På onsdag nästa vecka har det gått ett år sedan Mohammad Ammouri, 8, och Anna-Lena Svenson, 56, knivmördades.
Deras mördare går fortfarande lös. Men Linköpingspolisen kan vara nära ett genombrott i utredningen. I hemlighet har mordutredarna spårat de abonnenter som ringde mobilsamtal i omedelbar anslutning till dubbelmorden. Det gäller samtal som ringdes minuterna före och efter det brutala dådet.
-Bland samtalen finns några som vi utreder närmare. Vi bedömer dem som intressanta för utredningen, säger Benniet Henricson, biträdande spaningsledare vid Linköpingspolisen.
Från mobiltelefonoperatörerna har polisen fått listor på vilka telefonnummer som kopplat upp sig mot den närmaste mobiltelefonmasten.
Av de hundratals samtal som kartlagts finns ett antal abonnenter som polisen intresserar sig för. Det rör sig om färre än en handfull, enligt uppgifter till DN.
Samtidigt går polisen ut med ett helt nytt signalement av mördaren. Det skiljer sig i väsentliga delar från de uppgifter om gärningsmannens utseende som först publicerades, bland annat beskrivningen av kläderna. Det kan ha lett till att viktiga vittnesmål uteblivit.
Det förändrade signalementet bygger på uppgifter från ett kvinnligt vittne som vid ett övergångsställe med stor sannolikhet mötte mördaren några minuter efter mordet.
- Hon hade inte lagt märke till honom om han inte hade betett sig konstigt - det uppger hon själv, säger Benniet Henricson.
Kvinnan och mannen fick ögonkontakt mitt på övergångsstället vid Djurgårdsgatan/Lasarettsgatan. Det fanns någonting mycket oroligt över honom, enligt kvinnan.
- Hon fäste sig vid hans blick. När hon sedan fick reda på att två personer knivmördats i närheten satte hon omedelbart mannen i kontakt med händelsen, säger Benniet Henricson.
Kvinnans signalement av mannen stämmer in med flera andra iakttagelser av en person som polisen nu tror vara gärningsmannen.
- Han är ung, mellanblond och cirka 180 centimeter lång. Mannen var klädd i mörka kläder, en jacka som gick ned över låren och mörka träningsbyxor med ett ljust inslag. På fötterna bar han ljusa skor, säger Benniet Henricson.
De två brutala morden skedde inom loppet av en minut och mördaren använde mer våld än vad som krävdes för att ta livet av sina offer. Det rationella har varvats med det irrationella.
-Morden förfaller att ha begåtts i ett vansinnesutbrott. Men sekunden efter går mördaren i väg som om ingenting har hänt, säger Benniet Henricson.
Polisen har längs med flyktvägen gjort flera fynd som kan sättas i samband med mördaren. De två mest intressanta är en mössa på vilken mördarens DNA-profil säkrats, samt mordvapnet, en så kallad butterflykniv.
- Att morden begåtts med ett så "dåligt" vapen tyder på att det inte är en lejd mördare, säger Benniet Henricson.
Rikskriminalens gärningsmannaprofilgrupp (GMP) tog i ett tidigt skede fram en så kallad gärningsmannaprofil. Den beskriver gärningsmannen som en nattvandrare med ångest.
Men fakta om gärningsmannen och dennes tillvägagångssätt har tillkommit i efterhand. En profil som togs fram i dag skulle kunna ge en mer nyanserad bild av mördaren.
En polisteori är att Mohammad Ammouri kom på en tjuv i färd med att stjäla en bil.
Mördaren kan finnas i hyllmetrarna av utredningsmaterial som finns i ett låst rum på polishuset i Linköping.
Polisen är mycket mån om att komma i kontakt med ett kvinnligt vittne som iakttagit mannen några minuter före morden och som hörts anonymt tidigare.