Marken ser ut som en uttorkad åker i nödens Afrika. Men vi är inte i Afrika utan högst uppe på Hallandsåsen. Fram till i våras var detta botten i en damm fylld av kräftor. Nu har dammen dränerats på allt sitt vatten av det mer än femton år gamla bygget av järnvägstunneln genom åsen.
Samtidigt har bygget än en gång försenats och det finns risk för att den väldiga borrkronan i tunnelborren har slitits ut i förtid.
– Dammarna har aldrig varit torrlagda tidigare. Det vatten du ser i dammen längre bort är vatten från allt regnande i sommar, säger Ingmar Bengtsson när han blickar ut över de marker som han vandrat i sedan han var barn.
Som vuxen har han i många år jagat i trakten och har därför haft ständig uppsikt över naturen här uppe. Men jakten har förändrats också. Älgarna, hjortarna liksom ”grisarna” – vildsvinen – har flyktat härifrån.
– Det finns vatten på andra ställen för viltet. Så det kan inte bero på vattenbrist. Jag undrar om det är vibrationerna från borrningarna som fått dem att dra sig härifrån. Djur är känsliga, säger han och påminner om att elefanterna lär ha dragit sig upp i bergen när tsunamin närmade sig Thailand.
Några kilometer söderut har mjölkbonden Sven-Olle Svensson sin gård med ett hundratal nötkreatur. Denna soliga sommardag med frodigt gröna betesmarker överallt och med Laholmsbuktens skimrande vatten vid foten av åsen känns giftskandalen med tätningsmedlet Rhoca Gil hösten 1997 mycket avlägsen.
Men i två och ett halvt år varken fick eller kunde han pumpa vatten ur sin brunn. Vattnet var otjänligt och innehöll bland annat för höga mineralhalter som följd av tunnelbygget.
– Tankbilarna kom hit två gånger om dagen och fyllde vår vattentank. Det blev sju åtta kubikmeter per dag. Korna skulle ju också ha vatten, berättar han.
Just nu påverkas han inte så mycket av tunnelbygget. Arbetet pågår i en annan del av åsen. Men oron finns där.
I Möllebäckszonen som ligger närmare Svenssons gård är berget nedfruset för att det – förhoppningsvis – ska bli lättare att hantera när den väldiga tunnelborrmaskinen kommer dit.
– Det är ju frågan vad som kommer att hända när de kommer till Möllebackszonen. Det är bara att hoppas att den här nedfrysningen fungerar, säger Svensson utan att låta helt övertygad.
Han och många andra uppe på Hallandsåsen är innerligt trötta på bygget som aldrig tycks ta slut. I början gick de på informationsmöten för att få veta mer om bygget och hur de kunde beröras. Alltför ofta kände de sig förda bakom ljuset, ibland rent av lurade av Banverket och byggarna Skanska-Vinci.
– Många orkar inte längre bry sig. De försöker avskärma sig och glömma, säger han och fortsätter:
– Minsta lilla som händer igen är jag säker på att folk vaknar. Stubinen är kort.
Men att buga för överheten, som han lärde sig som barn, har han slutat med, säger han.
Vid södra tunnelöppningen delar Banverket och entreprenören Skanska-Vinci kontor. Sedan Banverkets Håkan Asmoarp, projektledare, och Sten Gruvstad, vice projektchef, visat de två tio meter höga hålen in i berget börjar de beskriva dagsläget.
– I dag är 46 procent av tunnlarna byggda. Bedömningen är att vi nu ligger sju månader efter tidsplanen. Ambitionen är att jobba ifatt det men det är svårt att bedöma om vi kan det, säger Asmoarp.
Han vågar därför inte säga om tunneln verkligen står klar 2012 eller om kostnaden håller sig inom de beräknade 7,5 miljarder kronorna.
I dag byggs ungefär fyra meter tunnel per dag. Enligt planen ska det vara åtta meter. Men sedan den senaste återstarten årsskiftet 2005/06 har det tagit tid att lära sig berget och bemästra alla dess egenheter.
– Vi vet att det brukar gå mycket fortare senare i jobbet, säger Asmoarp utan att därmed utlova att det också kommer att göra det den här gången.
När han och Gruvstad ska förklara svårigheterna med att tränga igenom Hallandsåsen visar de bilder på berg som skaver mot varandra, den jättelika så kallade TBM-borren och olika kartor på tunnlar och borrhål. Men vad de än visar och berättar om kommer de ständigt tillbaka till samma sak: vattnet som finns överallt i åsen och som hela tiden ställt till problem för byggarna.
– Det är större vattentryck här än under Stora Bält eller Engelska kanalen. Det är svårt att föreställa hur vattentrycket påverkar när man börjar röra i berget och hur man då ska styra tunnelborrmaskinen, säger Håkan Asmoarp.
Än har vattnet spolat bort betong som ska täta mellan berget och de väldiga betongsegment som utgör tunnelväggarna. Än har det slitit oväntat hårt på borrkronan som nu.
Eller så har nivån på grundvattnet sänkts med torra kräftdammar, tömda brunnar och i sämsta fall minskade skördar som följd.
När motgångarna med tunnelbygget ställt sig på kö har det sagts att Hallandsåsen måste vara världens svåraste berg att bygga en tunnel igenom. Är det så?
– Den frågan går inte att svara på. När vi satt i gång fanns det inget liknande projekt att jämföra med. Möjligen finns det i dag, svarar Sten Gruvstad avvärjande.
Varken han eller Asmoarp vågar påstå att de nu lärt sig hantera Hallandsåsens alla egenheter. Det nedfrysta berget i Möllebäckszonen i närheten av Sven-Olle Svenssons gård känner de en viss osäkerhet inför.
– Jag vet inte om man kan sätta fingret på något annat. När man jobbar i den här typen av berg kräver det en viss ödmjukhet och stor respekt. Vi vill inte ställa till med en miljöskandal till, förklarar Sten Gruvstad.
På kommunkontoret i Båstad är Bo Wendts rum fullt med pärmar och annat som har med tunnelbygget att göra. Han var miljöchef när Rhoca Gil-skandalen exploderade i oktober 1997 och ägnar nu all sin tid åt att ha kontroll på bygget och allt vad det kan föra med sig.
– Det här är nu ett helt annat projekt än det dåligt övervakade projektet med bristande kontroll av både Banverket och dess entreprenörer som vi hade under åren 1993 till 1997, säger han.
Wendt känner sig ganska trygg med att få all den information han behöver för att människa och miljö inte ska behöva lida onödig skada av bygget. Samtidigt har han full förståelse för att de som bor uppe på åsen känner oro.
– Det kan man göra med hänsyn till den historia som bygget har. De kan ju inte råda över hur projektet drivs fram och vilken teknik som används, säger han.