I samband med den pågående partikongressen i Uppsala avgår Lars Ohly som partiledare för Vänsterpartiet.
Marie Demker, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, tror att det framför allt är två saker som han kommer att bli ihågkommen för.
– Det man kommer att förknippa med honom är dels hans benhårda fasthållande vid kommunistbegreppet som ju blev en riktig kris för partiet, dels det misslyckade rödgröna samarbetet, säger hon till DN.se.
Men trots att det rödgröna samarbetet blev ett fiasko bidrog det ändå till att upprätta Vänsterpartiets rykte, enligt henne.
– Det positiva man kan säga är att han gjorde Vänsterpartiet rumsrent genom att han faktiskt fick till en tänkt regeringskoalition med Socialdemokraterna och Miljöpartiet.
Under Lars Ohlys åtta år som partiledare har Vänsterpartiet backat i alla stora val. I dag hotar inte fyraprocentsspärren, men hans resultat i riksdagsvalen är ändå långt ifrån de som partiet nådde med Gudrun Schyman vid rodret. 1998 fick V hela 12 procent av väljarnas röster – ett rekord i partiets historia – vilket kan jämföras med 5,60 procent i det senaste valet 2010.
– Jag gissar att han för mycket förknippas med ett gammeldags och traditionellt kommunistparti, hur mycket han än säger något annat tycks det inte hjälpa, säger Jörgen Hermansson, professor i statsvetenskap vid Uppsala universitet.
Enligt honom kommer Ohly att hamna i skuggan av Gudrun Schyman i partiets historieskrivning.
– Hon var nog en mycket svagare partiledare internt, men vidunderlig medialt sett. Både rolig och slagfärdig. Ingen kunde mäta sig med henne. Lars Ohly har haft ett ganska bra grepp om sin partiorganisation men kommer nog att förknippas med en period då Vänsterpartiet tappade mark och förlorade en chans till förnyelse, säger han.
När prästsonen och den före detta tågmästaren Lars Ohly tillträdde som partiledare var Vänsterpartiet, trots valframgångar, ett parti präglat av bråk och interna stridigheter. Så ser det inte ut i dag, menar Marie Demker.
– Han enade ett parti som var väldigt splittrat. Han fick falangerna att dels prata med varandra, dels bli lite tystare. Han lyckades med det som Juholt inte har lyckats med inom Socialdemokraterna kan man säga. Och att hålla ihop partiet är kanske en partiledares primära uppgift. Klarar man inte det klarar man ingenting annat heller. Det gjorde Ohly och det ska partiet tacka honom för, säger hon.
Lars Ohly betraktas av många som en duktig debattör. Hans egna hjärtefrågor har bland annat handlat om en gemensamt finansierad välfärd, antirasism och utrikespolitik.
– Han pekar gärna ut problemområden på ett sätt som stora delar av befolkningen kan känna igen sig i. Men det finns inte några riktigt trovärdiga eller konstruktiva lösningar. Alltså färdiga förslag och modeller kring hur man ska förändra saker, säger Marie Demker.
Genom åren har Lars Ohly även gjort en del klumpiga uttalanden. Till exempel när han inte ville sluta kalla sig kommunist och hamnade i en situation där han försökte reda ut vilken slags kommunist han var och målade in sig i ett hörn innan han till sist sade att han skulle sluta kalla sig kommunist. Men då var skadan redan skedd. Detta har ofta angetts som förklaring till att Ohly inte ingett större något förtroende eller lockat nya väljare.
Ett annat minnesvärt uttalande som Ohly flera gånger upprepade var att han skulle ha spelat fotboll med Lennart "Nacka" Skoglund, något som inte alls visade sig stämma. Han hade bara stått vid sidan av planen och sett fotbollslegendaren spela. Det var bara "i hans eget minne" han själv hade deltagit i matchen.
Sedan var det bröstpumpen. I en debatt i SVT sade han att kvinnor som vill amma sina barn längre än sju månader får använda bröstpump om föräldraförsäkringen ska delas lika, vilket han ville. Många ansåg att Lars Ohly inte var rätt person att ge råd till ammande kvinnor. Själv förklarade han det senare med att "tungan slant lite".
När Lars Ohly nu avgår som partiledare lämnar han efter sig ett parti som är ganska ensamt. Det rödgröna samarbetet är över och oppositionen är splittrad. Samtidigt innebär det ett bra utgångsläge för den nya partiledningen.
– Jag tror som i princip alla bedömare att Jonas Sjöstedt har potential att locka nya väljare. Särskilt i den vilsna situation som oppositionen befinner sig i, säger Marie Demker.
Även Jörgen Hermansson tror att Lars Ohlys efterträdare har bättre chanser att vinna val, oavsett om det blir Jonas Sjöstedt själv eller i duo med någon annan.
– Sjöstedt kanske kan bli en ny Gudrun men med lite andra förtecken. Han skulle kunna bli en röstmagnet.
Vem eller vilka som tar över ordförandeklubban efter Lars Ohly bestäms – förmodligen – på fredagen.