Mathildas vän orkade inte leva längre

Vem var Linda? Linda Falkbäck gick i sjunde klass i Gransäterskolan i Bålsta mellan Stockholm och Enköping.

Hon levde tillsammans med pappa Arne, mamma Lena och storasystrarna Sanna, 18 år och Emelie, 16 år.

Pappa Arne har i tre år varit drivande i skolans föräldraråd, men hoppade av för ett år sedan. Han tyckte ledningen på skolan var passiv, att regelverket på skolan började åsidosättas och att engagemanget från föräldrarna var för dåligt.

Fyra gånger i veckan tränade Linda simning, precis som sina två äldre systrar.
Hennes bästa vän var Mathilda, som också simmade.

Hon och Mathilda tyckte att det var tungt i skolan. De blev mobbade av ett gäng, som tyckte att Linda och Mathilda var töntiga. Gänget sa att de skämdes över dem.

Storasyster Sanna, som just är färdig frisör, har länge klippt sina yngre systrar.

För några månader sedan klippte hon Linda, som blev nöjdare än någonsin. Men dagen därpå ville hon att Sanna skulle klippa om henne. Hon hade blivit retad: "Jävla hockeyfrilla!".

Hemma tyckte de att Linda verkade stå emot dem som hade synpunkter på henne och det tyckte Emelie också, Lindas syster, som går i nian på skolan.

I höstas bad Linda sin mamma Lena att sticka en "jordgubbsmössa" åt henne, "en sån som Mathilda har".

Hela vintern gick Linda och Mathilda med sina jordgubbsmössor i skolan och de sa att de kunde vara sig själva, att de stod emot dem som tyckte att de var töntiga.

Kring jul förändrades Linda. Hon började sminka sig och lade sin äldsta systers kläder i ryggsäcken när hon gick hemifrån.

Den 21 mars chattade Linda med en jämnårig skolkamrat på datorn och han frågade om de skulle ha kk i skolan. Kk betyder knullkompis och "ha kk" betyder att man har sex.

Linda berättade för Emelie vad som hade hänt, och hon lovade att inte berätta något för mamma och pappa.

Efter den dagen blev Linda ­kallad hora, luder och toalettmadrass av några skolkamrater.
Emelie letade en dag efter Linda i skolan och hittade henne bakom idrottshallen, där det händer att elever står och röker och dricker sprit. Hon krävde att få lukta henne i munnen, kände röklukt och sa sedan: "Det där gör du aldrig om!"

En dag i mitten av april tar Linda hand om en jämnårig kamrat på toaletten. Hon har skurit sig i handlederna och Linda försöker ta hand om henne, trösta henne.

Linda berättar för Emelie och Mathilda vad hon varit med om. "B försökte ta självmord med ett rakblad."

Den 27 april kommer Linda hem vid tre. Emelie ber henne gå ut med Elton, familjens hund.

Linda säger att hon är väldigt, väldigt trött, men lovar att gå en kortis med honom.

Hon berättar för Emelie att hon blivit kallad hora och luder av en kille i skolan, att hon smällt till honom, att han sparkat henne i magen och att han sagt att han skulle skicka sina medhjälpare på henne.

"Vi pratar mer i kväll!" säger Emelie och försvinner en stund till stallet.

Storasyster Sanna är på väg hem från skolan. Mamma Lena ska om några timmar komma hem från jobbet. Pappa Arne kommer hem och kollar sin mejl och åker senare med Emelie och Sanna på en tomburksinsamling.

När klockan är kvart i sex kommer Arne och Sanna hem. Dörrarna står olåsta. Elton kommer dem inte till mötes.

Var är Linda? De ropar, men får inget svar.
I rummet in till vänster, där familjen har en inomhuspool, har Linda hängt sig i Emelies hopprep.

Hon har skrivit två avskedsbrev, ett till mamma och pappa, ett till Mathilda.

I brevet till föräldrarna står att hon hatar sitt liv och att de kommer att hata henne "som prövat att röka och haft kk i skolan". Hon skriver också: "Om ni vill veta fråga Mathilda."

