Fast när man tänker efter är det väl inte konstigare än att vi år efter år gillar att se folk som har ont om mat och intrigerar på en avlägsen badstrand.
Nobelfesten är en riktig tevefest, och det är vi damer som gillar den bäst, det finns det siffror på. Var femte svensk kvinna men bara var tionde man brukar titta.
Vad är det vi tittar på? Det är väl självklart! Vilka som pratar med vilka, om de ser ut att ha trevligt, vad de har på sig.
Tinade den skygge litteraturpristagaren JM Coetzee upp en aning bredvid prinsessan Christina? Hade Madeleine något utbyte av sina lärda kavaljerer? Lyckades Anitra Steen skåla i smyg med nyblivne maken Göran Persson?
Det är sådant vi tittare grubblar över i våra tevesoffor.
Om vi vill kan vi med tidningarnas hjälp laga vår egen Nobelmeny och erinra oss vilka klänningar de kungliga damerna har haft på sig genom tiderna. Den känsla som infinner sig om vi tiondelen av en sekund före teve kan avgöra om Silvia bär de Leuchtenbergska safirerna eller inte kan bara liknas vid stilla triumf.
De verkligt ambitiösa köper sig en egen uppsättning av Nobelservisen (kostar mellan 4 000 och 5 000) och lägger på en duk från Klässbol (där kan man komma billigt undan om man nöjer sig med en liten).
Vi hoppas förstås alltid på överraskningar - minns Birgit Friggebos urringning (1992) eller den hästsvansprydde ekonomipristagaren Vernon Smith som hade nuvarande frun samt två exfruar med sig (förra året).
Det verkligt behagliga med att inte tillhöra de inbjudna är att man gör som man vill. Vi som sitter av Nobelfesten hemma slipper dekorera våra bord med svensk vitmossa (låter skräpigt). Vi kan sänka ljudet när jazzmusiken blir för påträngande.
Surt, sa räven? Ja, men det är faktiskt skönt att slippa klä upp sig och oroa sig för taxi. Och vad skulle man hitta på att säga till en avlägsen släkting till någon uråldrig utländsk fysiker eller kemist?
Marie Nyreröd producerade SVT-sändningen från banketten för sjätte gången i rad. Hon ville att det skulle vara en glittrande fest, men med en allvarlig ton.
Problemet är att de allvarstyngda vetenskapsmännen inte är så mycket för att glittra, och de som är proffs på att glittra, nämligen de kungliga, inte vill tala med teves utsända.
- En knepig motsättning, säger Marie Nyreröd, som gärna skulle vilja placera en mikrofon på honnörsbordet men förstår att det här är Nobelstiftelsens fest. Själv satt hon nästan hela kvällen i en ob-buss och arbetade - iförd långklänning.
Det har visats bilder från banketten så länge teve har funnits, och själva tillställningen har blivit mer och mer designad och mer underhållande med åren. Vad skulle kunna öka tittandet på denna redan så populära sändning?
Det finns bara en sak, enas vi om - fler kvinnliga pristagare.