30 procent av de tillfrågade i en enkätundersökning vet inte vad deras långtidssockerprov (HbA1c) ligger på. Provet visar vilken nivå blodsockret har legat på de senaste veckorna och är centralt för att en så korrekt behandling mot sjukdomen som möjligt ska kunna ges.

Utav de som är ovetandes om värdena har 43 procent aldrig diskuterat dem med någon inom vården. Resultaten är alarmerande, tycker Mona Andersson som är ordförande i Svensk förening för sjuksköterskor i diabetesvård (SFSD).

- Vi i vården når inte fram. Samtidigt överlämnar patienterna sig till vårdpersonalen och ser inte sin roll i behandlingen. Vi behöver mer dialog och samtal än monolog, säger hon.

En försämrad kontroll på sjukdomen gör att risken ökar för att allvarliga komplikationer så som hjärtinfarkt och stroke inträffar. Vårdpersonalen behöver ändra sitt förhållningssätt samtidigt som patienten måste ta ett större ansvar, anser Mona Andersson.

Men på Diabetikerförbundet tycker man att ansvaret ytterst ligger på vården. Man bör, enligt förbundets ordförande Margareta Nilsson, anordna kurser och gruppdiskussioner samt informera om olika föreningar som diabetiker kan gå med i.

- Vården behöver bli mer aktiv eftersom patienten måste veta hur man ska hantera sjukdomen. Jag tycker att det är slående och anmärkningsvärt att man har så lite kunskap i dag, säger hon.

Trots att det inte är statistiskt säkerställt kan man ur undersökningen urskilja att de som drabbas av typ 2-diabetes blir allt yngre och fetare. Enkätundersökningen visar att graden av kunskap om sjukdomen är kopplat till utbildningsnivå. Lågutbildade vet mindre medan välutbildade har bättre kunskap.

- Då blir det ett ännu större ansvar för sjukvården att informera de andra. Att det ser ut så är illa ur ett mänskligt perspektiv, att människor blir lidande. Men även ur en samhällsekonomisk synpunkt blir det merkostnader, säger Margareta Nilsson.