Sverige

Niklas Orrenius: I registret finns musiker, fritidspolitiker, författare, debattörer och massor av vanliga familjer.

”Total” har använts som ett sökbart uppslagsverk över romska släktband, i flera utredningar. Hela idén är att det kartlägger romer. Men registret visar inte kriminalitet, skriver DN:s Niklas Orrenius, nedringd av romer som vill veta om just de är listade av polisen.

Telefonen ringer nonstop.

– Hej, jag heter Maria. Snälla, kan du se om jag och mina barn är med i registret?

– Du, min syster är gift med en rom i Göteborg. Kan du kolla om polisen har kartlagt henne?

– Min farfar var en Taikon. Jag vet att du kanske inte får, men snälla, jag behöver veta: finns jag med?

I mejlboxen likadant. Tjogtals av meddelanden.

”Jag vet att du har mycket att göra men jag sitter med en stor klump i magen. Min dotter är född 2010.”

”Jag vill veta om min familj är med på listan kan du vara snäll och ringa mig. Detta är som du kan förstå mycket viktigt.”

Jag förstår att det är viktigt. Om kriminalunderrättelsetjänsten hade ett biologiskt baserat register där jag och mina barn och våra döda förfäder kunde finnas med så skulle jag också vilja veta det.

Därför är det smärtsamt att tvingas säga till alla dessa oroliga människor att jag är förbjuden att berätta om de finns med i polisens romska register eller ej. Trots att jag lätt skulle kunna ta reda på det.

De jurister som DN har konsulterat betraktar registret som olagligt. Registret får därför bara användas i arbetet med journalistisk publicering, är juristernas bedömning. Det är alltså okej för mig att informera dem jag ska intervjua i tidningen om att de är med i registret – men inte någon annan.

Så jag säger att de får kontakta polisen.

– Skämtar du? svarade en Malmö­kvinna i går.

– Hur ska vi kunna lita på polisen efter detta?

Det är lätt att förstå reaktionen. Nu vet vi: den svenska polisen har haft flera etniskt baserade register där romer kartlagts. Biträdande länspolismästare Petra Stenkula har berättat att hon under 2000-talets första år personligen var med om att förbjuda flera register över romer som hennes poliskolleger skapat.

Vi vet att registreringen av romer fortsatt i stor skala även efter förbudet. Att Skånepolisen de senaste åren samlat ihop personuppgifter om barn, unga, gamla och döda romer och lagt dem i en datamapp märkt ”Kringresande”. Att polisen med hjälp av personuppgifterna byggt två jättestora, sökbara, etniskt baserade register med totalt runt 5 000 människor i.

Jo, jag vet: Skånepolisen hävdar fortfarande att registren inte är etniskt baserade. Polisledningen säger: Det finns ingen etnisk beteckning, det står inte ”rom” vid namnen.

Det är riktigt. Det står inte ”rom”. Det har inte behövts. Genom källor vet DN att poliserna själva betraktar detta som ett uppslagsverk över romer. Då behöver man inte sätta en liten märkning – ”rom” – vid varje namn. Hela idén med registret är att det kartlägger romer.

Den senaste veckan har jag varit i kontakt med ett stort antal registrerade. Alla är romer utom en. Hon har barn med en rom. Barnen är också registrerade.

Naturligtvis kan inte DN veta om exakt alla 4 029 människorna i "Total"-registret är romer eller ingifta. Enligt Europarådets ramkonvention om skydd för nationella minoriteter har man rätt att själv välja om man vill bli betraktad som rom eller ej.

Det verkligt viktiga är att de polisanställda som arbetat med registret själva betraktat det som ett etniskt register över romer. ”Total” har använts som ett sökbart uppslagsverk över romska släktband, i flera utredningar.

Registret visar inte kriminalitet.

Jag skriver det igen:

Registret visar inte kriminalitet.

Det är inte fult att vara rom. Det är inte fult att finnas i det här registret, säger jag om och om igen till dem jag intervjuar. Det är polisen som har gjort fel som stoppat in dig och dina barn där.
Nu märker jag hur ett otäckt ingen-rök-utan-eld-tänkande smyger sig in i diskussionen om registret. Det allmänna förtroendet för poliser är högt – högre än för journalister. Om polisen har gjort det här finns det säkert goda skäl, skriver människor till mig.

Jag, som har tillgång till registret, vet att många romer som hamnat där inte är kriminellt belastade alls. I registret finns fritids­politiker, musiker, författare, debattörer och massor av vanliga familjer. I förrgår berättade jag för en landslagsstjärna i en populär bollsport att hon är registrerad. Hon kunde inte tro det.

– Är det dolda kameran? frågade hon.

Över tusen barn finns i polisens romska register. 83 fyraåringar. 82 treåringar. 52 tvååringar.

I går fick jag frågan: Är det inte rätt av polisen att kartlägga kriminellt belastade släkter? Då undrar jag: Vad är en kriminellt belastad släkt? Om jag har släktingar som var nazister under andra världskriget, är min släkt då en nazistiskt belastad släkt?

En hörnsten i den moderna rättsstaten är att vi inte tror på arvssynd.