Mathildas berättelse
Mathilda Mickels och Linda var bästa vänner. Mathilda visar en liten tavla som Linda har gjort till henne. På en björkskiva har hon bränt in: "För världen kanske du bara är någon. Men för mig är du VÄRLDEN."

- Vi var båda på utsidan. Vi hade kommit till skolan i 4:an och vi hittade varandra. Vi hade roligt med varandra och då spelade resten inte så stor roll.

"Resten" var spelet i skolan.

- Det var dom där uppe och vi här nere. Dom där uppe kramade varandra på morgonen när de kom till skolan och ibland kramade de några andra också. De som är mycket värda får flest kramar och har högst status.

- Linda och jag fick inga kramar, men vi kramade varandra. Vi simmade och det har ingen status. Man får status om man dricker, röker, har killar, mycket smink och utmanande kläder.

- De som har status är många och de har makt och de bestämmer. De gör som de vill och lärarna lyder dem. "Ska du ut och röka nu?" kan en lärare säga.

- De som har makt fryser ut dem som de ser ner på. Om man sitter vid samma matbord på lunchen kan en av dem säga: "Du, du, du och du lämnar matbordet med mig!".

- Sedan sätter de sig någon annanstans och man blir ensam kvar.

- När de ville ha med oss på sina saker kunde vi inte säga att vi inte ville. Då skulle vi ha blivit ännu mer utfrysta. Därför fyllde vi tiden med annat; ridning, simning, spela klarinett, gå ut med hunden. Då hade vi alltid något att skylla på.

- Men vi gjorde en grej av att vara annorlunda, vi sänkte oss så mycket att de inte skulle nå oss. Vi gick med stickade jordgubbsmössor, tittade på "Sommartorpet", vi gick på teater och konserter.

- Vi längtade till sommarlovet, då vi skulle få vara oss själva, paddla, bada, bygga kojor i skogen, rida, gå på teater.

Mathilda beskriver Linda som två personer. Glad utåt, men alltid ledsen inuti. Trygg hemma, men mycket osäker i skolan.

- Efter jul blev allt värre. De som har makt blev mer utstötande. Det var då hon började närma sig dem, gick bakom idrottshallen, där en del elever röker och dricker.

- Då försvann hon lite för mig. Men sen var hon och jag tillsammans igen och då kändes allt normalt.

- Ingen av oss var oss själva i skolan. När jag kommer dit går jag in i en roll och blir någon annan.

Hon och Linda orkade gå till skolan för att de hade varandra, säger hon.

Den 22 mars, på en rast, ville Linda att Mathilda skulle följa med till gymnastiksalen. Hon ville att ­Mathilda skulle vakta utanför toaletten. Linda hade bestämt sig och skulle ha kk med killen hon hade chattat med kvällen innan.

Mathilda säger att hon följde med dit för att Linda inte skulle råka illa ut och för att ingen lärare skulle upptäcka dem.

Mathilda satt utanför och läste, ritade, gjorde läxor. Där satt också 6-7 killar, kompisar till killen som skulle ha kk med Linda.

- Linda duschade många gånger per dag. Hon sa att hon ville duscha av sig skalet, få bort allt hon gjort men inte velat.

- Efter jul skar sig Linda. Hon gjorde det för att hon var så ledsen, sa hon. När hon skar sig kändes det skönt. "Allt kom ut."

- Linda pratade länge om att ta livet av sig. Vi pratade båda om det.

Mathilda säger att hon inte vågade berätta hemma hur det verkligen var.

- Jag var rädd för dem med makt. De har kompisar och släktingar överallt.

Sista dagen Linda levde åkte de bussen hem tillsammans efter skolan.

- Vi hade skoj på bussen.

Föräldrarnas tankar
När Linda hade tagit sitt liv skrev hennes familj ett brev till de fem klasser som ingår i den så kallade enheten på skolan. De var inte ute efter hämnd, skrev de, men ville inte att det som hänt skulle tystas ner. Att det var en självklar rättighet att få känna trygghet i skolans värld.

