Sverige

När politiken tog över mordutredningen

Han var en man att lita på: länspolismästare Hans Holmér.

Så resonerade regeringen efter mordet på Olof Palme och snart pågick en mordutredning präglad av politisk klåfingrighet. Men jakten på mördaren misslyckades och misstankarna om mörkläggning fick fäste.

Trettio år senare går det inte att stoppa spekulationerna och konspirationsteorierna.

Den ena revolvern hade kort pipa, den andra hade lång. Länspolismästare Hans Holmér hängde upp dem på var sitt finger.

Han var förhållandevis propert klädd på just den här pressträffen: Svart kavaj, vit skjorta, ingen slips. Kanske anade han att bilderna skulle bli ett klassiskt dokument.

– Det vi vet nu det är att mordvapnet med säkerhet är en Smith & Wesson. En revolver kaliber 357 Magnum, sade han.

Det hade gått en månad sedan skotten på Sveavägen, och Holmér utstrålade självförtroende. I själva verket hade mördarjakten redan hamnat snett.

Foto: Olle Seijbold TT

•••

Om vi betraktar Sverige vårvintern 1986, med trettio års distans, vad är det för land som vi ser? Många har i efterhand beskrivit mordet på Olof Palme som en fullständigt avgörande händelse.

Den historieskrivningen förtjänar att modifieras.

I början på 70-talet hade Sverige skakats av dramatiska händelser som flygkapningen på Bulltofta, sprängningen av den västtyska ambassaden och gisslandramat med fyra bankanställda vid Norrmalmstorg.

Vid sådana tillfällen gick statsminister Olof Palme själv in och tog ledningen. Ett av hans samtal med en person ur gisslan på banken sändes direkt i radio.

– Efter Palmemordet kunde ingen spela en så central roll. Det fanns ingen beredskap och det var ingen som kunde träda fram förutom den här olycksaliga Hans Holmér, säger Kjell Östberg, professor i samtidshistoria och författare till två Palmebiografier.

I början på 70-talet var också en mer maktkritisk journalistik på väg att växa fram, med avslöjanden om IB-affären om den hemliga kartläggningen av kommunister och Geijeraffären om den dåvarande justitieministern som påstådd säkerhetsrisk.

I oktober 1981 gick en sovjetisk ubåt på grund i Karlskrona skärgård. Under åren som följde skulle den svenska militären förgäves jaga fler ubåtar.

– I svensk kontext har konspirationsteorier inte varit så vanliga, men det tog fart i modern tid från 1980-talet och framåt. När jakten på ubåtar misslyckades blev det en grogrund för olika teorier, säger Erik Åsard, professor i Nordamerikastudier och expert på konspirationsteorier.

•••

När Olof Palme sköts till döds sent på fredagskvällen den 28 februari 1986 var Sverige redan ett lite mer misstänksamt samhälle. Många skulle ändå uppleva mordet som ett brutalt uppvaknande.

– Det var som att köra ett spjut i hjärtat på alla socialdemokrater, säger författaren Christer Isaksson.

Han arbetade på utrikesdepartementet vid tiden för mordet. Han minns hur han lämnade en öppen arbetsplats på fredagen och återvände till slutna portar på måndagen. Hissen var låst, det krävdes kod.

Under de kommande veckorna ägnade han sig åt service till utländska journalister. Till begravningen kom hundratals reportrar från resten av världen.

– De tyckte att det var naiva Sverige som hade drabbats, säger Christer Isaksson.

Foto: Nora Lorek TT

Dagens Nyheters dåvarande chefredaktör Christina Jutterström tycker att det var först genom mordet som medierna på riktigt förstod att det funnits ett starkt hat och hot mot Palme.

– För min generation, född på 40-talet och stor och välutbildad, var det första gången som vi befann oss som vuxna i en så väsentlig, dramatisk och totalt oväntad händelse. Det var lite som att den svenska oskulden försvann. För första gången förstod många att det fanns en undre värld som var så rå och våldsbenägen, säger hon.

