Oljeutsläppet utanför Louisianas kust kommer att orsaka stora skador i havet och i våt- och träskmarkernas oerhört känsliga ekosystem under många år, bedömer svenska miljöexperter.
Runt 800 ton olja läcker varje dygn ut i havet utanför New Orleans och riskerar att spolas in över hela USA:s 150 mil långa kustlinje mot Mexikanska golfen. Värst i farozonen är Louisiana och Mississippi med flera känsliga naturreservat som hyser en rad hotade arter. Delstaterna står också för runt hälften av landets alla räk- och ostronfångster.
– Längs kusten finns stora områden med våtmarker och mangroveträsk, den typ av ekosystem som är allra mest känsliga för oljepåslag, säger Jonas Fejes, marinbiolog vid oljeskadegruppen vid Svenska Miljöinstitutet.
Den olja som väller upp ur det skadade borrhålet är mycket svårsanerad. Den består av en trögflytande brunröd olja som blandas med vatten och bildar en slags flytande oljemousse som är svår att elda upp. Volymerna fördubblas och följer med vågorna in över stränderna.
– Vid oljepåslag på sand- och klippstränder bidrar vågorna till att nöta bort oljan. Men i våtmarker och mangroveträsk smetas oljan in i all vegetation och blir oerhört svår att sanera. Den ligger kvar där i tjocka sjok och förgiftar naturen under mycket lång tid, säger Jonas Fejes som tror att miljöeffekterna kommer att kvarstå i minst tre—fem år.
– I våtmarks- och träskområdena går det bara att arbeta från båtar, med håvar eller andra redskap. Det är extremt svårjobbat och kommer att ta mycket lång tid. Det kan behövas 10.000-tals eller kanske 100.000-tals människor för att rensa bort oljan.
Jonas Fejes, anser, liksom Lasse Gustavsson, generalsekreterare vid WWF, att det av två onda ting är bättre att lösa upp oljan med dispergeringsmedel så att den sjunker till botten.
– I det här fallet måste man använda kemiska medel, det är bättre för naturen än att den flyter in till kusten. Utsläppet får mycket allvarliga konsekvenser hur man än gör men det är värre om stora mängder olja hamnar i mangroveträsken, säger Lasse Gustavsson.
En rad redan känsliga och hotade arter riskerar att drabbas svårt av utsläppet. I havet lever 300–500 kaskelotvalar vars reproduktionsområde kan förstöras. Där finns också fem arter av havssköldpadda, som är beroende av musslor och skaldjur som föda.
Andra arter i farozonen är den bruna pelikanen – Louisianas delstatssymbol, rosthäger, blåfenad tonfisk, kungstärna och mängder av vadarfåglar.