Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Sverige

Mattias Karlsson (SD): Rena bondfångeriet av Alliansen

”Vi har inget som helst förtroende kvar för Stefan Löfven som statsminister”, säger Mattias Karlsson, vikarierande partiordförande för Sverige­demokraterna.
”Vi har inget som helst förtroende kvar för Stefan Löfven som statsminister”, säger Mattias Karlsson, vikarierande partiordförande för Sverige­demokraterna. Foto: Nicklas Thegerström

Vågmästarrollen kvarstår och SD är ett stärkt oppositionsparti, hävdar vikarierande partiledaren Mattias Karlsson i en DN-intervju.

Han saknar helt förtroende för statsminister Stefan Löfven och anser det vara ”rena bondfångeriet” av Alliansen att ge rege­ringen fritt spelrum.

Enligt Mattias Karlsson vet ingen när partiledaren Jimmie Åkesson är så pass återställd att han kan komma tillbaka.

När regeringspartierna Social­demokraterna och Miljöpartiet kom överens med de fyra borgerliga partierna och ställde in extravalet var huvudsyftet att oskadliggöra Sverige­demokraterna. Det är vikarierande partiledaren Mattias Karlssons bild av uppgörelsen som presenterades i lördags. Några dagar efter den historiska överenskommelsen är han fortfarande upprörd och förbereder en misstroendeförklaring mot statsminister Stefan Löfven.

– Det mest beklagliga är den demo­kratiska aspekten. Vi går i fel riktning i Sverige när vi har det här extrema stödet för minoritetsstyren. Jag hade gärna sett att vi gått i motsatt riktning, kanske mer i likhet med bland annat Danmark, där man söker bredare uppgörelser och mer konsensus kring sakinnehållet i politiken. Att man nu gör det ännu lättare för en minoritet att styra landet tror jag inte är bra i längden.

På vilket sätt är det inte bra?

– Som jag ser det är det en av grundpelarna i demokratin att majoriteten ska styra och att styret av landet ska vara förankrat hos en så bred andel av befolkningen som möjligt. Nu går man i motsatt riktning.

Om fler partier nu gör upp om spelreglerna är det väl ändå en majoritet som står bakom?

– Problemet är att man inte har gjort upp i sak. Hade man förhandlat sig fram till ett politiskt paket med olika ståndpunkter där man landar i att det här kan vi gemensamt stå för hade det varit en sak, men nu är det mer en formalialösning där man ger carte blanche för en väldigt svag minoritetsregering att styra som den vill.

Varför väcker ni misstroendeförklaring mot statsminister Stefan Löfven?

– Vi har inget som helst förtroende kvar för Stefan Löfven som statsminister. Framför allt handlar det om alla brutna löften. Det som fick oss att fatta det här beslutet var att löftet om extraval drogs in. Att först ställa ut ett löfte om att väljarna ska få göra sin röst hörd kring ett svårt läge som uppstått och några veckor senare bara dra tillbaka löftet är mycket allvarligt. Rimligare hade varit att, även om man gjorde den här uppgörelsen, fortsätta med planerna på extraval och låta folket säga sitt. Det här var inget som var känt för väljarna innan valet, något som i grunden ändrar spelreglerna i svensk politik. Det blir nästan lite kuppartat. Det är inte ett ansvarsfullt agerande.

När kommer ni att lämna in miss­troende­förklaringen?

– Direkt när riksdagen öppnar, om jag förstått saken rätt.

Vad tror du den får för effekt? Inget av de andra partierna kommer ju att ge misstroendeförklaringen sitt stöd.

– Min utgångspunkt är att när man har en statsminister som alldeles uppenbart inte klarar av att samla stöd för sakinnehållet i sin politik, och som inte klarar av att leda landet på ett ansvarsfullt sätt, borde det ligga i varje ansvars­tagande oppositionspartis intresse att försöka byta ut den statsministern. Men om oppositionspartierna väljer att ta den chansen eller om de väljer att sitta kvar i knäet på Stefan Löfven kan jag inte bedöma. Det viktiga för oss är att göra det tydligare för väljarna vilka som ger sitt stöd för Stefan Löfven och vilka som inte gör det.

Blir inte misstroendeförklaringen ett spel för galleriet där ni bara framstår som dåliga förlorare?

– Vi agerar utifrån principiella skäl. Det har vi gjort hela tiden. Är det så att vi har en statsminister som vi inte tror är skickad att leda landet på bästa sätt, då ser vi det som vårt ansvar att göra det vi kan för att få en bättre ledning. Jag bryr mig inte så mycket om själva spelet och hur det uppfattas.

Hur ser du på era möjligheter att få igenom er politik under mandat­perioden?

– Vårt inflytande över budgetprocessen ser ut att bli mindre om den här överenskommelsen håller, men vår vågmästarroll kvarstår. Man kan inte tänka bort Sveriges tredje största parti från den politiska kartan. I sak finns det fortfarande stora skilje­linjer mellan de rödgröna och Alliansen och det kommer att komma en mängd motionsbetänkanden och propositioner som ska behandlas där jag har svårt att tro att Alliansen kommer att lägga ned sina röster. Därmed har vi fortfarande ett inflytande i riksdagen och en vågmästarroll.

Kan du peka på några sakfrågor där du tror att ni kommer att få ett reellt inflytande?

– Vissa saker som det flaggats för i budgetpropositionen. Det handlar till exempel om kilometerskatten och vårdnadsbidraget. Jag kan också tänka mig olika förändringar inom kriminalpolitiken där Alliansen flaggat för straffskärpningar på vissa områden. I frågan om försvarsanslagen ligger vi närmare Alliansen än de rödgröna. I försvarspolitiken har jag svårt att se hur Moderaterna och Miljöpartiet ska kunna nå en uppgörelse.