Hon befann sig på semester när Olof Palme mördades. Under flygresan hem funderade hon mycket på hur DN skulle kunna tillföra något unikt till bevakningen. Så kom hon på idén att försöka placera reportern Ann-Marie Åsheden inne hos spaningsledningen.

– Vi skulle följa hur det gick till att lösa mordet. Det skulle väl ta fjorton dagar, tänkte jag, berättar Christina Jutterström.

Det gick inte alls som hon – eller någon – hade tänkt sig. Efter drygt ett år fick DN bryta projektet och publicera.

•••

Tidigt fastnade spaningsledningen i hypoteser om motiven. Under ett år försökte Hans Holmér belägga att Palme mördades av kurdiska PKK.

Inför nyåret 1987 utsågs han till årets svensk för att han lett spaningarna ”med okonventionella och omstridda metoder samt obruten optimism”. I januari havererade hans utredning.

Foto: Lars Lindqvist

Flera kommissioner har granskat jakten på Olof Palmes mördare. Inga-Britt Ahlenius var ledamot i den sista och största, Granskningskommissionen.

– Vi fann ett praktfullt professionellt och institutionellt sammanbrott, säger hon.

Redan på brottsplatsen uppträdde polisen förvirrat. Sedan stormade Hans Holmér in i utredningen.

– Han hade tre roller. Som länspolismästare var han chef för tillsyn och inspektion av polisen. Men nu blev han också både förundersökningsledare och spaningsledare. Han förbrukade allt syre omkring sig, säger Inga-Britt Ahlenius.

Holmér hade goda kontakter med Socialdemokraterna och regeringen hade en observatör på plats i utredningsrummet.

– Regeringen backade upp Holmér. Det innebar att åklagarna sidsteppades, säger Inga-Britt Ahlenius.

Hon konstaterar att mycket skedde i ren välmening.

– Sverige var fram till den här punkten ett oskuldsfullt land. Man hade föreställningen att man behövde flexibilitet och goda kontakter. Den totala genomklappningen i Palmeutredningen visar hur viktigt det är att regeringen håller sig på armlängds avstånd.

Enligt författaren Christer Isaksson fanns det bland ledande socialdemokrater en misstro mot polisen. Många mindes en tid när polismyndigheten och försvaret kunde betraktas som en fiende i klasskampen. De hade också upplevt att polisen inte tog det accelererande Palmehatet på allvar.

– Socialdemokraterna hade ingen bra relation till polisen, utan de litade på Holmér. Det gick snett direkt för att man tog politisk hänsyn, säger Christer Isaksson.

Han tycker att Socialdemokraterna i alltför hög utsträckning betraktade mordet som ett angrepp på partiet. Det var ett misstag som bidrog till politiseringen.

– Mordet var ett hårt slag mot hela Sverige. Palme var statsminister för hela landet. Här tror jag att Socialdemokraterna skapade en onödig politisk demokratisk klyfta till de andra partierna.

•••

Foto: Anders Holmström TT

Det var en bokläggare och journalist vid namn Ebbe Carlsson som fixade platsen i spaningsrummet åt Dagens Nyheter. Han hade jobbat på regeringskansliet och kände alla som var något i partiet.

Tiden efter Palmemordet hade Carlsson en inneboende i sin lägenhet i Tantolunden. Det var länspolismästaren Holmér som separerat från sin hustru. Tillsammans kunde de bygga vidare på teorierna om PKK.

I juni 1988 avslöjade tidningen Expressen att Carlsson höll i en privat mordutredning, sanktionerad av justitieminister Anna-Greta Leijon.

– Då hade man återigen ett gäng socialdemokrater som inte litade på polisen utan skulle lösa detta på egen hand, säger Christer Isaksson.

Foto: Lars Hedberg TT

Avslöjandet om Ebbe Carlsson ledde till uppmärksammade utfrågningar i riksdagens konstitutionsutskott. En justitieminister, en rikspolischef och en Säpochef fick gå.

