Efter vad som kan kännas som en evighet av tilltagande mörker vänder det äntligen. Klockan 18.47 på måndagskvällen infaller vintersolståndet och efter det blir dagarna allt längre.
Den senaste veckans rejäla snöfall med köldgrader, vita vidder och julkortsvyer i största allmänhet kan inte ändra på det faktum att det varit en lång höst. Segdragen och mörk med för få soltimmar och för många regntunga moln. Men andra tider stundar och det snart, riktigt snart.
Idag, måndag, klockan kvart i sju på kvällen infaller vintersolståndet. Då lutar jordaxelns norra del maxinalt bort från solen vilket ger oss på norra halvklotet årets kortaste dag och dito längsta natt. Norr om norra polcirkeln har man det dock ännu tuffare eftersom solen inte ens behagar gå upp där i dag.
Men efter mörker kommer ljus och redan i morgon har det vänt. Då blir det lite ljusare för varje dag tills det är dags för sommarsolståndet den 21 juni klockan 11.28.
Vintersolståndet har i alla tider tagits som en bra ursäkt för att festa och fira. Något måste man ju pigga upp sig med i mörkret. I den gamla folktron markerade vintersolståndet en farlig natt då djuren troddes kunna tala och de övernaturliga makterna härjade fritt. I det förkristna Skandinavien var man rädd att ljuset aldrig skulle komma tillbaka om man inte blidkade gudarna. Av den anledningen höll man en offerfest, ett midvinterblot där man med djuroffer hoppades man kunna mildra gudarnas sinnesstämning och på så sätt få ljuset att återkomma.
Att under årets längsta natt bränna en stor och rikt dekorerad vedkubbe var en annan gammal tradition vid vintersolståndet. Askan från kubben sparades för att senare spridas över åkrarna och ge god skörd.