Du har uttalat dig i hårda ordalag om Miljöpartiet, betyder det att ni ogärna röstar med MP framöver?

– Tycker vi ungefär likadant har jag inga som helst problem att rösta med Miljöpartiet, men problemet är att vi står väldigt långt ifrån varandra i de flesta sakfrågor. Det är beklagligt att de stora partierna ger ett så pass litet och extremt parti som Miljöpartiet ett så stort inflytande i  svensk politik. På presskonferensen i lördags sa både Socialdemokraterna och Moderaterna att de kommer att hedra migrations­överenskommelsen – det innebär att väljarna får Miljöpartiets migrationspolitik hur de än röstar, om de inte röstar på Sverigedemokraterna.

Vilken betydelse får turerna kring överenskommelsen för hur du ser på de övriga partierna i det vardagliga riksdagsarbetet framöver?

– Känslomässiga reaktioner är inget som jag låter styra politiska beslut. Anledningen till att vi är missnöjda med Miljöpartiets inflytande är att vi tror att partiet driver Sverige i en skadlig riktning. Grunden för varför vi agerade som vi gjorde om budgeten har inte förändrats. Vi har en situation där vi står inför en hotande systemkollaps i flera kommuner när det gäller flyktingmottagandet och vi har en under­finansierad budget för den omedelbara asylmottagningen. Inget av de andra partierna har gett svar på hur de tänker hantera den här situationen.

Ni hade ju tänkt att extravalet skulle bli en folkomröstning om invandringen. Hur ska ni nu skapa uppmärksamhet kring den frågan?

– Vår roll som oppositionsparti har stärkts. En del av de resurser vi hade tänkt avsätta för den valkampanj som nu inte blir av kommer vi använda för att köra kampanjer på gator och torg. Det handlar också om att intensifiera oppositions­arbetet i riksdagen.

Betyder det att ni kommer att fokusera mer på invandrings­frågan och inte driva så många andra frågor?

– Så länge den här situationen består kommer vi att fokusera på invandringen. I dag lånar Sverige pengar till välfärden samtidigt som vi har ett underskott för den omedelbara asylhanteringen. Det måste de andra partierna ge svar på hur vi ska lösa.

Alliansen säger ju själva att de kommer att bedriva en kraftfull oppositionspolitik. Varför skulle allianspartierna inte kunna göra det?

– Men det blir ju ett spel för galleriet. I de voteringar där det gäller som mest har man ju lovat att inte stödja sin egen politik. Man har också lovat att till varje pris skydda Stefan Löfven som statsminister. Det är rena bondfångeriet att hävda att man fortfarande är en stark opposition under de premisserna.

Men du sa ju själv att det är många andra frågor som inte har med budgetbesluten att göra?

– Jo, det är det, men de har inte samma tyngd eftersom det i slut­ändan ändå är resurserna som styr. Man har ju också lovat att inte ens lyfta ut vissa enskilda bitar ur budgeten. Då kan man inte samtidigt säga att man är en stark oppositionskraft.

Ser du någon förflyttning hos de andra partierna i invandrings­frågan?

– Det fanns intressanta element i  Kristdemokraternas utspel häromveckan. Mig veterligen är det första gången på många år som ett parti, förutom vårt, börjat prata om volymerna och kostnaderna kopplade till invandringspolitiken.

Hur tror du att decemberöverenskommelsen kommer att påverka hur de andra partierna agerar i  invandringsfrågan?

– Jag tror att det är risk att de stora kommer att lägga munkavle på de kritiska röster som funnits. Det är uppenbart att överenskommelsen är riktad mot Sverigedemokraterna. De stora partierna kommer att vakta på sina samarbetspartner så att inte våra frågor får ett ökat utrymme i debatten.

Är det något du ångrar i er strategi efter valet i höstas?

– Nej, det är det inte. Jag har agerat utifrån vad jag har trott är det bästa för Sverige och det står jag för. Hur andra väljer att agera kan jag inte styra.

Men är det något ni kunde ha gjort annorlunda?

– Det tror jag inte. Vi försöker leva upp till det förtroende vi fick av väljarna. I vilket annat land som helst hade det varit rimligt att de andra partierna börjat samtala med oss. Vi var tvungna att försöka få upp våra frågor på dagordningen och agera så kraftfullt vi kunde göra för att få förändra politiken. Nu blev det inte så, men vi har ändå förändrat den politiska spelplanen.

Befäster det här blockpolitiken?

– På ett sätt har vi redan ett stort block med sex partier och sedan Sverigedemokraterna. Det är ju en annan form av blockpolitik.

Hur mycket har Jimmie Åkesson ­varit involverad i diskussionen kring hur ni ska agera efter december­överenskommelsen?

– Jimmie har av naturliga skäl inte varit någon drivande kraft i  de här diskussionerna. Jag håller honom informerad och än så länge har vi inte varit oense om vad som varit det lämpligaste sättet att agera på.

Hur länge kommer han vara borta från partiledarskapet?

– Han är sjukskriven fram till den 31 januari. Därefter gör läkaren en ny bedömning. Jag tror inte att någon kan säga när Jimmie är så pass återställd att han kan komma tillbaka fullt ut.

Har turerna kring de andra partiernas överenskommelse stärkt eller minskat ditt intresse för att fortsätta permanent som partiledare, om den frågan skulle bli aktuell?

– Det har ingen som helst inverkan. Utgångspunkten är fortfarande att Jimmie Åkesson är partiledare och ska leda partiet i valrörelsen 2018.