Hur laddar du upp?
- Jag gör på flera sätt. Tittar på fotboll, läser och lyssnar på musik. Jag är på landet, med barnen och sambon. Alltihop. Det som är så roligt med att sitta på fotbollsläktaren med mina kompisar från SJ-tiden, som är djurgårdare, är att jag då får vara fullständigt ensidig. Jag behöver inte vara diplomatisk för fem öre. Jag håller på mitt lag och det är bäst. Går det dåligt är det någon annans fel. Jag skriker mycket, sjunger mycket och har kul med mina kompisar. När jag går därifrån har jag fått några timmar när jag tänkt på något helt annat än politik.
Vilka böcker läser du?
- Det är väldigt olika. De tre senaste är deckarförfattaren Åsa Larsson, Simon Sebag Montefiores Stalinbiografi "Den röde tsaren och hans hov" - 800 sidor elände - och Göran Greiders "Arbetarklassens återkomst". Jag försöker att blanda. Biografier och historia är också avkoppling även om de också har den nyttan att man lär sig någonting.
Vilken musik gillar du?
- Just nu är det Danko Jones och hans senaste cd "Sleep is the enemy" - jag såg honom när han var här för två månader sedan, U 2 är en favorit. Deep Purple och Queen är gamla favoriter som fortfarande håller. Marit Bergman gillar jag skarpt. Det är mycket rock. En av de värsta dagarna i mitt liv var dagen före julaftonen 2002 när Joe Strummer, sångare i The Clash, dog. När jag hörde det på radion började jag gråta. Det är helt sjukt, säger Ohly och brister ut i ett befriande skratt.