– När jag hörde nyheten om att somaliska familjer ska kunna leva tillsammans i Sverige blev jag väldigt glad, säger Istahiil Hussein Farah.

För ett år sedan besökte DN Istahiil Hussein Farah i Falköping och hennes familj som sedan flera år bor i det stora flyktinglägret Kakuma i norra Kenya nära gränsen mot Sudan. Då hade Istahiil Hussein Farah, som kom till Sverige för två och ett halvt år sedan, levt med en gnagande oro för familjen under lång tid.

Nu, ett år senare, lever hon i samma ovisshet även om en liten förhoppning har väckts. Men samtidigt bekymrar hon sig fortfarande varje dag för familjen.

– Både min make och barnen har fått malaria. Min man har dessutom diabetes. Och de har ofta diarréer, säger Istahiil Hussein Farah.

Den långa konflikten i Somalia har lett till världens största humanitära katastrof med 2,3 miljoner somalier på flykt, enligt FN:s flyktingkommissarie, UNHCR. Drygt en halv miljon lever i Kenya. Flyktinglägret Kakuma har 88 429 invånare, varav mer än hälften är barn och ungdomar. Tillgången på mat är fortfarande bekymmersam. Undernäring och diarréer är allvarliga problem. Bara 36 procent av barnen har tillgång till undervisning, enligt UNHCR.

– Jag är den enda som kan hjälpa dem. Varje månad försöker jag skicka ned 2 000 kronor till dem. Därför har jag nästan inget kvar av försörjningsbidraget att leva på när jag betalat hyran här i Falköping.

Pengarna hon skickar går till mediciner. Och till undervisning för de sju barnen.

– De går i koranskola. Därutöver läser de bara enstaka ämnen. Pengarna jag skickar räcker inte till mer än privatlektioner i engelska. Jag undrar hur det ska gå för dem. De har missat så mycket.

Det är hennes förhoppning att pengarna ibland även ska räcka till mat.

– Men oftast, säger hon, äter barnen inte något annat än majs som delas ut gratis i lägret.