De som i barndomen utsatts för vanvård och övergrepp i fosterhem har fått en ursäkt av samhällets högsta företrädare.

Men ärren i själen sitter djupt hos många drabbade.

– När jag ser mig omkring här har så många levt sitt liv i det fördolda, med smärta och sorg, säger 68-åriga Taina Adolfsson från Oskarshamn till TT.

Hon var en av många drabbade som på måndagen bänkade sig mellan Blå hallens dovt tegelröda väggar i Stockholms stadshus.

Cirka 1.300 personer deltog i upprättelseceremonin för dem som i barndomen for illa under samhällsvård. De allra flesta i stadshuset var drabbade men även drottning Silvia, riksdagens talman Per Westerberg och barnminister Maria Larsson (KD) var där.

Westerberg kallade vanvården för en skam för Sverige:

– Det svenska samhället ber i dag er, kvinnor och män, utan förbehåll eller förmildrande, om ursäkt.

Intervjuer med drabbade har avslöjat övergrepp och försummelser som förfärat alla, sade Westerberg.

– I dag erkänner det svenska samhället offentligt sitt misslyckande.

Maria Larsson (KD) talade bland annat om hur berörd hon blivit när hon läst de drabbades berättelser.

– Om någon slutligen vågade berätta om sin utsatthet — då blev man inte trodd. Det är en outhärdlig tanke.

En blocköverskridande överenskommelse finns nu om att vanvårdade 1920—1980 ska få 250.000 kronor vardera. Men för Larsson var vägen dit krokig. Efter regeringens budgetförhandlingar sade hon att det inte blir några pengar, trots att hennes parti ville betala, men regeringen fick backa.

– Det är något jag är oändligt glad för, säger Larsson till TT.

Taina Adolfsson tycker ceremonin var sorglig, men också värdigt vacker. Ändå sitter själens ärr djupt, och något definitivt avslut innebär den inte.

– Det kan det väl aldrig bli egentligen men det är en avslutning i den bemärkelsen att vi har blivit upprättade rättsligt sett, och då blir det lättare att gå vidare — i alla fall för mig.