Trots att det funnits kvinnor i Försvarsmakten i 30 år brister jämställdheten. I dag uppstår nya könsmönster, där kvinnor tilldelas andra roller än män, visar en ny avhandling.
De kvinnliga pionjärerna i Försvarsmakten på 1980-talet visste att de hade en tuff uppgift framför sig. De stod ofta ut med trakasserier och gillade läget. Somliga blev rent av sporrade av utmaningen.
25-30 år senare, när fem procent av officerarna är kvinnor, har de en mer kritisk syn på att organisationen inte tydligare inkluderar kvinnor i alla roller. För det brister fortfarande.
– Unga kvinnor nu ser mycket likt på det. De pratar fortfarande om att köpa läget. Det är samma uttryck de använder.
– Det säger något om hur förändring kan ske och inte ske. Ibland har man inställningen att om bara kvinnor tar sig in kommer det att förändras, men det krävs strategier för att lyckas med jämställdhet på ett mer genomgripande sätt.
Det säger Alma Persson, som skrivit en avhandling vid Linköpings universitet om genusrelationer i den svenska Försvarsmakten. Persson har bland annat intervjuat några av de första kvinnliga officerarna och följt ett fredsbevarande förband.
Perssons studie tycks bekräfta att Försvarsmakten är en av de sista manliga bastionerna i yrkeslivet.
När Sverige nu strukturerat om försvaret och fokuserar på till insatser i konflikthärdar uppstår nya könsmönster, trots att jämställdhetsfrågan har fått större utrymme, visar hennes studie.
Enligt FN-resolution 1325 ska jämställdhet genomsyra det fredsbevarande arbetet. I stället visar det sig att kvinnorna i de svenska förbanden ofta ges i uppdrag att samverka med andra kvinnor i lokalbefolkningen
– Ja, det tenderar att uppstå en nygammal könsarbetsdelning i tolkningen av resolution 1325, som ligger till grund för de fredsbevarande insatserna, säger Alma Persson till DN.se.
– Det beror på hur man i det militära arbetet tolkar detta med kvinnors bidrag. Man har tagit fasta på att kvinnor behövs, snarare än jämställdhet i sig. Då är argumentet att kvinnor behövs för att det militära arbetet ska kunna göras på bästa sätt i de här insatserna. Det har viktiga poänger, men det har konsekvensen att man hittat specifika uppgifter för kvinnor.
Beror det på att man verkar i länder som i sig är ojämställda?
– Man diskuterar det på det sättet. Men jag tror det framför allt beror på hur man ser på soldatlivet.
Enligt Persson behöver Försvarsmakten tänka mer kritisk på hur man hanterar jämställdhetsfrågan. Organisationen har en tydlig norm som säger att soldaten är man.
– Hittills har det varit så att kvinnor anses behövas av andra skäl än män, men jämställdhetsarbete brukar handla mer om att både män och kvinnor kan vara viktiga av samma orsaker snarare än av olika orsaker.