John Sandberg var på väg hem från krogen när en kille plötsligt sprang i kapp honom och ville slåss. En avslagen tand senare lyckades han komma undan och ringde polisen. Gärningsmannen hittades aldrig och fallet lades ner.
35-åriga John Sandberg hade varit inne i stan och träffat vänner och var på väg hem från pendeltåget vid kvart i två-tiden när han hörde någon ropa efter honom.
– Jag blev ikappsprungen av en kille som skrek "vill du slåss". Jag hade aldrig sett honom förut och sa nej, men han gav sig inte, berättar han.
Killen i fråga fortsatte att försöka provocera John Sandberg och till slut slog han till honom.
– Jag fick en smäll så en tand gick av, sedan kom hans kompisar och drog bort honom. Jag sprang hem och ringde till polisen.
Efter en stund kom polisen hem till John Sandberg och han fick berätta vad som hade hänt och lämna signalement på gärningsmannen. Sedan var poliserna tvungna att åka igen eftersom det var stökigt i ett närbeläget centrum.
– De sa att det hade varit stökigt tidigare också och att killen kunde ha varit och bråkat med någon annan. Sedan råkade jag komma i vägen.
John Sandberg hörde ingenting mer från poliserna som tog signalement. Ett tag senare fick han hem ett brev om att ärendet hade lagts ner i brist på bevis. Fortfarande tänker han ibland på att han skulle kunna springa på killen igen när han är på väg hem, men hittills har han aldrig sett personen igen.
John Sandberg hade inte förväntat sig att de skulle hitta killen. Det han hade önskat är att polisen skulle ha kommit fortare efter att han ringde.
– Det är klart man skulle vilja att de skulle komma snabbare till platsen. Det tog mer än tio minuter innan de kom till mig, säger han.
Tio minuter låter inte som särskilt lång tid, men då befann sig poliserna ändå precis i närheten, enligt John. Och på tio minuter hinner en gärningsman ta sig långt bort från brottsplatsen.
– Men jag vet inte hur mycket man kan kräva av poliserna heller, säger John Sandberg.