Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Sverige

Migrationsverket tackade nej till krisberedskap

Flyktingkrisen lamslog Migrationsverket förra året. Nu visar DN:s granskning att myndigheten vid flera tillfällen tackat nej till att bygga upp en fungerande krishantering.

– Vad jag känt till har inte det varit något uttalat intresse från Migrationsverket att gå med, säger utredningschef Lars Nicander vid Försvarshögskolan.

Texten är uppdaterad med ett förtydligande.

Sveriges allvarligaste kris 2015, flyktingkrisen, slog till med full kraft. Migrationsverket underskattade antalet flyktingar och överväldigades i september av massflykten. En bidragande orsak var att Migrationsverket saknade en förberedd krisorganisation. Detta trots att staten har regler om effektiv krisberedskap. Dessa omfattar 26 andra centrala verk och myndigheter, från Affärsverket Svenska Kraftnät till Tullverket. Kraven på krisberedskapen slås fast i en särskild krisberedskapsförordning.

Det innebär bland annat att krav på att ha ständig jour och att kunna växla om från att vara förvaltningsmyndighet till att bli en krisorganisation. Detta kallas hos flera myndigheter att inta stabsläge. Då startar en förberedd och övad krisledning som kan fatta snabba beslut, flytta om myndighetens personal och schemalägga så att den inte blir utarbetad. Så gjorde exempelvis Säkerhetspolisen vid det förhöjda terrorhotet i höstas. Tjänstemännen i krisorganisationen ska också tänka strategiskt framåt och samverka med andra myndigheter.

– För att komma med i krisberedskapsförordningen krävs att myndigheten själv vill det. Men det har vad jag känt till inte varit något uttalat intresse från Migrationsverket att gå med, säger utredningschef Lars Nicander vid Försvarshögskolan.

Andra källor uppger för DN att Myndigheten för samhällskydd (MSB) de senaste åren haft en dialog med Migrationsverket för att få med dem i krisberedskapen men att försöken rann ut i sanden.

– Nu har verkligheten bevisat att de borde ingå i krisberedskapsförordningen och vara en del av krisberedskapssystemet, säger Lars Nicander.

Massflykten till Sverige 2015 har varit exceptionell – men att sådana kriser skulle kunna skulle sätta samhället på svåra prov har förutsetts. Redan för tjugo år sedan, 1996, skrev den dåvarande statsministern Göran Persson (S) till riksdagen:

”Regeringen bedömer att en omfattande tillströmning av flyktingar och asylsökande till Sverige kan komma att utgöra stora påfrestningar för hela samhället”.

Massflykt av flyktingar likställdes 1996 med så allvarliga hot som terrorism, radioaktivt nedfall och andra svåra samhällsstörningar.

Som ett resultat av detta ingick Invandrarverket, senare Migrationsverket, i krisberedskapen. Men i början av 2000-talet ville Migrationsverket trappa ned beredskapen. Det var en ambitionssänkning som även Krisberedskapsmyndigheten (KBM) understödde.

2004 slog KBM fast att behovet av ”flyktingmottagning i stor skala” var ”nedtonat” på grund av det lugna säkerhetspolitiska läget. Dessutom hade flyktingarna från Balkankriget på 1990-talet kunnat tas emot ”inom ramen för de ordinarie processer och rutiner som finns för flyktingmottagning”. Slutresultatet blev att kraven på krishantering för Migrationsverkets försvann helt.

När Stefan Löfvens (S) regering tillträdde 2014 hade antalet flyktingar från Afrika och Syrienkriget ökat och Sverige deltog i EU:s gränsskydd Frontex. I ett regeringsbeslut den 27 november 2014 slog inrikesminister Anders Ygeman fast vikten av en god beredskap hos 26 myndigheter ”av central betydelse för samhällets krisberedskap”. Men i det underlag som Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) lämnat till regeringen saknades Migrationsverket.

– Då hade vi inte med Migrationsverket. Sett i backspegeln tror jag att det hade varit klokt att ta med dem. Det är något vi tittar på nu, säger Svante Werger MSB:s informationsdirektör. Han vill inte föregripa hur MSB:s nästa lista till regeringen ska se ut.

Men det förefaller ganska självklart att Migrationsverket ska vara med tillsammans med de övriga 26 myndigheterna?

– Det är logiskt. Sett i ljuset av 2015 är det absolut rimligt att se det så. Om det hade varit med hade förutsättningarna varit större för att man hade diskuterat den här typen av scenarier och hur man skulle samarbeta. Det är inte osannolikt att det hade haft fördelar, säger Svante Werger.

I stället tvingades MSB och även Försvarsmakten att improvisera och rycka ut för att stötta Migrationsverket när krisen blev än mer akut från september månad.

– Det har varit ett stöd på Migrationsverkets villkor, men vi har försökt tydliggöra vad som krävs i utbildnings- och stödinsatser och hur man arbetar i stab och hur man snabbar på sina processer. Det hade varit bättre om det varit förberett och man tänkt igenom detta i förväg, självklart, säger Svante Werger.

