För dåligt betalt och för tung arbetsbörda. Det är några av skälen till att nära hälften av landets rektorer sade upp sig mellan åren 2000-2006, enligt en undersökning som Sveriges skolledarförbund nyligen gjort.
- Det här är en mycket allvarlig utveckling. Rektorn har fått ett för stort totalansvar som rör alltifrån ekonomi och administration till ansvar för lärare och elever, och antalet skolledare är för få i dag, säger Lars Flodin, ordförande för Sveriges skolledarförbund.
Skolledarförbundet har 7.300 medlemmar. Undersökningen, som grundar sig på statistik från förbundets medlemsregister, visar att 43 procent av skolledarna hoppade av under de sju åren. I siffrorna ingår inte de som har gått i pension.
- Det gäller inte heller de som bara har bytt skola, utan de som har slutat sina anställningar helt och hållet, säger Lars Flodin.
Alltför få skolledare får tillgång till den statliga skolledarutbildningen, en introduktion till dem som är nytillträdda på sin post som rektorer, och kön till utbildningen är lång. En ljusning är dock att alliansen har lovat att fördubbla resurserna till skolledarutbildningarna, från 50 miljoner till 100 miljoner kronor per år.
- Men vi är inte där ännu, och mer av arbetsbördan måste kunna delegeras, till exempelvis ekonomiska assistenter. Många rektorer har också ansvar för alldeles för stora personalgrupper, på upp till 60-70 personer, säger Lars Flodin.
En annan förklaring till avhoppen kan vara bristen på stöd från den egna kommunledningen.
Allra värst är läget i Göteborg, där 57 procent valde att sluta sin anställning i förtid.
- Det är illavarslande och man kan fråga sig varför det är så i just Göteborg. Det kan bero på att många upplever stadsdelsorganisationen där som mycket tungrodd och besvärlig. Det är ett omfattande område som förvaltningschefen har att ansvara för där, och skolan är bara en del av flera i verksamheten. Löneläget för rektorer är också jämförelsevis lågt i Göteborg, säger Lars Flodin.