Frankrike, med sin fria roll inom Natosamarbetet, har tagit initiativet i ansträngningarna att stoppa Muammar Khaddafis attacker mot den egna befolkningen, konstaterar Nordafrikaexperten Alexander Atarodi.
Atarodi säger till DN.se att han hade väntat sig att ett beslut om anfall skulle dröja till söndagen, och då efter en bredare överenskommelse inom Natogemenskapen.
– Efter det att Khaddafi återigen lurade omvärlden och vann lite tid med sitt tal på fredagen om vapenvila bedömde uppenbarligen Frankrike läget som så pass allvarligt att man inte ville vänta, säger Alexander Atarodi, verksam vid Totaltförsvarets forskningsinstitut (FOI).
Han menar att Khadaffi köpte sig tid i ett försök att i sista stund återerövra rebellrörelsens fäste Benghazi. Hade diktatorn lyckats skulle en helt annan situation ha uppstått.
– Nu är vi inte där, tack vare en snabb fransk aktion.
Varför lyckades inte Khadaffi återta Benghazi?
– Det är väldigt svårt att säga något bestämt om det, uppgifterna om vad som sker i Libyen är så motstridiga.
Atarodi konstaterar att Muammar Khaddafi spelar högt, samtidigt som den libyske ledaren insåg att han inte hade något val när ett troligt beslut om en flygförbudszon kom allt närmare.
– Nu känns det lite diffust vad man önskar åstadkomma från de attackerande ländernas sida. Vill man ha bort Khadaffi för gott eller bara få honom att dra sig undan?
Alexander Atarodi pekar på att åsikterna om resolutionen i FN:s säkerhetsråd, som banade väg för att med militära medel upprätta en flygförbudszon, varit delade bland rådsmedlemmarna. Utöver det visar Libyenfrågan även att EU än en gång inte lyckas komma överens om en gemensam utrikespolitik.
Om lördagens franska flyganfall tycks ha varit av begränsad omfattning lär det se annorlunda ut längre fram, enligt Atarodi.
– När attacker i större skala kommer att följa kan vi bara spekulera om, säger Alexander Atarodi och nöjer sig med ett ”så småningom”.
– Men när de kommer lär de bli omfattande. Och jag hoppas också att de blir omfattande – att halvhjärtat agera militärt, lite hit och dit, kommer inte att stärka den libyska oppositionen.
– Det gäller att Frankrike ser till att klippa av banden mellan västra och östra Libyen för Khaddafis militärapparat. Det borde vara enkelt, terrängen är ju mycket öppen. Och det kan väntas att Storbritannien hakar på, säger Atarodi.