En oklar fråga är vilken information om flyktingkrisen som regeringen fick. Om Migrationsverket omfattats av krisberedskapen hade det varit ålagt att informera om krisens utveckling och sina resurser att klara av den.

DN har sökt Migrationsverkets generaldirektör Anders Danielsson och inrikesminister Anders Ygeman.

Löfven KU-anmäls för hanteringen av flyktingkrisen

Foto: ANDERS WIKLUND / TTJessica Polfjärd, gruppledare i riksdagen för Anna Kinberg Batras Moderaterna, ligger bakom KU-anmälan. Foto: TT

Moderaterna begär att konstitutionsutskottet granskar hur statsminister Stefan Löfven (S) hanterade höstens flyktingkris. Anmälan kommer från partiets gruppledare i riksdagen Jessica Polfjärd.

– Vi upplevde att ingen klev fram och tog ansvar, säger hon.

I anmälan, som lämnas till riksdagens konstitutionsutskott i dag fredag, beskrivs regeringen som senfärdig i sitt sätt att reagera på de krissignaler som kom.

– Eftersom regeringen har det yttersta ansvaret för krisledningen så tycker vi att det finns frågor som man behöver gå till botten med och berätta för svenska folket varför det funnits fördröjningar. Trots att man fått information om krisläget har man valt att inte agera på en gång, säger Jessica Polfjärd.

 

Vi stod inför en av Sveriges svåraste akuta krissituationer men upplevde att ingen klev fram och tog ansvar.

 

I anmälan till konstitutionsutskottet (KU) åberopas flera uppgifter som framkom i en granskning som DN gjorde i december.

Det gäller exempelvis en larmrapport från Malmö stad till regeringen redan den 17 augusti förra året om att mottagningen av ensamkommande barn var på väg att haverera.

Ett annat exempel som är hämtat från DN:s granskning gäller ett möte med utrikesminister Margot Wallström på utrikesdepartementet den 10 september där flera myndigheter var representerade. Från polisens sida kom då varningar om att man inte hade kontroll över vilka som kom till Sverige.

Jessica Polfjärd vill med anledning av dessa och andra händelser att KU granskar regeringen på flera punkter:

Vilka åtgärder vidtog man på grundval av den information som kom om läget i flyktingmottagandet?

I vilken omfattning fördes informationen vidare mellan olika departement och hur dokumenterades den?

Varför agerade man inte tidigare?

Har regeringens samordning av de statliga myndigheterna varit tillräcklig?

–  På punkt efter punkt kan vi se att det funnits besked och larm från myndigheter men i vissa fall har man upp till tre månaders fördröjning. Se exempelvis på boendesituationen där regeringen och även statsministern var väl medveten om att det var en akut situation, vilket gjorde att människor fick sova på gatan i Malmö, därför att regeringen inte förmådde få fram boenden i tid. Men det allvarligaste är helheten. Att vi stod inför en av Sveriges svåraste akuta krissituationer men upplevde att ingen klev fram och tog ansvar, säger Jessica Polfjärd.

Både inrikesminister Anders Ygeman och utrikesminister Margot Wallström nämns i anmälan men framför allt vill Jessica Polfjärd rikta strålkastaren mot Stefan Löfven.

– Ytterst ansvarig är statsministern. Jag som politiker och riksdagsledamot kan ifrågasätta varför statsministern inte tydligare visade sig i en svår tid.

Till bilden hör att de prognoser från Migrationsverket som gällde fram till oktober inte alls pekade mot en så stor flyktingström som det i realiteten blev. Jessica Polfjärd anser inte att det är en ursäkt.

– Det är där krisberedskapen måste träda in, när det oförutsedda händer. Om allting skedde enligt prognos kanske vi inte ens behövde någon krisledning. Det här ställer ju frågan på sin spets.

Efter tsunamikatastrofen 2004 inrättades ett särskilt kansli för krisberedskap på statsrådsberedningen, direkt underställt statsministern. Stefan Löfven valde dock att flytta kansliet till justitiedepartementet, något DN tidigare har rapporterat om. Även denna ommöblering hoppas Jessica Polfjärd ska bli föremål för KU:s granskning.

Inom Moderaterna hörs starka röster som vill att partiet ska försöka fälla enskilda statsråd eller till och med hela den rödgröna regeringen. Partiets gruppledare vill inte kännas vid att KU-anmälan skulle vara en del i en sådan strategi.

– Vi utnyttjar oppositionens möjlighet att granska regeringen, vilket är en huvuduppgift.

Mikael Holmström: Moderaterna avlossar ett skrämskott

Foto: Paul Hansen Statsminister Stefan Löfven. Foto: Paul Hansen

Regeringens krishantering har aldrig imponerat och för var uppgift som kommer fram blir bilden svartare. Misslyckandet syns i väljaropinionen och ökar pressen på Moderaterna att agera. KU-anmälan mot statsministern är ett nytt och allvarligare steg.

