Kommunalrådet Jacob Spangenberg (C) står i regnet på Rådhustorget i Östhammar och berättar stolt om sin stad.
– Den är en av Sveriges äldsta och fick stadsprivilegier redan 1368.
Sedan dess har den forna handelsmetropolen förlorat i betydelse. Men nu har den hamnat i hetluften igen, som aspirant till att bli världens första slutförvar för använt kärnbränsle.
– I förra veckan var en journalist från Financial Times här. Han var väldigt fascinerad över att en stad vill bli atomsopstation.
Själv beskriver Jacob Spangenberg det lite annorlunda.
– Den svenska modellen bygger på ett starkt samhällskontrakt. Vi tror att myndigheter och bolag hanterar oss juste. Och om de kommer fram till att det här oerhört farliga materialet på ett säkert sätt kan förvaras i vår berggrund – då känner jag mig trygg med det.
Jacob Spangenberg är egentligen skeptisk till kärnkraft som energikälla, men har aldrig känt sig särskilt obekväm med att ha Forsmarks reaktorer inpå knutarna. Att SKB efter över trettio års utredande fastnat för två kärnkraftskommuner som möjliga sluförvarsplatser ser han som naturligt.
– Vi kan den här problematiken och är mer pålästa, säger han.
Oskarshamn ser han inte som en konkurrent, utan som en samarbetspartner. Ett tecken på detta är att kommunerna i oktober 2008 gjorde en deal med SKB som kallas ”Mervärdesavtalet”. Enligt detta ska den kommun som ”förlorar” kampen få 1,5 miljarder kronor till satsningar på infrastruktur, företagande, utbildning och forskning. ”Vinnaren” får nöja sig med 500 miljoner kronor. Men kan å andra sidan luta sig mot att byggandet av slutförvaret är en investering på runt 20 miljarder kronor.
Bland kommuninvånarna verkar det finnas ett starkt stöd för Jacob Spangenbergs linje. Enligt en opinionsmätning är 77 procent positiva till ett slutförvar. Den mest uttalade kritiken kommer från opinionsgruppen OSS och dess ordförande Kenneth Gunnarsson, som konstaterar att SKB gjort ett bra jobb som fått politikerna att ta på sig ansvaret för avfallet.
– Enligt lagen är det industrin som har hela ansvaret. Och då är det rimligt att de först hittar en säker lagringsmetod och sedan väljer en plats för denna. Nu har man gjort tvärtom. Risken är att Östersjön och våra barnbarn får ta smällen, säger han.
På det partipolitiska planet ligger de flesta lågt. Även Miljöpartiet, som sedan valet 2006 ingår i kommunens borgerliga styre.
– Vi har bestämt oss för att inte ta ställning innan SKB lagt alla korten på bordet. Och vi kan ännu tänka oss att senare driva frågan om en folkomröstning, säger kommunstyrelseledamoten Arno Unge (MP).
Han har varit engagerad i kärnkraftsfrågan sedan 1970-talet, när Forsmark projekterade som bäst.
– Ett av våra argument på den tiden var att ett ja till kärnkraftverket också skulle innebära ett ja till det tunga avfallet. Detta avfärdades av den politiska ledningen som skräckpropaganda. Det är inte alltid så roligt att få rätt med tiden, konstaterar Arno Unge.