Uppdraget att skydda oss mot inkräktaren har gått till jägarna. Första utposten är Norrbotten i trakterna mot finska gränsen. Där jagar Markus Larsson. Han är precis hemkommen från älgjakten och ska bara ta av sig blötkläderna. Trots att det är höstens första jaktdag har jaktlaget redan fått närkontakt med mårdhund. En av lagets hundar råkade i slagsmål med det främmande djuret.
- Det kan bara ha varit mårdhund. Hunden hade småfula sår på nosen och tungan. Inget allvarligt, men man vet aldrig om de bär på sjukdomar, säger Markus.
För ett par år sedan hade händelsen varit sällsynt. Nu kom den knappast oväntat. En vän till Markus jagar några mil norrut, och bara ett par dagar tidigare fick även hans hund oönskat möte i skogen.
- Det slutade med att hunden tog ihjäl han.
Markus Larsson är 28 år och har jagat i skogarna runt Hirvijärvi i snart elva år. Allt som allt har han skjutit fem mårdhundar, två förra säsongen och tre i år. Första gången han fick kontakt med djuret var så sent som i fjol. Det tyder på en explosionsartad ökning.
- Vi har säkerställt tre årsungar. Fläckvis tycks det finnas hur många som helst. Särskilt i myrmarkerna verkar det vara stark föryngring, säger han.
Fredrik Dahl arbetar på SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, med det nya projektet "Mårdhund förebyggande naturvård". Projektet syftar i förlängningen till att kartlägga den svenska stammens storlek och utbredning. Invandringen sker från Finland, och Fredrik Dahl återkommer flera gånger till hur arten har påverkat grannlandets fauna.
- Där har den orsakat stor skada bland markhäckande fåglar. Sällsynta kolonier har ingen chans att överleva, säger han.
Vid sidan av den ekologiska aspekten anges smittspridning som ett starkt skäl till att mårdhunden är oönskad i Sverige. Arten är bärare av såväl rabies som dvärgbandmask, två sjukdomar som ännu inte förekommer i Sverige. Även här lyfts Finland fram som ett varnande exempel. I slutet av 80-talet bröt rabies ut i de finska skogarna och sjukdomen kunde till stor del härledas till mårdhunden.
I veckan gick SLU ut med ett pressmeddelande som uppmanade allmänheten och jägarna att hålla extra noggrann uppsikt efter mårdhund. Där trovärdiga tips om mårdhund kommer in ska kameror placeras ut som ett verktyg i kartläggningen. För att tipset ska bedömas som tillförlitligt krävs ett fotografi. Antingen på djuret självt, dess spillning eller spår efter det.
- Problemet är att mårdhunden väldigt lätt kan förväxlas med andra djur, framför allt grävling, säger Fredrik Dahl.
Rapporterna kommer främst från Norrbotten och i enstaka fall även Västerbotten. Att iakttagelser längre söderut inte har kunnat bekräftas får betraktas som en framgång. Mårdhunden är vinterklen, och trakterna runt finska gränsen räknas till dess allra nordligaste utbredningsområde. De senaste tio årens temperaturhöjning anges som orsak till att den numera överlever där.
Men om mårdhunden får fäste längre söderut riskerar ökningen att ske lavinartat. Där är den bättre anpassad för att överleva och kan sprida sig mycket fort.
Skulle det ske får vi välkomna en ny art till vår fauna. Och, i värsta fall, ta farväl av andra. Förutom hundslagsmål har Markus Larsson noterat en annan, betydligt mer illavarslande förändring.
- Där man förr hörde skogsfågel är det nu tyst. Det har skett över bara ett par år. Jag har gått över stora skogsarealer och tidigare har man alltid sett eller hört någon, säger han.