I brevet skriver de bland annat: "Det är inte lätt att vara liten flicka i ett samhälle som detta, eller pojke heller för den delen, bland dokusåpor, porrfilmer, utseendefixering, klädhysteri med stringtrosor och raffset för barn och nymodigheter som läppoperationer, bröstförstoringar som tar större löpsedels- och nyhetsplats än vad som sker i övriga världen."

De skriver också, att de efter Lindas död fått reda på att flera flickor varit med om samma sak på toaletten i omklädningsrummet och att Linda hade sagt till kompisar att hon hade känt sig som en slav på toaletten.

- Efter Lindas självmord har vår dotter Emelie fått stöd av sin lärare, men ingen i ledningen har kontaktat henne, säger Arne Falkbäck.

- Vi fick inte träffa föräldrar, lärare och elever och berätta vad som hänt utan blev tvungna att skicka ett brev.

- Vi har inte hört något från bildningsnämnden i kommunen, sedan vi bjöd hem dem till oss efter Lindas död.

- Vi känner att det som hänt tystas ner.
På Lindas födelsedag, den 1 juni, bildade familjen stiftelsen "Våga va´dej själv". Genom den vill de stödja unga flickor, utbilda en ny generation ledare och etablera tiokamp som idrottsgren i Bålsta. Linda var nämligen en hängiven tiokampare.

Diana Mickels, Mathildas mor, säger att hon inte förstod kraften i det som hände på skoltid och att hon inte heller fick några signaler från skolan.

- Mathilda berättade inte vad som hände. Och varken Mathilda eller Linda var någonsin hemma från skolan. Mathilda sa ibland att hon ville byta skola, men det tolkade jag som att hon längtade tillbaka till Vaxholm, där vi bodde tidigare.

- Jo, en gång reagerade jag. Vi var på ett utvecklingssamtal i skolan och Mathilda sa: "Den enda som är mänsklig är Linda."

- Om mobbning, misshandel och kränkande behandling skulle ske på en arbetsplats, då skulle man ta tag i det, menar Mikael Mickels, Mathildas far.

Han nämner misshandel, eftersom en elev för en tid sedan slog deras yngre dotter i huvudet med en pingisracket och dottern fick sys med tre stygn.

- Efter det hände inte heller någonting. Om barnen ser att saker händer utan att det blir en reaktion, ja, då lär de sig att det är okej att slå varand­ra och kalla varandra för hora.

Rektorns tankar
Kjärstin Öhman är rektor på Gransäterskolan och säger att den är en lugn skola för de 640 elever som går där.

- Det som nu hänt är det värsta som kan hända. Skolan har försökt fånga upp de elever som har mått dåligt. Eleverna har fått enskilda samtal och deltagit i gruppsamtal. Personalen har fått handledning och vi har skickat brev till alla föräldrar och berättat vad som har hänt. Vi har fått hjälp, råd och stöd från barn och ungdomspsyk, BUP, kommunens krisgrupp, räddningstjänsten, polis och socialtjänsten.
Hon säger att mycket av det som nu påstås är familjens version.

- Vi på skolan har inte fått några signaler om mobbning, inte från föräldrar, elever, lärare, skolsköterska eller elevvårdspersonal.

- Vi har talat med alla elever i årskurs sju och de tycker inte att det har förekommit någon mobbning. Det finns ett gäng, men det ägnar sig inte åt regelrätt mobbning.

- När det gäller sexuella trakasserier, det som ska ha hänt på toaletten, så har vi lämnat det till socialtjänsten och polisen. Vi har också haft kontakt med eleven och hans föräldrar.

Kjärstin Öhman säger att det finns olika bilder av vad som har hänt på skolan och att sanningen har många bottnar.

- Det finns inte bara en sanning i den här tragiska händelsen.

- Den största lärdomen vi drar är att eleverna måste prata med oss vuxna om de ser att någon far illa.Det är i dag ett stort tryck på hur en ung människa ska vara. Detta måste skolan och föräldrarna tala om och arbeta med tillsammans. Det är ju till exempel inte skolan som köper kläder åt barnen.

- Vi måste tillsammans med föräldrarna skapa andra bilder av hur barn och ungdomar kan se ut och vara. Vi på skolan kan ju inte förbjuda smink.

• Rätta artikeln
•  Textstorlek
• Skriv ut