Varje år segnar mellan 600 och 700 stockholmare ned med akut hjärtstillestånd. Men de senaste åren har chansen att överleva ökat kraftigt, tack vare ett projekt där både taxichaufförer och brandmän deltagit.
För några år sedan hade en person som drabbades av akut hjärtstillestånd i Stockholm bara drygt två procents chans att överleva — sämst i landet— om det inte inträffade på ett sjukhus. I dag har man hela åtta procents chans att klara sig.
– Det är väldigt glädjande, säger Mårten Rosenqvist som är professor i hjärtsjukdomar vid Södersjukhuset i Stockholm.
Bakom förbättringen ligger ett projekt kallat Salsa, vars mål är att förkorta tiden det tar innan hjärt-lungräddning startas när en person drabbats av ett strejkande hjärta.
Såväl taxichaufförer som väktare, poliser och brandmän har utbildats och utrustats med defibrillatorer, maskiner för hjärtstart. Vid hjärtstopp larmas de för att om möjligt hinna fram snabbare än sjukvårdspersonal och starta hjärt-lungräddning.
– Det är en successiv förbättring som har skett och som vi tillskriver att det är fler enheter som åker ut på de här larmen, säger Mårten Rosenqvist.
I dag är insatstiden mellan sju och åtta minuter, mot nio—tio minuter när projektet startade. Det låter inte mycket, men varje sekund är dyrbar.
– Men om varje minut innebär att dödligheten ökar med tio procent så betyder det ganska mycket, säger Mårten Rosenqvist.
Det senaste steget i projektet är sms-larm till frivilliga stockholmare som har hjärt-lungutbildning, en både världsunik och lyckad satsning har det visat sig. Sedan sms:en började skickas ut i slutet av april har de frivilliga livräddarna i en fjärdedel av fallen kommit fram före ambulans och brandkår och kunnat starta behandling.
Hittills har 1 400 personer anmält sig som frivilliga livräddare, men Mårten Rosenqvist hoppas att de blir fler, kanske 5 000.
Ny svensk forskning har också visat att många kan räddas med enbart hjärtmassage.
- Om man inte behöver ge konstgjord andning kan det blir lättare att engagera allmänheten, i och med att man inte behöver ge mun-mot-mun-metoden på en människa som kanske har kräkts, säger Mårten Rosenqvist.