– Huvuden rullade på löpande band. Det var nästan som om Sverige var en bananrepublik med misstag, oegentligheter och kriminella handlingar högt uppe i makthierarkin, säger samtidshistorikern Kjell Östberg.

Granskningskommissionen satte åtskilliga frågetecken runt regeringens agerande.

– Anna-Greta Leijon fick bära hela skulden men det är uppenbart att Ingvar Carlssons agerande inte är tillräckligt belyst, säger Kjell Östberg.

Fixeringen vid PKK gjorde att mordutredarna missade viktiga spår. Den påverkade även svenska folkets inställning till Palmemordet.

– Det var oundvikligt att det skulle uppstå konspirationsteorier. Det var en så stor händelse, men det spelade roll också hur utredningen bedrevs under Holmér. Han utgick från en konspirationsteori och det satte fart på andra tänkare. Sedan gjorde polisutredningen ett omtag och gick tillbaka till brottsplatsen, men då var anden ute ur flaskan och det gick inte att få stopp på spekulationerna, säger statsvetaren Erik Åsard.

•••

Foto: Polisen

I december 1988 greps Christer Petterson. Han fälldes av Stockholms tingsrätt i juli 1989 och friades av Svea hovrätt senare samma år.

Olof Palmes änka Lisbet Palme hade pekat ut honom som mördaren i en videokonfrontation. Identifieringen omgärdades av misstag och problem. Bland annat vägrade Lisbet Palme att medverka vid en bandupptagning på grund av risken för läckor till medierna.

Hon var målsägare, som själv utsatts för mordförsök. Ändå uppstod en debatt om hur hon specialbehandlades av åklagarna. På sina håll kallades hon ”Riksänkan”.

– Hennes krav var inte orimliga. Men allt som minskade bevisvärdet var olyckligt, och bevisvärdet påverkades av hur konfrontationen gick till och hur den inte spelades in, säger advokat Claes Borgström, som var Sveriges Radios expertkommentator under rättegångarna.

Rätten fokuserade framför allt på svagheterna med så kallad identifikationsbevisning. Den hänvisade till den brittiska Devlinrapporten om kriminalfall där ögonvittnen pekat ut fel person.

– Lisbet Palme var trovärdig. Men frågan var om hennes uppgifter var tillförlitliga, bortom allt rimligt tvivel. Det har förekommit att trovärdiga personer har lämnat uppgifter som inte är tillförlitliga beroende på omständigheterna, säger Claes Borgström.

Under rättegången gjorde han bedömningen att det var 50–50: Ungefär lika mycket som talade för och mot Pettersson.

– Men om det inte hade gällt mordet på statsminister hade personen fällts. Man var extra försiktig bortom rimligt tvivel. Beviskravet blev extremt högt eftersom uppmärksamheten var så otroligt stor över hela världen, säger Claes Borgström.

I dag tror han att mördaren var Christer Pettersson eftersom inga andra nya uppgifter har kommit fram.

•••

Mordutredarna blev kvar efter den friande domen. I slutet av 1990-talet gjordes ett misslyckat försök att begära resning. Granskningskommissionen riktade senare kritik mot hur polisen fastnat i teorierna om Pettersson.

– När han friades 1989 borde polisen ha bytt ut folk. Man kan inte begära att de som arbetat två–tre år ska se med nya ögon på en annan gärningsman, säger Inga-Britt Ahlenius.

Medierna fortsatte rota i olika spår i mordutredningen. 1997 kom författaren och journalisten Gunnar Walls prisbelönta bok ”Mörkläggning” om påstådda politiska manipulationer av mordutredningen. Åtskilliga redaktioner lade tidningssidor och programtid på brister i utredningen. Ibland med långtgående egna hypoteser i skuldfrågan.

– Det är klart att vissa reportrar kan bli lite enögda om de har en teori. Det är inget som jag försvarar. Men det är fortsatt en viktig journalistisk uppgift att försöka granska vem som mördade Olof Palme. Där är jag snarast kritisk till dem som säger att det inte spelar någon roll, säger Christina Jutterström, chefredaktör för DN fram till 1995 och senare även vd för Sveriges Television.

