Det är inte enkelt att vårda demenssjuka.

– Ibland gör det så ont i hjärtat. Som när de inte hittar orden utan uttrycker sig med ilska och gråt. Men oftast är det väldigt givande. Och kul, säger Lydia Mutumba Namugambe.

För att kunna läsa av de boende är det viktigt med kontinuitet. Att samma personer arbetar tillsammans med samma grupp av de äldre, menar hon.

– Jag har lärt mig massor om svensk kultur. De äldre mår bra och blir lugna när vi pratar om hur det var förr, säger hon.

På boendets program står ofta dans till Sven-Ingvars eller Elvis, och kafferep med sju sorters kakor.

I Uganda gick hon först gymnasiet, och började sedan arbeta som frisör. Men när hon kom till Sverige 1995 fick hon höra att det just då inte rådde någon brist på frisörer. Efter två år i Sverige började hon i stället arbeta med ”housekeeping” på hotell Sheraton. Det var stressigt, tyckte hon. När en kompis berättade att det fanns jobb på Högsätra äldreboende sökte hon sig hit. Nu har hon arbetat här i nio år.

– Jag tycker mycket om äldre människor. I Uganda var det jag och mina syskon som tog hand om vår blinda mormor, säger hon.

På Högsätra äldreboende på Lidingö är i dag ungefär 80 procent av de anställda från ett annat land. Förr var det många invandrade chilenare som rekryterades, i dag är de vanligaste hemländerna Eritrea, Somalia, Etiopien och Uganda.

I hela Stockholms län beräknas drygt hälften inom vård- och omsorgssektorn vara födda utomlands.

För att höja svenskkunskaper och annan utbildning hos de vård- och omsorgsanställda i Stockholms län inleddes projekten Språksam och nu Arbetsam. Antalet modersmål i projektet uppskattas till uppemot 60. Vanligast är tigrinja, som talas i norra Etiopien och i Eritrea.

Lydia Mutumba Namugambe har tidigare utbildat sig till vårdbiträde. Nu stärker hon svenskan inom Språksamprojektet.

– Det behövs eftersom alltmer i jobbet handlar om att dokumentera, säger hon.
Lydia Mutumba Namugambe, vårdbiträde.