På bara några dagar har rörelsen Prata om det – där män och kvinnor diskuterar sexuella upplevelser och övergrepp – vuxit lavinartat på internet.
– Det känns som vi satt i gång en smärre revolution, säger journalisten och programledaren Sonja Schwarzenberger.
– Kvinnor och män, transpersoner, homo- och heterosexuella skriver utifrån sina erfarenheter. Och texterna handlar inte om att anklaga utan om att befria och stärka vetskapen om att man har rätt till sin egen kropp.
Schwarzenberger ingår i det löst hållna nätverket bakom Prata om det som de senaste dagarna jobbat i princip dygnet runt. Initiativet började med att skribenten och programledaren Johanna Koljonen, efter ett samtal om anklagelserna mot Wikileaks grundare Julian Assange i förra veckan, mikrobloggade om de övertramp som kan förekomma i sexuella situationer. Hennes inlägg fick snabbt många rekommendationer och inspirerade hundratals andra att via Twitter berätta om sina erfarenheter.
– Dagen efter mejlade hon ett 20-tal av oss och sade att det här verkar vara en stor fråga samt att hon kunde tänka sig att skriva en debattartikel i ämnet, berättar Schwarzenberger.
– Jag började läsa berättelserna på Twitter och blev väldigt berörd. Så bestämde jag mig också för att skriva. Om jag kan bidra till att få så här många människor att känna att skammen inte ligger hos dem, så är det värt det.
Parallellt med att Koljonen och Schwarzenbergers artiklar publicerades i stora dagstidningar fortsatte bekännelserna på Twitter och olika bloggar. I lördags beslöt nätverket att skapa en egen hemsida där berättelserna kunde samlas. Trafiken hittade snabbt dit, på mindre än 48 timmar har prataomdet.se haft mer än 13 000 besök från 64 länder och fått medieförfrågningar från Storbritannien, Tyskland, Danmark och Norge.
Schwarzenberger säger att behovet av att just prata om händelser som innefattar någon form av sexuell kränkning är enormt. Projektet syftar till att hitta ett språk för sex, utan skam, samt att skärpa insikten om värdet av och rätten till den egna kroppen.
– Vi har goda lagar kring det här i Sverige men den sociala förståelsen har släpat efter. Vi vet intellektuellt att vi har rätt till våra kroppar, frågan är varför vi har svårt att känna det också.