Vissa frågor har ställts om och om igen: Har Sverige haft svårt att acceptera att Olof Palme sköts till döds av en man från det svenska samhällets skuggsida? Eller har olika spår blockerats för att de var för känsliga?

För några år sedan krävde Inga-Britt Ahlenius i en debattartikel en ordentlig granskning av Stay behind-rörelsen, ett Natoinspirerat nätverk i Västeuropa.

– I andra länder med neutralitetspolitik har man utrett detta, men i Sverige vågar vi inte ta i sådana känsliga frågor, säger hon.

Granskningskommissionen tog inte ställning i skuldfrågan, men Inga-Britt Ahlenius fick ändå en bild av mördaren.

– Jag har provskjutit en Magnum. Vi fick göra det i granskningsgruppen. Det är ett väldigt tungt vapen och det ger en mycket kraftig rekyl. Den som avlossar två skott med 1,5 sekunders mellanrum är en väldigt säker skytt, säger hon.

•••

Under årtiondet efter mordet på Olof Palme blev Sverige lite mer som andra länder. Medborgarnas misstro mot olika samhällsinstitutioner ökade. Enligt mätningarna från SOM-institutet i Göteborg sjönk förtroendet för riksdag och regering mer än förtroendet för polis och domstolar.

– Jag tror att 90-talskrisen och nedskärningarna betydde mycket mer för att skaka om Sverige. Men även Palmemordet kan ha bidragit, säger Kjell Östberg.

Författaren Christer Isaksson betraktar skotten mot Olof Palme som startpunkten för Socialdemokraternas stora kris. Den fördjupades av problemen i ekonomin på 90-talet och splittringen runt EU-medlemskapet. Väljarnas förtroende för den sociala ingenjörskonsten sjönk.

– Det var en tioårsperiod som fick oerhört stor betydelse för Socialdemokraterna, säger han.

•••

Lisbet Palme och de tre sönerna Joakim, Mårten och Mattias är övertygade om att Christer Pettersson var mördaren.

Mårten Palme kände sig säker efter att ha mött sin mor efter vittneskonfrontationen.

– Hon hade väntat sig ännu ett misslyckande. Men hon ändrade sig och hon är inte en person som ändrar sig i första taget, berättar han.

Joakim Palme upplevde att han var klar över vad som hänt när tingsrättens förhandlingar avslutades i juli 1989. Han delar advokat Claes Borgströms bedömning: Palmerättegången var ingen vanlig rättsprocess. Det totala mediala trycket påverkade var ribban lades för bevisvärderingen. Dessutom kunde vittnen besväras av att rättegången sändes i radio.

– Jag minns när en kompis till Pettersson skulle vittna. ”Stäng av radion”, sa han när han satt sig. ”Ta av dig kepsen” blev enda responsen. Domarna valde att inte utmana medierna. I stället för att värna om att alla fakta kom på bordet tryckte man till en person som var uppenbart besvärad av inspelningen, säger Joakim Palme.

Familjen Palme har kritiserat hur medierna hanterat rättsprocessen och skuldfrågan.

– Det är märkligt att hovrättens domskäl och riksåklagarens agerande inte har granskats hårdare. Exempelvis misstolkade hovrätten helt den minnesforskare man kallat, i alla fall när man frågar honom, säger Joakim Palme.

Men familjen har också försökt distansera sig från rapporteringen.

– Det är så många andra som fastnat. Det är som en malström, säger Joakim Palme.

Brodern Mårten Palme tycker att han fått en tydligare bild av motivet med åren, när Pettersson kopplats till bombmannen Lars Tingström och hans samhällshat.

