Den norska Nobelstiftelsen tillbakavisar Fredrik Heffermehls bok och menar att dagens pristagare mycket väl kan inrymmas inom de kriterier som Alfred Nobel angivit i sitt testamente.
– Fredrik Heffermehl gör det för enkelt för sig. Att tolka något som till exempel ”brödrafolkens väl”, kan inrymma också insatser för miljön och mänskliga rättighetsfrågor, säger Geir Lundestad, direktör för det norska Nobelinstitutet till DN.se.
Geir Lundestad har tidigare bemött Fredrik Heffermehls kritik i Norge.
– Hans kritik går i huvudsak ut på att det är enkelt att utläsa vad det är för kriterier som ska gälla för vem som ska ha Nobelpriset. Och enligt Fredrik Heffermehl så är det bara hans kollegor i den internationella fredsrörelsen som kan komma i fråga, men så lätt går det inte att tolka Alfred Nobels testamente.
I huvudsak anger Alfred Nobel tre kriterier i originaltexten för att komma i fråga som fredspristagare, till den ”som har verkat mest eller bäst för folkens förbrödrande och afskaffande eller minskning af stående arméer samt bildande och spridande af fredskongresser”.
– Det är likadant med vissa lagar, som med Bibeln eller Koranen som med ett testamente från slutet av 1800-talet. Det måste tolkas. Och några stora internationella fredskongresser, likt de som skedde under slutet av 1890-talet, sker inte längre, säger Geir Lundestad.
Men går det verkligen att jämföra ett testamente med tolkningar av religiösa skrifter som Bibeln?
– Nej, men vad är det som syftas med lydelser som ”folkens förbrödrande”. Från första året som Nobelpriset gavs ut, 1901, så vidgades begreppet till att också innefatta humanistiska insatser och då var en av pristagarna just Röda korets grundare, Henri Dunant. Sedan har insatser för mänskliga rättigheter och miljön, tolkats in i begreppet ”folkens förbrödrande”, säger Geir Lundestad, som hoppas på att bråket kring den norska Nobelstiftelsens urvalskritrier en gång för alla ska få sitt avgörande i svensk domstol under hösten.
– Fredrik Heffermehl har förlorat i alla instanser hittills.
Vad säger du om hans kritik av stortingsledamöterna som avdankade och militärförespråkare?
– Nobels testamente säger att det är Stortinget i Oslo som ska utse en kommitté på fem ledamöter och så sker också.
En av poängerna i Fredrik Heffermehls bok är dock att den norska kommittén från början glidit på texten i testamentet ända från första pristagaren.
– Detta har att göra med den speciella stämning som rådde i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Stortinget uppfattade då kriterierna som ett svenskt påbud och man ville hävda sin självständighet. Det är detta som är felet från början, säger Fredrik Heffermehl, som hoppas på att förvaltningsdomstolen i Stockholm säger att den norska Nobelstiftelsen bryter mot lagen.