och inse att det kan hända var som helst, när som helst.

Kunde tragedin ha undvikits?

- Det är för tidigt att svara på. Rädsla är en källa till aggression. Hade de inblandade känt varandra bättre, sett de fina människorna som fanns bakom maskerna av rädsla och aggression, hade det inte hänt.

• Dela med andra
  • Facebook
  • Digg
  • Stumble Upon
  • Del.icio.us
  • Pusha
• Rätta artikeln
•  Textstorlek
• Tipsa
• Skriv ut