Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
Sverige

Niklas Orrenius: SD skrämmer människor på djupet

Lördagskrönikan av Niklas Orrenius.

I november 2010 for SD:s partiledare Jimmie Åkesson till Köpenhamn. Hans parti hade just lyckats bli invalt i riksdagen, efter en intensiv valkampanj vars spetsigaste udd riktats mot islam och muslimer.

I SD:s valfilm hade muslimska kvinnor med barnvagn framställts som ett hot mot svensk välfärd i allmänhet och bräckliga pensionärer med rollator i synnerhet. Till olycksbådande musik stormade en grupp kvinnor i svarta burkor fram. Barnvagnen, svart även den, knöt an till skrämselteorier om ondsinta muslimer som föder många barn, tar över västerländska samhällen och avskaffar demokratin. Den ensamma damen med rollator vände sig om med skräckslagen blick, jagad av de ansiktslösa muslimerna.

Det var svårt att inte associera till gamla tyska nazistiska filmer. Då var det judar som utmålades som utsugare och samhällsförstörare. Nu, i SD:s film, var det muslimer. TV4 vägrade sända den. ”Filmen hänger tydligt ut en grupp människor”, sa dåvarande TV4-chefen Jan Scherman.

Många sverigedemokrater ser muslimer som djupt annorlunda främlingar som vill skada det svenska samhället. SD:s film var en logisk konsekvens av det – och det var Jimmie Åkessons Köpenhamnsresa också.

SD-ledaren deltog i en konferens anordnad av den antimuslimska föreningen Trykkefrihedsselskabet. I sitt tal varnade Åkesson för muslimer. Malmö fungerade som skräckexempel. ”I Malmö har det gått så långt”, sa Jimmie Åkesson, ”att det vanligaste namnet för nyfödda pojkar är Muhammed”.

Att påståendet var osant – enligt SCB tävlar Oscar och Elias om förstaplatsen bland nyfödda Malmöpojkar – är inte det allvarliga. Det kunde ha varit sant. Muhammed ÄR ett vanligt namn i Malmö.

Det anmärkningsvärda med Köpenhamnstalet är att den annars så försiktige Åkesson så tydligt visade att han värderar människor olika. En bebis som heter Muhammed är en del av ett hot mot Sverige. En bebis som heter Oscar är inte det.

I går kväll framträdde Jimmie Åkesson i SVT-programmet ”Skavlan”. När jag den här veckan har följt debatten kring hans medverkan har jag tänkt på SD-ledarens tal i Köpenhamn.

Självklart får Skavlan ha med Jimmie Åkesson i sitt program. Journalistik handlar om att berätta, samtala, fråga – inte om att tiga ihjäl och frysa ut. När jag skriver detta har jag inte sett ”Skavlan”, men jag skulle aldrig såga programmet på förhand enbart för att Åkesson medverkar.

Däremot är det konstigt att många inte tycks förstå hur djupt SD och Åkesson skrämmer människor. Folk som vädrar sitt obehag inför tanken på SD-ledaren i fredagsmys-tv avfärdas otåligt: Vadå, Löfven, Wallström och Bildt har ju varit med!

Ja. Och även Löfven, Wallström och Bildt kan skapa obehag hos sina politiska motståndare. Ibland säkert även rädsla. Men rädslan som SD och Åkesson väcker ligger på en existentiell nivå. Får jag vara här? Hör jag till? Duger jag? Har jag fel namn?

SD:s partisekreterare Richard Jomshof har låtit förstå att det är ”vidrigt” att vara muslim. SD:s kommunalråd i Malmö har stått på stadens torg och varnat för en ”arabisering”. Sveriges andre vice talman Björn Söder skyller Malmös problem på att många i staden tillhör ”den arabiska nationen”.

På min sons Malmöskola går flera barn som heter Muhammed. Nu i veckan lade skolans hemsida upp en bild på en av dem, en 12-årig kille i skoltidningens redaktion. Stolt visar han ett färskt presskort som skolan utfärdat.

Hur ska 12-årige Muhammed tänka när han förstår att ledaren för Sveriges tredje största parti ser honom som en del av något dåligt – trots att de aldrig ens träffats? Jag hoppas att Skavlan frågade Jimmie Åkesson om det i går.

Läs fler krönikor av Niklas Orrenius och DN:s andra krönikörer här

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.