Estonia gick under för att bogvisiret och bogrampen slets bort och vatten kom in på bildäck. Andra teorier som hål under vattenlinjen och explosioner stämmer inte med händelseförloppet.
Det är den slutsats som SSPA och forskare från Chalmers kommit fram till efter att av regeringen ha fått uppdrag att utreda frågan. På torsdagen visade men med hjälp av en fyra meter lång modell i hur det gick till.
I SSPA:s stora bassäng som kan simulera vind och får modellen av Estonia gå mot vind och vågor som simulerar katastrofnattens väder till bogrampen öppnas och släpper in vatten på bildäck:
- Det åstadkommer en slagsida som i sig gör att skeppet girar så det ligger 90 grader mot vågorna. Motorerna stannar och slagsidan ökar. När fönster kommer under vatten trycks de in och vattenströmmar ner i skrovet via ventilationstrummor och annat. Sedan går fartyget runt helt och sjunker, berättar SSPA:s forskningschef Claes Källström.
I verkligheten tog det en knapp timma för Estonia att gå till botten. I den skala det utspelar sig i SSPA:s bassäng tar det omkring åtta minuter innan aktern sjunker, fören sticker upp en kort stund medan den sista luften bubblar ut genom den öppna bogen.
- Vi har gjort det här försöket om och om igen med litet olika antaganden om hur det såg ut inne i Estonia. Först i datorerna och sedan med modellen i bassängen. Resultaten är stabila och det förlopp vi får fram stämmer med den samlade bild vittnena ger, säger Claes Källström.
Den internationella haverikommissionen brydde sig inte särskilt mycket om att förklara det snabba förloppet efter att man konstaterat att den öppna fören gjorde att fartyget var dömt till undergång och det är en av många kritikpunkter mot kommissionens arbete.
Vid demonstrationen på torsdagen fanns internationell expertis med, men också representanter för anhörigföreningarna för Estoniaoffren. En av dem var Bertil Calamnius från Hudiksvall som förlorade sin dotter Maria:
- Jag kan inte säga att det här egentligen berör mig alls. Det är en skicklig teknisk uppvisning och visst förklarar det sjunkförloppet. Men det förklarar inte varför Estonia alls gick under. Den mörkläggningsgardin som lades över händelseförloppet redan från början ligger fortfarande kvar.
Den här utredningen avslutar på inget sätt diskussionerna kring Estoniakatastrofen. I maj kommer utredningen att presenteras i en rapport och på ett seminarium i Stockholm. Samtidigt avrapporteras ett parallellt tyskt forskningsprojekt.