Läsarombudsmannen

Namnpublicering och allmänintresse

  • Skriv ut
  • Öka textstorlekMinska textstorlek
  • Rätta artikeln

Läsarreaktioner

Allmänintresset, vad betyder egentligen det? Återigen får jag den frågan från flera läsare. Uppenbart allmänintresse* står det i de pressetiska reglerna. Det är inte detsamma som ett stort intresse för något. Kvällstidningrna bedömer att det finns ett stort intresse att skriva så mycket som möjligt om "Farmen", men DN ser inte detta som ett uppenbart allmänintresse. Det handlar i stället om frågor som allmänheten har rätt att få insyn i. Demokratin förutsätter att medborgarna har insyn i viktiga händelser. I en rättegång som gäller ett mord på en för allmänheten okänd person kan det hända att man även sedan dom fallit inte publicerar mördarens namn. Till exempel av hänsyn till anhöriga, till gärningsmannens psykiska sjukdom. Men det vore orimligt när det gäller mordet på utrikesministern. Där har allmänheten rätt att få information som bidrar till förståelse av hur ett sådant mord kunnat ske, i annat fall skulle det uppstå rykten och verkligheten skulle bli obegriplig.

Men hur förklarar ni att ni valde att publicera namnet på den historieprofessor som anklagades för att ha utnyttjat sin maktställning gentemot en doktorand som han tidigare haft ett förhållande med? Lärare, elever i gymnasieklasser och andra läsare har ringt och ifrågasatt namnpubliceringen. Han har ju inte blivit fälld för något brott, påpekar några. Och varför bara offentliggöra hans namn medan den som anmälde får vara anonym?

Annons:

DN skrev om fallet den 23 januari. Där redogjordes för den utredning som universitetets personalenhet gjort i ärendet. Personalenheten menade att professorn misskrediterat doktoranden när han beklagat sig över doktoranden i ett brev till studierektorn för forskarutbildningen. "Personalenheten anser att disciplinpåföljden bör begränsas till en varning", skrev DN. Och Göran Bexell, universitetets rektor, får uttala sig om professorn kan fortsätta som handledare.

- En del anser att man skulle gå hårdare fram medan andra menar att det inte ens är en ringa förseelse. Men vi har alltså valt att gå vidare till Statens ansvarsnämnd.

Dagens Nyheter hade inte lyckats få en kommentar från professorn själv.

Frågan om att namnge professorn blev ett utgivarbeslut, som alltid i känsliga frågor. Så här förklarar biträdande chefredaktören Ola Sigvardsson beslutet:

- Det är fråga om en känd person som innehar ett ansvarsfullt ämbete. Han hade en maktposition gentemot den doktorand som han enligt personalenheten missbrukat. Den interna utredningen kom fram till att han agerat på ett sådant sätt att ansvar för tjänstefel "bör föreligga".

Ska man då tolka beslutet som att DN ansluter sig till den del av personalenheten som tycker att man skulle gå hårdare fram och inte nöja sig med en varning?

- Namnpubliceringen är inte ett straff utan en konsekvens av en händelse som allmänheten har rätt att få relevant information om. Det handlar inte om ett rykte utan något som Lunds universitet står för och vill gå vidare med. Hade det gällt en företagsledare hade vi inte tvekat att publicera namnet. Vi anser inte att akademiker ska särbehandlas.

Vad talar emot att inte bara skriva att det handlade om en professor i Sverige?

- Det är för allmänt. Det här är en händelse som är belagd och principiellt intressant. Grundregeln är att en fri press berättar om alla detaljer som är relevanta. Sen kan man göra undantag under vissa omständigheter, då skyddet för individen väger tyngre än allmänintresset. Vår uppfattning är att det inte fanns skäl för ett sådant undantag, säger Ola Sigvardsson.

Den här publiceringen ska nu prövas av Allmänhetens pressombudsman, sedan historieprofessorn på onsdagen gjort en PO-anmälan mot DN.

