"Vi tillkännager en belöning under denna generösa Ramadanmånad på 100.000 dollar till den man som dödar denna kriminelle."
Med al-Qaidas bisarra hot mot tecknaren Lars Vilks och Nerikes Allehandas chefredaktör Ulf Johansson har Sverige fått sin egen Salman Rushdie-affär. Abu Omar al-Baghdadi, utpekad ledare för terrornätverket i Irak och upphovsman till utspelet, är inte vem som helst.
Hoten måste tas på allvar, politiskt, polisiärt, och samtidigt ges sina rätta proportioner. Usama bin Ladins lösa nätverk av hatiska fanatiker bedriver en global kulturkamp och är under stark press, inte minst i Irak där också många sunnimuslimer vänt sina vapen mot mörkmännen.
Så blir några små teckningar i ett fjärran land slagträ i kampen mellan natt och dag. All diskussion om uppsåt, kränkningar och konstnärlig kvalitet skjuts i bakgrunden. Här handlar det enbart om att försvara det öppna samhället mot dem som med våld vill skicka oss tillbaka till medeltiden.
Det finns både likheter och skillnader med fallet Rushdie för tjugo år sedan. Precis som då måste försvaret för yttrandefriheten vara absolut, och precis som då är det en statlig angelägenhet att skydda dem som drabbas.
Skillnaderna är dock större. Fatwan mot författaren Salman Rushdie utslungades via radio Teheran av ayatolla Ruhollah Khomeini, som var Irans högste andlige och politiske ledare. Han hade hela den iranska staten i ryggen, och följaktligen bröt Storbritannien de diplomatiska förbindelserna med landet i mars 1989.
På al-Qaida biter inga diplomatiska protester. Därför gör den svenska regeringen klokt i att ligga lågt med kommentarerna.
Det går inte att resonera med terrorister. Enda vägen är att bekämpa dem, vilket Sverige redan bidrar till genom internationellt samarbete och militär närvaro i Afghanistan.
Sex år efter den 11 september är detta en påminnelse om varför även svenska soldater behövs i Centralasien. Under talibanerna blev Afghanistan en fristad för al-Qaida, där organisationen ostörd kunde planera sitt heliga krig.
Den amerikanska invasionen i Irak öppnade en ny tummelplats för Usama bin Ladins lärjungar, men låt oss inte glömma att hotet var ett faktum långt tidigare. Redan 1993 attackerades World Trade Center första gången. Under hela 1990-talet small terrorbomberna i Afrika och Mellanöstern - trots den lovande fredsprocessen mellan Israel och palestinierna, trots att USA:s president hette Bill Clinton, trots att Irak inte var ockuperat.
Varför riktas hotet mot just en tecknare och en utpekad chefredaktör? Många svenska tidningar har visat Lars Vilks bilder, Dagens Nyheter på såväl ledar- som kultur- och nyhetssidorna.
Den som letar efter logik och rationalitet letar förgäves. I dessa sammanhang studsar förvrängda rykten genom cyberrymden, och den som gapar högst sätter dagordningen. På det sättet är al-Qaida en sjuk hybrid av gammalt och nytt: decentraliserad, uppkopplad, kreativ - allt i syfte att sprida primitiv hets och urgammalt hat.
Det är nu viktigt att så många som möjligt markerar mot terroristerna. Eftersom al-Qaida agerar i namn av islam gäller det inte minst muslimer och muslimska organisationer.
Skiljelinjen går inte mellan öst och väst, inte mellan muslimer och kristna, utan mellan tolerans och terror. Denna vindlande frontlinje löper genom Irak lika väl som genom Västeuropa. Flyktingströmmar och hotelser visar att vi alla delar samma problem, och att vi alla måste ta ställning.