”Social patroling” eller fotpatrullering, är en viktig del av den svenska strategin i Afghanistan. Syftet är att öka civilbefolkningens förtroende för svenskarna och insatsen inom Isaf, som opererar i landet. Men närkontakten är farlig. Det visar söndagens dödsskjutningar av två svenskar och deras tolk väster om Mazar-i-Sharif.
Mannen som sköt ihjäl de tre var iklädd den afghanska polisens uniform, bekräftade Försvarsmakten på måndagen. Han sköts ihjäl av andra soldater i patrullen. Det var en ung man som ansökt men inte fått anställning som polis, enligt TT.
Sammantaget vet ingen om denna typ av fotpatrullering har effekt.
– Man har inte kunnat mäta antalet vänner i området, det kan vara kontraproduktivt, säger -Robert Egnell, forskare vid Försvarshögskolan i Stockholm.
I strategin ingår också att biståndsprojekt upprättas med byarna. En brunn kan lagas eller en generator sättas i gång. Men om förväntningarna på hjälp, till exempel med att borra en brunn, inte infrias ökar risken för att relationerna försämras.
Robert Egnell ser dock inget alternativ till fotpatrullering, och söndagens konfrontation hade inte gått att lösa på annat sätt.
– Stanna på campen eller patrullera i bepansrade fordon löser inga problem. Man måste ställa sig frågan om vi tycker att insatsen är värd dödsoffer – är vi beredda att ta risken?
Debatten om närkontakt med civilbefolkningen pågår redan i Danmark. Hittills har 31 danska soldater stupat i Afghanistan.
– Man måste räkna med fler offer, också svenskarna måste göra det, även om deras område är mycket säkrare än där andra nationer befinner sig, säger Peter Dahl Thruelsen, forskare vid danska försvarshögskolan och Institutet för strategi.
Svenska Afghanistankommittén har haft verksamhet i regionen men avslutat ett handikapprojekt för två år sedan. Orsaken var att området var för farligt att verka i.
– Problemen har ökat och incidenter sker hela tiden, säger Enaya-tullah Ghafari, lokal administratör för Svenska Afghanstankommittén i Mazar-i-Sharif.
Han säger att människor i Mazar-i-Sharif välkomnar svenskarna, men ute på landsbygden är tongångarna annorlunda.
– De ser inte skillnad på olika nationers soldater. Det har hänt att britter eller amerikaner genomsökt husen. Hur ska folk sedan veta att det är svenskar som kommer nästa gång? Få vet hur den svenska flaggan ser ut, säger han.