Jag får ofta synpunkter från läsare på recensioner och kåserier. Jag brukar inte ta upp fria skribenters åsikter. Men denna vecka fick jag ett brev som handlar om sakinnehållet i en bokrecension. Det gällde en intressant recension av Axel Odelbergs bok "Hertig Larson" i DN den 17 januari. Den handlade om missionsivrare i Kina av vilka August Larson var en. Tusentals konverterade kineser och åttahundra västerlänningar och femtiosex svenska missionärer mördades i Boxarupproret 1890. I recensionen står att Odelberg redogör för hur Sverige fick 50 miljoner kronor i skadestånd för de mördade missionärerna. Nästan en miljon per skalle, kommenterar recensenten. En läsare, Gunnar Carlesson, vars farfar hörde till de dödade blev upprörd över dessa uppgifter och gick till källan, det vill säga boken. Där står att "Sverige kunde tillgodoräkna sig motsvarande cirka 50 miljoner kronor i dagens penningvärde som ersättning för bland annat förlusten av 56 människoliv. En del av pengarna betalades ut till de dödades efterlevande." Det var alltså 50 miljoner kronor i dagens penningvärde och bara en del gick till de anhöriga. För Gunnar Carlessons farmor som blev änka med två små barn innebar detta att hon fick 1.900 kronor, vilket i dag motsvarar nästan 100.000 kronor.

Läsare har funderingar kring min förra spalt och det är fullt förståeligt. Jag förde till exempel ett resonemang kring webbfrågan, "Kan det någonsin vara rätt att förstöra konst?". Nu har andra läsare tagit upp den tråd jag tappade i min slutliga version. Nämligen att frågan var så allmän att svaren kunde betyda olika saker.

"Man kan anse att konst inte får förstöras per definition, men det gör frågan meningslös, frågan blir då i stället vad i den riktiga världen som är ett konstverk (och inte får förstöras) och vad som inte är det (och får förstöras). Alternativt kan man ha en ganska tillåtande syn på vad som är konst, men då blir det märkligt att hävda att den aldrig får förstöras. Vi kan till exempel tänka oss att en diktator i Irak fyller landet med konst (statyer och så vidare) som förhärligar honom själv. När han försvinner, måste man då verkligen bevara allt?" skriver Terje Holmgren. Flera läsare har varit inne på liknande tankegångar som visar att resultatet av frågan måste bli svårtolkat.

(Vad ar Twingly?)

Visar 1-10 (av totalt 1).

Andra har läst

Mer från förstasidan

Carl Haglund
Foto:Claudio Bresciani/TT Försvarsminister Carl Haglund.

 Försvarsministern: Inte ett sätt att öka trovärdigheten för försvaret. 140  25 tweets  113 rekommendationer  2 rekommendationer

provet
Foto:Bertil Enevåg Ericson/TT

Testa dina kunskaper på högskoleprovets orddel.  Till testet. 31  5 tweets  26 rekommendationer  0 rekommendationer

 Har du alla rätt? I år hade 69.713 personer anmält sig till provet. 9  9 tweets  0 rekommendationer  0 rekommendationer

 Kan du orden? Testa dina kunskaper på gamla högskoleprov. 35  6 tweets  29 rekommendationer  0 rekommendationer

Brand-Asta-500
Foto:TT

 Två döda utanför Köping. Polisen möttes av en beväpnad man. 4  2 tweets  1 rekommendationer  1 rekommendationer

Annons:

 På mindre än ett dygn. Slitvargen Markus Ljungh låg bakom båda Djurgårdens mål.

djurgarden244
Foto:All Over Press

 Målkalas i Gävle. När HV71 tog sin sjätte raka seger. 1  0 tweets  1 rekommendationer  0 rekommendationer

 Frölunda studsade tillbaka. Johnson avgjorde i förlängning.

 Skellefteå fick jobba för segern. Jumbon Leksand stod emot.

 Forskningsframgång i USA. Skapar stamceller som dödar cancerceller. 50  21 tweets  29 rekommendationer  0 rekommendationer

Annons:
Annons:
Annons:
Annons:

Spara 498 kr!

 Läs DN digitalt – var, när och hur du vill.

Läs dagens tidning

 Ny form. Nu är det lättare att läsa tidningen digitalt!
Annons:

DN PÅ AGENDAN

Annons:
Annons:
Annons: