Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
Sverige

Niklas Orrenius: Riksdagsmannen som beskriver barn som hot

En riksdagsman sa i veckan ifrån mot rasismen. Han sa stopp. Han sa: Vi måste visa att vi inte accepterar det här.

Gäsp, so what? säger du. Sedan Ingvar Carlsson på 80-talet nålade fast ”Rör inte min kompis”-handen på kavajslaget har markeringar mot rasism närmast ingått i arbetsbeskrivningen för svenska politiker.

Inget ont i det. Tvärtom. Heder åt fackeltågande makthavare. Det är bra att Sveriges folkvalda är mot rasism, att vi väljare förväntar oss det. Så ser det inte ut i alla länder.
Men… jag måste medge att jag också gäspade. Tills jag insåg vilken riksdagsledamot det var som denna gång gav rött kort åt rasismen: Kent Ekeroth (SD).

Bakgrunden var ett uttalande från Andreas Mölzer, EU-parlamentariker från österrikiska FPÖ. Mölzer och Ekeroth sitter båda i styrelsen för ett samarbetsorgan för nationalistpartier i Europa.

Nu hade Andreas Mölzer sagt att EU kan bli ett ”konglomerat av negrer” på grund av invandringen. Han jämförde även EU med Tredje riket. Jämförelsen utföll till EU:s nackdel: Hitler hade mindre regelkrångel än EU.

– Jag tycker att det är viktigt att markera att den sortens övertramp inte tolereras, sa Kent Ekeroth efter att Mölzers uttalanden blivit offentliga.

Jag har följt Kent Ekeroths politiska karriär sedan han 2007 fick sparken från Sveriges ambassad i Tel Aviv efter att han liknat invandring vid det dödliga viruset hiv. Att nu upptäcka att han hade en gräns för när rasismen blir oacceptabel var fascinerande. Inte minst när jag tänkte på vad som återfinns på rätt sida om den ekerothska gränsen.

Kent Ekeroth är makthavaren som filmade sin partivän Erik Almqvist när denne ifrågasatte komikern Soran Ismails svenskhet och kallade en kvinna för hora. Ekeroth sa inte ifrån när kompisen fräste ”det är inte ditt land, det är mitt land” åt Ismail – i stället svingade han senare samma natt metallrör ihop med Almqvist.

Kent Ekeroth är riksdagsmannen som inte bara uppskattar en hatsajt som Avpixlat, med dess rubriker om ”massinvasion av somalier” och ”straffsänkning för zigenartjuv”. Ekeroth gillar Avpixlat så mycket att han öppnat ett bankkonto för att samla in pengar till sajten.

Det sorgligaste i SD-riksdagsmannens karriär är för mig när han beskrev ett dagsgammalt spädbarn som ett hot mot Sverige. Det var den 2 januari 2011. Sydsvenskan hade en artikel om årets förstfödda: en flicka som hette Mariama Ahmed. Modern var stolt och glad över bebisen. Kent Ekeroth var irriterad. Han bloggade:

”Första barnet i Malmö 2011 heter föga förvånande Ahmed i efternamn. Symptomatiskt för Malmö – symptomatiskt för islamisering – symptomatiskt för den demografiska bomben.”
Efter det kände jag mig tvungen att ringa Kent Ekeroth. Hur menade han? Hur kunde han veta så mycket om nyfödda Mariama, bara genom hennes namn?

”Man såg ju på bilden i tidningen att de inte var svenskar”, minns jag att SD-riksdagsmannen sa om familjen Ahmed. Hur? ”Det såg man”, framhärdade han.
Kanske kände han sig uppmuntrad av sin partiledare att hetsa mot muslimska spädbarn?

Bara en månad tidigare hade Jimmie Åkesson i ett tal i Köpenhamn pekat ut muslimer som hot. SD-ledaren framhöll bekymrat att Muhammed blivit ett vanligt namn på nyfödda Malmöpojkar.

Den 17 oktober i fjol twittrade Kent Ekeroth om ”folkutbytet” som han menar äger rum i Sverige. Han länkade till statistik om att antalet barn med ”utländsk bakgrund” ökar. Här finns inget utrymme för tolkning: att varna för ett ”folkutbyte” är rasistiskt. Det är att värdera barn olika beroende på deras ursprung.

För att låna Kent Ekeroths egna ord: Jag tycker att det är viktigt att markera att den sortens övertramp inte tolereras.

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.