Sverige har haft två decennier av lugn och samarbete kring Östersjön och kunnat ägna en del av tiden till att satsa på civil krisberedskap. Nu har den prövats i stor skala och den fungerar dåligt. Tält som Försvarsmakten tagit i bruk på några timmar har till exempel tagit månader för Myndigheten för samhällskydd och beredskap, MSB att få på plats i Skåne.

Regeringen har inte tagit varningar på allvar och förberedelser kom i gång för sent. Den har försvarat sig med att Migrationsverket lämnade en felaktig prognos om minskat antal asylsökande under förra våren och sommaren.

Å andra sidan varnade myndigheten redan i november 2014 för att Sverige under loppet av två år kunde tillföras motsvarande ett helt Malmö i form av flyktingar och deras anhöriga.

Migrationsverket föreslog i början av våren att verket skulle driva asylboenden i egen regi, för att snabbare och billigare kunna ordna boenden. Men regeringen gav inte klartecken.

Den ville inte se att krisen kunde komma och tvingades vidta panikåtgärder när den blev uppenbar. Det är en viktig förklaring till S och MP:s usla opinionssiffror, och de ökar pressen på oppositionen att agera.

Moderatledningen försöker nu dämpa en allt hetare intern opinion för att fälla regeringen. Men M vill ändå visa väljarna att man ger Stefan Löfven (S) en hård match. Moderaterna vill att regeringen ska halta och snubbla fram, för att lättare kunna vinna nästa val.

En KU-anmälan mot statsministern är ett hårdare stick än tidigare. Teoretiskt kan den, om oppositionen vill, utmynna i ett misstroendevotum mot statsministern, och därmed en regeringskris. Men det sista är inte sannolikt.

Oppositionen kan förvisso välta regeringen, men den kan inte regera. En M-ledd regering förutsätter en enad borgerlig allians, samt stöd i riksdagen av SD under resten av mandatperioden. Det har man inte i dag och därför är KU-anmälan mot Stefan Löfven troligen ett skrämskott.

Fakta. Krisberedskap

I Sverige har 26 centrala myndigheter särskilt ansvar för krisberedskapen.

Det är till exempel Finansinspektionen, Folkhälsomyndigheten, Livsmedelsverket, Statens Geotekniska institut, Statens Veterinärmedicinska anstalt, Strålsäkerhetsmyndigheten och Säkerhetspolisen.

Det innebär att de måste uppfylla en rad krav för att ”förebygga, motstå och hantera kriser”:

Analys av risker och sårbarheter av allvarlig art inom sitt område. Bland annat av oväntade händelser,”situationer som kräver brådskande beslut och samordning med andra myndigheter” samt kan hota samhällsviktig verksamhet.

Utbildning och övning av personalen.

Särskilt ansvar att samverka med övriga myndigheter och med EU:s krishantering samt att öva med Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB.

Tjänsteman i beredskap dygnet runt, alltid.

Ledningsfunktion: En särskild ledningsorganisation som tar över och leder krisarbetet

Rapportering: Att hålla regeringen informerad om ”händelseutvecklingen, tillståndet, den förväntade utvecklingen och tillgängliga resurser” och vad man gjort.

Informationssäkerhet genom säkra ledningssystem som klarar it-angrepp.

Källa: Förordning (2015:1052) om krisberedskap och bevakningsansvariga myndigheters åtgärder vid höjd beredskap

Frågor & svar.
  1. Vad är KU? Konstitutionsutskottet, KU, kontrollerar att regeringen följer reglerna för regeringsarbetet. Riksdagens ledamöter har rätt att anmäla ministrarna till KU. KU ska årligen granska regeringens arbete.
  2. Hur arbetar KU? KU:s granskning består av två delar. Den ena delen bygger på ledamöternas KU-anmälningar, som kan lämnas in när som helst under året. Den går ut på att kontrollera om ministrarna följt reglerna för regeringens arbete och på andra sätt handlat korrekt. Den andra delen är en allmän granskning. KU går då igenom olika handlingar från Regeringskansliet för att se om regeringen följt lagar och praxis vid handläggningen av regeringsärendena.
  3. Vad har KU för befogenheter? KU kan i sitt betänkande, en rapport av inkomna anmälningar som lämnas in till riksdagen varje år, kritisera en minister. KU har däremot inga möjligheter att straffa eller kräva att ministern ska avgå. Den grundläggande tanken är i stället att kritiken från utskottet ska leda till att regeringen ändrar sitt arbetssätt så att misstaget inte upprepas. Skulle KU komma fram till att en minister begått ett brott i sitt arbete kan utskottet besluta att åtal ska väckas inför Högsta domstolen. Detta har inte förekommit i modern tid.
  4. Hur ofta KU-anmäls ministrar? Det varierar. Under förra mandatperioden anmäldes Alliansens ministrar totalt 83 gånger. Hittills har den rödgröna regeringen anmälts drygt 50 gånger till KU.
Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.