Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Sverige

Niklas Orrenius: Tramsteoriernas makt växer sig starkare

Bara några timmar efter massmordet på Charlie Hebdo-redaktionen stod han på Place de la République, den 47-årige parisiske byggjobbaren och målaren Chiheb Bouanene.

Han huttrade i en för tunn Adidasjacka och höll upp en bit kartong med snirkliga bokstäver på:

”Jag är muslim. Jag är Charlie Hebdo.”

Folk gillade det. Nej, folk älskade det. Tanter pussade honom på kinden. Horder av unga tjejer och killar ville ta selfies med honom.

Chiheb tog emot hyllningarna med en blandning av glädje och vemod. Han var medveten om att han spelade rollen som Den Gode Muslimen, i en tid full av vanföreställningar och negativa generaliseringar om muslimer. Han sa:

”Vi lever i en islamofob verklighet. Om jag kan nyansera någons bild av muslimer så gör jag gärna det.”

Man får möta samtiden där den är, menade Chiheb. Det är galet att kräva att muslimer ska ta avstånd från terror i islams namn – men han hoppades ändå att representanter för Paris moskéer tydligt ville fördöma dådet. Nästa dag ville Chiheb ta oss med till ett par moskéer. Han var entusiastisk vid metrostationen i Belleville. Leendet slocknade snabbt på trottoaren utanför Abou Bakar-moskén.

En medelålders man i elegant rock sa sig vara ”hundra procent säker” på att ”myndigheterna och militären” genomförde attacken mot Charlie Hebdo.

”Hörde ni inte att polismannen de dödade var muslim? Ahmed hette han. Ingen muslim skulle döda en annan muslim. Tro mig, det var militären. Sedan skyller de på oss muslimer.”

Chiheb vädjade till den välklädde: du förstår väl att det är konspirationsteorier? Han vände sig till oss, erbjöd en förklaring:

”Det är för hemskt för honom att tänka sig att muslimer gjort det här. Därför skyller han på någon annan.”

Chiheb såg skamsen ut. Jag ville påminna: du har noll ansvar för vad andra säger eller gör. Men jag hann inte – ytterligare en moskébesökare kom fram till oss. Hans åsikt: ”judarna” låg bakom attacken mot Charlie Hebdo, för att svartmåla muslimer. Precis som med terrordåden i USA den 11 september 2001, enligt mannen.

”Då stannade en massa judar hemma från jobbet. De visste att något skulle ske”.

Chiheb suckade. Han hade svårt att acceptera att människor i hans hemstad på allvar trodde på antisemitiska konspirationsteorier. Jag förstod honom. Jag har känt exakt likadant i Malmö. 2009, under Israels bombningar av Gaza, skickades ett kedje-sms runt mellan mobiler i Malmö:

”Personalen på McDonalds har kommit fram till att allt säljande på lördag ska gå till Israel, försök att inte äta hos de förbannade judarna. Även Coca-cola, Fanta, Sprite är judiska. Undvik dessa också.”

Flera bekanta fick sms:et. Det blev plötsligt tydligt att urgamla antisemitiska teorier om judisk makt lever starkt även i den moderna tiden, bland unga människor i min egen hemstad.

Efter det har jag träffat flera tonåringar som tror att en hemlig elit styr världen. På en Malmöskola kunde niondeklassarna inte sluta tjata om ”Illuminati” – en mystisk orden med ”judar och frimurare” som enligt eleverna ”drar i alla trådar”.

Det antisemitiska konspirationstänkandet finns även hos vissa svenska hiphopstjärnor. Ken Ring har rappat om ”fångarna som sitter där i burarna på Kuba/endast för att USA är styrt av några judar.” Rapparen Dani M har skrivit att ”i stort sett hela världsmedia styrs av Israel” och att den antirasistiska tidningen Expo ”är en förlängd arm av Israels ambassad”.

När vi lämnade moskén sa Chiheb Bouanene att man inte kan ta tramsteorier på allvar. Fast det måste man. Det finns alldeles för många andra som gör det.

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.