Tunnelbyggarna visste i förväg att Möllebackzonen, det 255 meter långa bergsparti där tunnelborren Åsa nu står, har en mycket besvärlig geologi. Men trots förberedelser har problemen visat sig svåra att bemästra.

Borren står 33 meter inne i zonen med vittrat och mycket vattenrikt berg. Nu pågår förstärkningsarbeten dels med cement, dels med en plugg av polyuretan. Först när berget anses tillräckligt säkrat kan man skicka in arbetskraft till Åsa för att rensa borrhuvudet från bergrester.

När det är klart kan borrningen återupptas. Det handlar om veckor fram i tiden, men enligt projektets informationschef Ulf Angberg finns ingen exakt tidsplan.

- Det måste få ta den tid det tar, säger han till TT.

Efter ytterligare 100 meters borrning når Åsa fram till den 125 meter långa del av Möllebackzonen där berget stabiliserats genom frysning, och där räknar tunnelfolket med stabilare förhållanden. Det planerade slutåret för hela bygget, 2015, uppges inte vara i fara.

Däremot påverkas projektet med öringarna, som i början av sommaren 2009 flyttades från Lyabäcken på åsen till en tillfällig asyl på en fiskodling i Halland. Biologerna vill flytta tillbaka fisken så snart som möjligt, men först måste man veta säkert att flödet i bäcken inte längre påverkas av borrningen. Därför får man avvakta, och samtidigt försöka rädda ytterligare en fiskgeneration.

- På odlingen har man kramat öringhonorna på rom som befruktats, berättar ekologen Kalle Holmström som arbetar med projektet.

Förhoppningen är att kunna placera ut romkornen i bäcken innan de har kläckts tillsammans med de cirka 700 vuxna öringar som återstår. Romen förvaras tillsvidare så kallt som möjligt för att fördröja kläckningen.