För ett år sedan blev Gertrud Adolfsson överfallen på öppen gata utanför Varberg. I början av februari i år åtalades gärningsmannen. Men någon rättegång har det inte blivit. Först i höst kan den bli av.
– Det är svårt att vänta, men det värsta av allt är att jag inte fått något målsägarbiträde, någon som kunnat stötta mig och förklara vad som händer. Det är lite som att leva i ett utsatt ingenmansland, säger Gertrud Adolfsson, som bor i Helsingborg.
Hon är en av de människor som figurerar i tingsrätternas växande pappershögar. En siffra i en tabell, ett ickeprioriterat fall – trots att det som hände den där dagen i slutet av juni 2009 förändrade hela hennes liv.
Hon var helt oförberedd när gärningsmannen rusade fram emot henne, tog tag med ena armen runt hennes hals och slog med knytnäven mot henne struphuvud. Mannen var en av polis och sjukvård välkänd person.
Det tog några dagar innan Gertrud hämtat sig från chocken. Det tog också några dagar innan hon ens kunde prata. Då gjorde hon en polisanmälan. Under utredningen mötte hon mycket empati hos de utredande poliserna.
Men sedan var det stopp på medkänslan. Hon fick nej av tingsrätten på sin ansökan om ett målsägarbiträde samtidigt som gärningsmannen fick en advokat. Hon fick åtta dagar på sig att överklaga det beslutet, medan tingsrätten på fem månader inte lyckats avsätta de 2,5 timmar som åklagaren tror att förhandlingen kommer att ta.
– Ju längre tid det här tar, desto mindre lust att möta gärningsmannen i en rättegång får jag. Allt känns mer och mer obehagligt, som om samhället inte står på min sida, säger Gertrud, som fortfarande vaknar på nätterna och har svårt att andas.
Håkan Nyberg, lagman på Varbergs tingsrätt, beklagar att de ”mindre” brottmålen får vänta.
Att Gertrud inte fått något måls-ägarbiträde kan han inte förklara, troligen beror det på en ”miss i kommunikationerna”.
Fotnot: Justitieminister Beatrice Ask (M) tillsatte nyligen en utredning som ska se över stödet till brottsoffer. Hon anser att fler borde få stöd och hjälp
i rättsprocessen.