Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Sverige

Niklas Orrenius: Hatet mot muslimer försvårar kampen mot extremism

När man skriver om muslimsk extremism kan det inträffa att man blir anklagad för att underblåsa hat mot muslimer. Det hände mig 2006, när jag tillsammans med kolleger på Sydsvenskan granskade antidemokratiska strömningar i muslimska miljöer i Malmö och Köpenhamn.

Vi skrev om en predikant som lockade unga till föreläsningar med sitt charmigt streetiga sätt – men vars budskap gick ut på att det var fel att vara kompis med judar och kristna.

Vi skrev om Malmötjejer som trakasserades av självutnämnda muslimska ”åsiktspoliser” som krävde att kvinnorna skulle täcka sitt hår.

Vi avslöjade hur den terrorstämplade saudiska stiftelsen al-Haramain med en muta på fem miljoner dollar försökte ta över Malmös största moské Islamic Center.

Serien hyllades av många läsare och vi fick pris för granskningen. Men några menade att reportagen skulle öka hatet mot muslimer.

”Jag ber er att sluta med dessa artiklar, det får Sverige att hata oss ännu mer”, skrev Ali.

Jag förstod hur han menade. Vår tid är marinerad i misstro mot muslimer. Kvinnor som bär slöja trakasseras. Riksdagspolitiker utmålar muslimer som samhällsförstörare.

Vi insåg att några läsare enbart skulle se extremisterna och tänka ”såna är muslimerna”. Men vi räknade med att de flesta skulle se alla demokratiska svenska muslimer som också figurerade.

Alla våra källor var muslimer. Många hade tröttnat på förtryck i religionens namn. En av dem var Mehmet Kaplan, Sveriges nuvarande bostadsminister.

Han var då ordförande för Sveriges unga muslimer (SUM). Kaplan berättade om extremister, ”muslimska skinheads” (Kaplans ord), som varje år protesterade vid SUM:s konferens eftersom den i deras ögon var för liberal. De ogillade att flickor och pojkar blandades och att musik förekom.

– Jag tycker man kan jämföra dem med rasistiska högerextremister, sade Mehmet Kaplan till mig då, 2006.

Han fortsatte:

– De är som Nationaldemokraterna: en liten högljudd gren som försöker upplysa om att vi andra är inne på ”fel väg”. De har till och med samma åsikter som svenska högerextremister: de talar om en judisk, sionistisk världskonspiration som styr allt.

Jag pratade ganska länge med Kaplan då, för åtta år sen. Han verkade genuint upprörd över de muslimska extremisterna.

Nu, när Mehmet Kaplan är minister, anklagas han själv för att vara extremist med förlåtande syn på antidemokrater. Han sägs ha en ”dold agenda”. En debattör skriver att han nog är ”en orm”, en annan att han är IS-anhängare. I den snabbt växande Facebookgrupp som kräver Kaplans avgång läser jag människor beskriva honom som ”judehatare” och ”äckel”.

Mehmet Kaplan är makthavare och bör granskas hårt. Han har fattat underliga beslut. 2011 bjöd han Yvonne Ridley, som spridit antisemitism, till riksdagen. När han kritiserades backade han: ”Min bakgrundskontroll när det gäller Yvonne Ridley har brustit.”

Det finns legitima, kritiska frågor att ställa till Kaplan. Inte minst om hans ansvarsområde i regeringen: bostadspolitik. Däremot är det bra att vara medveten om att hatet mot muslimer är så starkt i vårt samhälle att befogad kritik mot Kaplan oundvikligen kommer att vävas samman med hets av värsta sort. Sök lite på Mehmet Kaplan + muslim på nätet får ni se vad jag menar.

Det bör inte hindra journalister­ och andra från att ifrågasätta Kaplan. Men hetsen som finns inbäddad i kritikstormen mot ministern är en påminnelse om att vårt samhälle har stora problem med antimuslimska strömningar.

Hatet mot muslimer har en negativ bieffekt: det ger extremister och antidemokrater en onödig utväg. De kan peka på hatet och säga: detta drabbar mig. Eftersom de har rätt i det öppnar sig en möjlighet att dribbla bort korten. Plötsligt handlar samtalet inte längre om muslimsk extremism utan om antimuslimsk. Vi behöver bekämpa bägge.

 

DN:s nyhetskrönikörer

Fredag: Björn af Kleen, Lena Sundström Lördag: Emanuel Karlsten, Niklas Orrenius Söndag: Dilsa Demirbag-Sten, Åsa Beckman

Rättelse 2014-10-18 07:59
Det var 2011 som Yvonne Ridley bjöds in till riksdagen. I en tidigare version av artikeln uppgavs ett annat årtal.