- Nej, det finns inget svar på den frågan, säger Barbro Roslund. Vi sa redan från början att det var en slump att just Helén drabbades.
När Helén Nilsson mördades i mars 1989 var Barbro Roslund chefspsykolog på rättspsykiatrin i Lund. Polisen i Eslöv hade kört fast med utredningen och bad henne om hjälp med en gärningsmannaprofil.
- Fast på den tiden hette det personlighetsanalys.
Hennes analys stämmer mycket väl in på Ulf Olsson, som i dag ställs inför rätta, åtalad för morden på Helén Nilsson och Jannica Ekblad. Analysen gjordes den 20 juli 1989, enbart utifrån mordet på Helén och sista raden löd: Om inte denne man grips kommer han att begå nya sexualbrott. Två veckor senare hittades Jannica Ekblad död.
- Ja. Och jag tror det finns fler offer. De har bara inte hittats eller knutits till samma person. Den här typen av gärningsmän gör ofta om sina brott.
Barbro Roslund får inte uttala sig om Ulf Olsson. Hon har förhört honom under hypnos och ska vittna om detta under rättegången.
- Fram till dess har jag yppandeförbud, jag kan bara uttala mig allmänt om brottens art och natur.
Under 20 år gjorde hon de flesta utredningarna om grova våldsbrottslingar i södra Sverige och hon har suttit tolv år i Socialstyrelsens rättsliga råd.
Vad kan få en människa att föra bort en tioårig flicka, hålla henne fången fyra dygn utan mat eller vatten, våldta henne, misshandla henne och till sist döda henne?
- Det finns ingen ursäkt för ett sådant brott. Men den som söker efter svar ska söka i personens barndom. Det är en person som mår väldigt dåligt och har mått väldigt dåligt i sin barndom. Som troligen utvecklat en psykisk sjukdom.
Många har väl mått dåligt i barndomen?
- Inte så dåligt. Det handlar säkert om en osedvanlig grymhet, kanske bestialisk. När man ser hur mycket aggressivitet som finns i brotten tror jag det handlar om traumatiska upplevelser, både fysiskt och psykiskt. En fruktansvärd barndom, som få upplevt.
I polisförhören vill Ulf Olsson helst inte tala om barndomen. Men andra vittnen gör det. Han hade två äldre och en yngre bror och en syster som föddes långt efter pojkarna. Den yngste brodern var mammans favorit, de andra bröderna fick ständigt stryk med mattbankaren. Ofta med handtaget. Den äldste brodern berättar att han fick backa in i duschen på skolgymnastiken så att kamraterna inte skulle se märkena.
- Man fick "välja" om man ville ha åtta eller tio slag. Skrek man fick man mer, säger en bror.
En dag hotade mammans syster med att anmäla till socialkontoret om hon inte slutade att slå barnen. Hon slutade i stället att träffa sin syster och blev noga med att barnen inte skulle skrika när de fick stryk.
När Ulf Olsson var åtta år frågade han sin pappa om han inte kunde få veckopeng som de andra barnen.
- Tjäna dina jävla pengar själv, svarade fadern och slog honom i huvudet så han föll till golvet.
Ofta vågade han inte gå hem efter skolan utan sov i skogen. Han livnärde sig på rå potatis från åkrarna. Föräldrarna frågade aldrig efter honom. Den näst äldste brodern berättar om en händelse när han själv var fem år gammal.
- Jag kom för sent till kvällsmaten. Mamma låste mig ute i trapphuset och öppnade inte förrän tidningsbudet kom på morgonen.
Vad driver en person som utsatt Helén och Jannica för så mycket våld?
- Han vill plåga. Han får en tillfredsställelse av att plåga sina offer. På samma sätt som incestoffer ofta själva blir förövare. De måste få hämnd för vad de själva upplevt. Att detta sedan drabbar fel personer berör dem inte.
Är det möjligt att inte minnas sådana gärningar?
- Jag vill inte uttala mig om just detta fall. Men rent allmänt, nej. Man kanske inte kommer ihåg allt, men det mesta borde man komma ihåg.
Kan hypnos hjälpa?
- Bara om personen själv verkligen vill komma ihåg. Annars håller han sig vaken och berättar vad han har lust med.
Vi vanliga människor har svårt att förstå dessa grymheter. Kan du förstå?
- Det är knappt. Mordet på Helén är nog det mest obegripliga mord jag haft hand om. Det närmaste var nog styckmördaren i Malmö för drygt 20 år sedan. Han erkände en enda gång för polisen, sedan nekade han. Jag besökte honom varje dag under sex veckor och sedan började han berätta. Hur han styckat sin fästmö och lagt köttet i frysen. Sedan åt han upp det efter hand.
- Han dömdes till rättspsykiatrisk vård, men nu är han ute igen och går omkring här i Lund. Det är inte roligt. Jag är inte rädd för egen del, men man skulle vilja varna alla unga flickor.