– Sedan är straffet sekundärt. Psykiatern Lars Lidberg sa att Pettersson hade klarat sig bra i fängelset. Han hade hög status bland andra fångar. Men livet utanför klarade han inte bra. Han gick ju ändå under. Om han hade dömts tror jag faktiskt att han hade blivit en martyr i mångas ögon. Då hade han fått gråta ut i intervjuer och säga att han var oskyldig.​

•••

I februari 2016 drar Sveriges mest kända brottsexpert streck på ett papper. Polisprofessor Leif GW Persson ritar korta och långa vapenpipor för att förklara hur kulan i en Smith & Wesson roterar.

Tillsammans med programledaren Camilla Kvartoft ägnar han ”Veckans brott” åt att summera polisutredningen: 250 hyllmeter utredningsmaterial, 21 790 spaningsuppslag, 10 225 hörda personer, 133 erkännanden ...

Fortfarande saknas vapnet.

Foto: Henrik Montgomery TT

Några har ägnat år eller årtionden åt att undersöka olika spår om Palmemordet. Men de allra flesta bildar sig en uppfattning genom att flyktigt följa debatten.

– Jag tror att varje svensk har sin favoritteori. Det säger kanske mest om oss själva, säger samtidshistoriken Kjell Östberg.

Han tror att de flesta har förlikat sig med att Palmemordet aldrig klaras upp. De lösa trådarna är så många och ideologiserandet har gått så långt.

– Samtidigt funderar vi alla på vem som kan ha gjort det. Då är vi hänvisade till våra egna världsbilder. Tror man till exempel att Palmehatet i Sverige var av den magnituden att det utgjorde ett stort hot? Eller tror man att Sydafrika ville göra sig av med Sveriges statsminister? Vi placerar in Palmemordet i vår egen syn på samtidshistorien.

30 års mordutredning.
  • 1986. Sveriges statsminister Olof Palme skjuts i ryggen på Sveavägen i Stockholm den 28 februari klockan 23.21. Han är på hemväg ihop med hustrun Lisbet efter ett biobesök på Grand. Han avlider omedelbart. Polisen är snabbt på plats, men missar att spärra av brottsplatsen. Klockan 02:05 går rikslarm ut. Länspolismästare Hans Holmér blir spaningsledare. Han har goda relationer till Socialdemokraterna. I mitten av mars griper polisen en 33-årig man med kopplingar till högerextrema EAP. Han häktas, men släpps efter några veckor. I stället riktar Holmér in sig på PKK-spåret.
  • 1987. Holmérs tillslag mot kurder i Stockholm blir ett fiasko. Han lämnar utredningen. Det står klart att han sidsteppat åklagarna.
  • 1988. Expressen avslöjar att bokförläggaren Ebbe Carlsson bedriver en privat mordutredning mot PKK, och att han sanktionerats av regeringen. Justitieministern, rikspolischefen och en Säpochef får gå. I riksdagens konstitutionsutskott hålls livliga förhör. Den så kallade bajonettmannen, Christer Pettersson, grips i december. Vid en videokonfrontation identifieras han som mördaren av Palmes änka Lisbet Palme. Flera andra personer pekar med varierande grad av säkerhet ut honom som den person som rört sig runt Grand på mordkvällen.
  • 1989. Pettersson fälls för mordet i tingsrätten, men frias samma höst av Svea hovrätt. Rätten anser inte att bevisningen är tillförlitlig.
  • 1994. En gärningsmannaprofil för Palmes mördare presenteras. Den går ut på att statsministern mördades av en ensam, personlighetsstörd man med ett djupt Palmehat.
  • 1997. Advokat Pelle Svensson offentliggör vad han beskriver som bombmannen Lars Tingströms testamente. Tingström, som avlidit fyra år tidigare, ville se Palme död. Han ska ha bett vännen Christer Pettersson att utföra uppdraget. Uppgifterna ligger till grund för riksåklagarens resningsansökan mot Pettersson, tillsammans med flera nya vittnesuppgifter. I boken "Mörkläggning" hävdar författaren Gunnar Wall att Palme lurats till mordplatsen av mördaren.
  • 1998. Resningsansökan avslås.
  • 1999. Granskningskommissionen riktar hård kritik mot mordutredningen.
  • 2004. Christer Pettersson avlider. Åren före sin död hade han erkänt Palmemordet och tagit tillbaka sina erkännanden i flera omgångar.
  • 2008. Kjell Östbergs första Palmebiografi "I takt med tiden" publiceras. Del två, När vinden vände, kommer ett par år senare, samtidigt med Henrik Berggrens biografi "Underbara dagar framför oss". Långsamt börjar debatten om politikern Palme – han som så länge överskuggats av mordet – ta fart.
  • 2006. Den så kallade Mockfjärdsrevolvern återfinns i Djursjön efter dykningar på initiativ av tidningen Expressen. Vapnet överlämnas till polisen men det går inte att binda det till kulorna från mordplatsen.
  • 2010. Preskriptionstiden för mycket grova brott avskaffas. Jakten på Olof Palmes mördare kan därmed fortsätta. Men flera experter på Palmemordet menar att lagändringen gör mer skada än nytta, eftersom nya vittnen kunde ha trätt fram efter en preskribering.
  • 2013. SVT visar "En pilgrims död" som bygger på Leif GW Perssons bok. Enligt polisprofessorns teori är poliser inblandade i dådet.
  • 2016. Nationellt forensiskt center, NFC, testar en revolver som överlämnats till Leif GW Persson. Den kan inte knytas till mordplatsen. Tidningarna översvämmas av hypoteser inför trettioårsdagen av mordet. Palmes nära medarbetare Ulf Dahlsten argumenterar på DN Debatt för att Christer Pettersson mördade Olof Palme. Journalisterna Gunnar Wall och Lars Borgnäs beskriver i Aftonbladet hur mordutredningen hämmats av onödigt hemlighetsmakeri.
Fokus. Artikeln i korthet

