Tonåringarna Maja och Edona går i dag i vanliga kommunala grundskolor i Sverige. Men under många år gömde de sig tillsammans med 18 barn och deras föräldrar under nunnornas beskydd på Alsike kloster.
Klostrer i Uppland var i fyra fem år Majas och Edonas hem. Edona kom till Sverige med sin familj från Kosovo år 1998. De första 2,5 åren bodde de på Alvesta flyktingförläggning. Edona började i förberedelseklass och därefter i en ”riktig klass”, men i samma veva fick familjen avslag på sin asylansökan. Familjen levde gömd under ett år på olika adresser innan de kom till klostret i Alsike.
– Man kan knappt tro det i dag, men då var flickorna hålögda och kinderna insjunkna, säger syster Karin.
Edona, som i dag är 16 år, berättar om första året på flykt. Familjen flyttade runt för att inte bli upptäckt. I en trerummare bodde det först tio personer. På dagarna satt Edona och hennes småsyskon inomhus med sina föräldrar,som mådde väldigt dåligt, medan värdfamiljens barn var i skolan. En nära släkting körde dem på nätterna till olika lägenheter runt om i Skåne och kom med mat.
– Jag visste knappt var jag befann mig. I den sista lägenheten, en liten etta, så vågade vi knappt prata av rädsla att grannarna skulle höra oss.
– Men lilla Nora kunde vi inte få tyst på. Hon frågade ständigt om skolan som hon hört om, säger Edona.
Till Alsike tog sig familjen på vinst och förlust i januari 2002 efter att ha fått hjälp av svenskar när de behövde vård – och de fick stanna hos systrarna.
Maja och hennes familj hade redan gömt sig där. Och barnen blev vänner. Syster Karin, en av de tre nunnorna på klostret, ordnade skola för alla barnen ett par timmar varje dag med hjälp av högutbildade flyktingar och volontärer.
Maja, i dag 15 år, kom till klostret som åttaåring och kunde först inte koncentrera sig på studierna. Hon mådde för dåligt och hade hemska mardrömmar. Hennes mamma mådde då psykiskt dåligt och orkade knappt ta hand om den yngre brodern och Maja. På dagarna hjälpte Maja sin mamma, men på nätterna bodde hon i eget rum intill syster Karins för att hela familjen skulle få lugn och ro.
– Maja vaknade varje natt. Hon satt spikrak i sängen och ögonen stirrade. Hon var inte kontaktbar utan gallskrek. Det enda som hjälpte var att hålla om henne och sjunga barnvisor, säger syster Karin.
Sedan år 2006 har familjerna uppehållstillstånd och lever sitt eget liv. Barnen går i kommunala grundskolor. Tack vare undervisningen i Alsike, konstaterar Edona och Maja, har de inte kommit efter i skolan. De har höga betyg och snart väntar gymnasiet.
Systrarna som hjälpt flyktingar sedan 1978 på Alsike kloster önskar sig politiker som inte stirrar sig blinda på de vuxnas livsval utan ställer sig på barnens sida. Och följer barnkonventionen.
– Det behövs inte fler utredningar. Antingen har alla barn som lever här rätt att gå i skolan eller inte, säger syster Karin.
Fotnot: Maja har egentligen ett annat namn och hennes familj lever med skyddad identitet i Sverige på grund av fortsatt hotbild från hemlandet och är därför inte heller med på bild.