göteborg.
Det verkar som om forskningen äntligen knäckt problemet med havstulpanerna, västkustens båtägargissel. En tillsats av en väletablerad veterinärmedicin i färgen verkar skrämma eller döda havstulpaner.
Provplattorna som låg i vattnet förra året var fria från påväxt och i år är det skarpt test med riktiga båtar i vanlig användning från maj till september.
- Vi skulle gärna göra försöket litet större med fler båtar på fler platser och under olika perioder på säsongen, men det klarar inte projektets ekonomi just nu, säger projektledaren Hans Elwing.
I dagarna målas tusentals båtbottnar runt om i landet med färger som inte längre är så giftiga men heller inte så effektiva.
Det finns effektiva färger med tenn- och kopparföreningar som fortfarande används av yrkessjöfarten, men de läcker ut i vattnet och är så giftiga att de inte kan accepteras i den känsliga kustmiljön. En effekt av tennföreningarna är att snäckor och musslor kring marinor drabbas av imposex, vilket innebär att de inte utvecklar han- och honliga könsorgan.
De nya och mindre giftiga färgerna fungerar till en del, åtminstone på östkusten och i insjöar. Men på svenska västkusten är straffet för att ha en båt i sjön ovillkorligt och består av bottenskrapning.
- Huvudproblemet är havstulpanerna. Allt annat kan spolas bort, men på havstulpanerna hjälper inte ens högtryckssprutan, säger Hans Elwing, professor i ytbioteknik vid Göteborgs universitet.
Bakom upptäckten ligger ett par decenniers arbete i olika projekt där man kartlagt de olika havsorganismernas fortplantning och när och hur de frisimmande larverna "settlar", de vill säga slår sig ner på ett fast underlag. För en musselodlare är det en tillgång att när han sänker ned plastband i vattnet på försommaren så settlar mussellarverna på dem. För båtägaren går samma process under namnet oönskad påväxt och får båten att gå långsammare och dra mer bränsle.
Det man letat efter är en färg som klarar alla sorters påväxt, inte är giftig, biologiskt nedbrytbar, håller en hel säsong och dessutom är billig.
- Det vi hittat heter avermectiner, en grupp ämnen som utvinns ur en svampliknande bakterie som finns i jord- och havsmiljöer. Avermectin fungerar som ett kraftigt nervgift på leddjur men är ofarligt för däggdjur. Det är svårlösligt och det bryts ner i naturen, säger Hans Elwing.
Världens storproducent är Kina och ämnet används i dag huvudsakligen för bekämpning av parasiter på husdjur och ges både i injektioner och oralt.
- För oss är det intressant att det även använts i laxodlingar för att bekämpa laxlus utan att man sett några effekter på ekosystemet kring odlingarna, säger Hans Elwing.
För att färgen ska bli effektiv behövs ungefär ett gram per kilo bottenfärg, något som kostar mellan tio öre och en krona.