Mordutredningen om Olof Palme blev snabbt politiserad. Regeringen klarade inte att hålla distansen till utredningen.

Kulmen blev den tidigare S-tjänstemannen Ebbe Carlssons privata mordutredning som avslöjades 1988.

Den olyckliga starten gjorde att utredarna missade viktiga spår. Men den medförde också att misstankarna om mörkläggning fick fäste​.

Reportern. Karin Eriksson är politisk reporter på Dagens Nyheter. Nu i februari har hon skrivit om Palmehatet och dagens debattklimat samt om pappan Palme utifrån längre intervjuer med Joakim och Mårten Palme.

Mer om Palme

Olof Palme – aristokraten som blev socialist
I dag är det 30 år sedan Olof Palme sköts till döds i Stockholm. Hans eftermäle präglas av paradoxer. Aristokraten som blev socialist. Individualisten som blev ledare för Sveriges största politiska kollektiv. Litteraturälskaren som kom på kant med kultureliten. Amerikavännen som angrep USA:s regering. Antikommunisten som omfamnade Fidel Castro. Palmekännaren Henrik Berggren tecknar ett porträtt av den mördade statsministern.

När politiken tog över mordutredningen
Han var en man att lita på: länspolismästare Hans Holmér.
Så resonerade regeringen efter mordet på Olof Palme och snart pågick en mordutredning präglad av politisk klåfingrighet. Men jakten på mördaren misslyckades och misstankarna om mörkläggning fick fäste.
Trettio år senare går det inte att stoppa spekulationerna och konspirationsteorierna.

Palmeutredningen har lidit av favoritspår
Kommentar. Vi vet faktiskt inte vem som mördade Olof Palme. Det är viktigt att komma ihåg när olika teorier presenteras. Det saknas hållbara bevis mot såväl Christer Pettersson som andra gärningsmän.

Fyra spår i Palmemordet
Under årens lopp har det presenterats flera olika teorier om vem eller vilka som mördade statsminister Olof Palme. Här är några av de vanligaste teorierna, vad som talar för respektive mot dem.

Sönerna om Olof Palme
Trettio år har gått efter mordet på Olof Palme. När två söner betraktar en pappa – vem ser de? Karin Eriksson har träffat Joakim och Mårten Palme.